Azerbajdzjans politiska historia i korthet - Europas tungomål XIVG

Anno 252 e.kr. blev landet en vassalstat till det Sasanidiska riket emedans kung Urnays officiellt blev kristen varvid detta blev statsreligionen under 300-talet när den albanska kyrkan skapades. Fastän det skedde en hel del försök därom av både sasanider såsom byzantier så kvarvar Albanien en entitet ända fram tills 800-talet, men det islamiska Umayyadiska kalifatet gjorde Kaukasusalbanien till en vassalstat efter att man krossat albanernas motstånd lett utav prins Javanshir år 667. Det vakum som skapades inom maktsfären när det Abbasidiska kalifatet degenererade fylldes upp av en massa olika dynastier, till exempel de iranska langariderna, sogdiska sajiderna, kurdiska shaddadiderna, arabkurderna rawadiderna samt de persiska buyiderna, men vid början av 1000-talet så övertogs området efter hand utav de härjande turkiska oghuzstammarna som ankom från det inre av Centralasien. Den första av dessas dynastier var den mamlukhärstammade alltmer persofierade Ghaznaviddynastin som ankom till det vi kallar Azerbajdjzan år 1030 och det är således här turkifieringen utav landet tas vid som än idag är en process utav kulturell utarmning. Det efterföljande persifierade oghuzturkiska Seljuqiska väldet lät området styras de facto lokalt och den persiska kulturen fick ett stort uppsving i landet. Under 1300-talet kom nästa stat att styra og då var det frågan om turkifierade mongoliska jalayirider som skapade ett sultanat i området men detta var kortlivat då den turk-mongoliska Timur Lenk var i kraft att erövra. Den lokala persifierade arabiska dynastin Shirvanshahs fick agera som vassaler för Timurs härskardöme, men när han avdog kom tvenne nya rivaliserande stater fram, de oghuziska Kara Konynlu ock Ak Koyunlu, den första kallad svartfår, den andra vitfår. Shirvanshaherna kommo tillbaka, så gjorde även Safaviderna. Efter Safaviderna så styrdes området av den persifierade turkiska dynastin Afshar, och av de lakitalande lurierna av Zanddynastin, samt även kort av den turkopersiska Qajardynastin. Man hade ehuru flera de factosjälvständiga khanat under det persiska överstyret, hvilket även lade grunden för Rysslands expansion söderöver, och khanaten inkorporerades en efter en i det Ryska imperiumet. De två Ryss-Persiska krigen avslutades med fördraget vid Türkmənçay 1828 där Ryssland roffade åt sig khanaten Erivan, Nakhchivan samt Talysh. Angående qajarerna så finns det än idag sådana, totalt är de omkring 15 000 därav de flesta är boendes i Iran, en del residerar ehur Azärbajdzjan.

~

Axat från boken Europas tungomål.