venerdì 22 marzo 2013

Kineserna i Ryssland



Förutöver de distinkta sinitiskt mandarintalandes dunganerna åtfinnes även mer ordinära hankineser som primärt talar mandarin i Ryssland likväl, enligt officiella siffror är de runt 35 000, hälften i västra Ryssland og då primärt i Moskva, ryska demografer menar att de är runt 200 000-400 000, kinesiska uppgifter gör gällande att de är strax under en miljon emedans populära uppgifter i media slänger sig med tre miljoner kineser.

Den manchuiska Qingdynastin som var i makten i Kina sedan mitten av 1600-talet menade att det tungusiska Östtartarien / Yttre Manchuriet / 外滿洲, upptill samt Sakhalin, var tillhörigt dem, framtills man cederade områdena till Ryssland 1858, efter nära två århundraden utav lågmäld krigsförning, många kineser av idag menar fortfarande att detta Tungusland är tillhörigt den kinesiska raumen. Kineserna bibehöll även efter avtalet 1860 administrativa rättigheter över den kinesiska, eller egentligen manchuiska, befolkningen i 64 byar öster om Heilongjiangfloden / 黑龙江 / Amurfloden / Sahaliyan Ula även om själva området räknades som ryskt, Ryssland slängde ehuru ut denna befolkning efter Boxarupproret vid följande sekelskifte.

Den huvudsakliga befolkningen där var manchu, samt en del hankineser samt de mongoliska daurerna, de tiotusentals residenterna slängdes ut på sådant vis att de militära trupperna helt sonika pressade dem ut i floden, tusentals drunknade då de ej kunde simma över.

1991 avsade sig Folkrepubliken Kina officiellt sina anspråk på detta område, men Republiken Kina på Taiwan, efterträdarna till Qingdynastin, haver ej så gjort. År 2008 fick Kina även tillbaka Yinlongön / Tarabarov samt halva Heixiaziön / 黑瞎子島., nära obebodda även om kossacker protesterade.

Hursomhelst, förutöver dessa skrala befolkningar så skedde en något större invandring till de gamla kinesiska områdena, även kallade Yttre Nordöstkina, från kvarvarande Kina under slutet av 1800-talet, d.v.s. strax efter att man förlorat områdena, år 1897 visar folkräkningen att det fanns 57 459 kineser i Ryssland, varav 42 823 fanns just i Primoryeregionen, således ej att sammanblanda med de centralasiatiska dunganerna. Under 1910-talets krig så flyttades tusentals av dessa fjärranösternkineser till europeiska delarna av Ryssland. 1926 när första sovjetiska censusen togs vid visades att det numera fanns 100 000 kineser i riket där tre fjärdedelar fanns i Yttre Manchuriet, i exempelvis Vladivostok / Hǎishēnwǎi / 海參崴 fanns en minoritet om 22 % kineser, i Moskva fanns även runt 8000 kineser, dessa sistnämnda ofta från Shandong / 山東 eller Qílǔ / 齐鲁/齊魯 som landet även kallas, där man främst talar jilu / 冀魯官話 og jiaoliao / 膠遼官話, båda mandarinspråk som avskiljer en del från övrig mandarin, inklusive standardvarianten.

Kinesisk invandring samt utspridning till olika ryska städer fortsatte obehindrat framtills 1929, en stor del av de invandrade var ensamkomna män då det även fanns många änkor i Ryssland efter de många krigen med rådande mansunderskott varhän många blandade han-ryska äktenskap bildades.

Ett latinskbaserat skriftspråk utvecklades under slutet av 1920-talet och början av 1930-talet inte bara för dungan utan även ett avskiljt för mandarinkinesiskan som de numera sovjetiska kineserna talade, ett antal tidningar började publiceras med detta och ett tiotal skolor undervisade på kinesiska.

År 1936 hade den öppenvänliga politiken ändrats och en stor mängd migrantarbetare slängdes ut och de som varde kvar i Ryska Fjärran Östern deporterades 1937 till främst Kazakhstan tillsammans med koreanerna, 11 000 av kinesisk etnicitet skall ha arresterats där 8000 skall ha deporterats.

Efter Sovjets fall har ett stort antal kineser flyttat till Yttre Manchuriet igen där de flesta kommer från nordöstra delen av Kina där det bor runt 100 miljoner människor, motsatt ryska Fjärran österns 7 miljoner, i Moskva bor även sedan länge 20 000-25 000, eller upptill 40 000, kineser. En del av de nyligen anlända migrantarbetarna från Kina är egentligen joseonjok, kinesiska koreaner, en annan befolkning som likväl finnes inom det ryska riket.

Det är nästan bara på den ryska sidan som Amurtigern og Amurleoparden fortfarande skralt finns, med utökad exploatering lär även dessa snart vara till historien tillhöriga.



















~

Om dessa samt övriga folk i Ryssland står mer att finna i boken Europas tungomål.



~~~Fem år sedan~~~


~

Nessun commento: