S.A.I. Dux et Princeps S.D.M. Lando: Alderney - Aoeur’gny

venerdì 8 marzo 2013

Alderney - Aoeur’gny - en del av fögderiet Guernsey

Alderney, eller Aoeur'gny, eller riksunderstöddsfranskans Aurigny, är den nordligaste utav Kanalöarna, normandiskans Îles d'la Manche, franskans Îles Anglo-Normandes eller Channel Islands som deras engelska namn äro, den omfattar 8 km² havandes en befolkning om runt 2400 personer, kapitalstaden beheter Saint Anne’s, eller bara La Ville / Town.

Alderney är en av de mindre normandöarna, men man har sitt eget parlament samt ett eget domstolsväsende. Det bör kanske tilläggas att alla utav Kanalöarna äro självständiga enteter lydandes allena under den brittiska kronan när så uttryckes explicit. Invånarna på dessa öar äro icke medborgare i det Förenade Konungadömet, men ingår i det som kallas Storbritannien. De har således inga representanter i det brittiska parlamentet utan har istället egna sådana, Alderney tillhör dock fögderiet Bailiwick of Guernsey, men bailiffen har väldigt begränsad jurisdiktion över Alderney, fastän man dithän sänder tvenne representanter till ständerförsamlingen. Alderney har i mångt og myge intern självständighet och Kungadömet lägger sig i princip aldrig i, även om teoretisk möjlighet finnes för detta. Det egna parlamentet har oklart ursprung, men har varit i funktion sedan medeltiden någon gång.

Aurignais
~

Språket på Kanalöarna i gemen var i historisk tid en normandisk variant av franskan och det var ej förrän under 1800-talet som germanskans engelska gjorde sitt stora intåg. Bland annat turismen samt det för engelska förhållanden gemytliga klimatet är att skylla för denna utveckling. Engelskan fick alltmer og mer spridning och det inhemska språket på Alderney, aurignais, är nu nära utdött - släktskapsmässigt tillhör aurignais samt normandiskan de nordgalloromanska tungomålen. Några få fraser eller osammanhängande tal finns i åminnet hos några äldre personer, samt så beräknas antalet någorlunda kunniga i språket röra sig om färre än ett tjog individer. Endast några få ord har kommit in i den lokala engelska parlören, exempelvis ordet vraic för algdynga, förutom att de flesta toponymerna äro aurignäiska og i vissa fall även uttalas med sådant uttal än idag, även litterära bidrag är väldigt sparsamt.

Förhållandena är bättre på de övriga Normandöarna.

Anledningen till aurignais avdagande är något av en egen historia som är förknippat med andra världskriget, men inte bara tyskarna kan beskyllas utan även öborna själva. Redan 1880 skrev guernseytidningen Le Bailliage att barnen slutat tala aurignäiska sins emellan, då tungomålet ej alls figurerat i eduktionella sammanhang. Kanalöarna varo de enda engelsktalande områden som ockuperades av tyskarna och under åren 1940-45 så ingick de i tyskarnas ‘Atlantvall’. Tyska infördes i skolorna og högertrafik blev legio. På dessa små öar befann sig över 30 000 nazisoldater med 114 000 utlagda minor och man hann även med att bygga fyra koncentrationsläger dit franska judar ock krigsfångar från Ryssland, Tjeckien, Spanien plus Belgien fördes, omkring sjuhundra liv fick sätta livet till där, öarna som eljes främst figurerade som slavläger. Dessa små öar stodo alltså i epicentrum av kriget og var sannolikt det mest upprustade området i Europa under de aktuella åren.

Alderney var utur militärstrategisk synvinkel den mest intressanta ön med tanke på att den ligger längst norrut, d.v.s. närmast England, ön är även den av Kanalöarna som ligger närmast Frankrike. Detta gjorde så att nästan hela allmänheten evakuerades därifrån hvilket ofta anses vara inte den enda, men absolut den främsta orsaken till att tungomålet dog ut så tvärt. Skolbarnen evakuerades först og kommo på så sätt att få genomleva en relativt lång period utanför sitt eget språkområde. Endast ett tiotal civila valde att stanna i sitt rike. En konsekvens utav att det var så få civila på ön verkar dessvärre vara att de slavarbetare som tyskarna fört dit fick genomleva ett större helvete än hvad som var fallet på de andra mer bebodda öarna.

Alderneyborna blevo ej genocidade, utan linguacidade. Även franskan har dött ut på ön och är ej längre, sedan 1966, officiellt mål i dömet.

Från den normandiska wikipediasidan, skrivet på aurignäiska:

L'Aoeur’gnaeux (âorgnais) ’tait la vieule laoungue Nourmaounde d’Aoeur’gny. Ch’té laoungue n’eüst pu. Les draïns craîgnouns à prêchyi en Aoeur’gnaeux, ch’tait d’vaount la prémyire dgeurre, et oupreû la draïne dgeurre, persounne tchi sount arvénuns en Aoeur’gny n’prêchaeiunt daouns leus viar laoungadge.

Auregnaeux var det forna normandiska språket av Alderney. Tungomålet finns ej längre. De sista barnen att tala auregnäiska var före första kriget och ingen har talat det sedan det andra kriget.

Riduna eller Sarmia

Förutom tidiga stenåldersfolk så haver man funnit att även romarna ockuperade ön, det är möjligt att det var denna ö som de benämnde Riduna, eller så är namnet som påkallas Sarmia, det står ej ordentligt klart än nu. Namnet Aoeur’gny / Äorgny, eller då Alderney, vet man ej heller hvart det är kommen ifrån, om det är av germansk eller keltisk stam, men det kan även vara en efterbildning av ett nordmännsk ord för ‘ö nära kusten’, via Adreni eller Alrene, ändelsen är märkbart ‘ö’.

Från tusentalet og framåt under 300 år så styrdes ön utav biskopen av Coutances, men det var kronan som var den officiella ägaren av Alderney och under Henrik VIII så insågs öns strategiska läge varhän en marinbas planerades för ön som genomgick en snabb fortificering. Till skillnad från de övriga normandöarna så styrdes ej Alderney under ett feodaliskt styre, utan istället utav en reguljär administration bestående utav sex magistrater samt en prevôt, d.v.s. en sheriff.

Öns befolkning kom under dominion av en guernseyisk familj under 1600-talet, hvilket ogillades av den alderneyiska befolkningen. Men när generationsskifte togs vid i härskarfamiljen ökade acceptansen, speciellt då sonen visade sig vara en duktig pirat som bringade stora inkomster till ön. Piratverksamhet var en legal verksamhet under krig og krig rådde ofta emellan Storbritannien samt Frankrike, så det fanns stora möjligheter att tjäna pengar under 1700-talet. När de napoleonska krigen tog slut gick det däremot sämre för den alderneyiska befolkningen, som förövrigt kallas för vaques ‘kossor’ av andra normander, framtills dess att turismen kom igång efter andra världskriget. Innan dess var fattigdom samt utflyttning legio.

Angående dessa kossor så hade Alderney en egen koras, alderneykossor, även dessa flyttades för att undkomma tysken sommaren 1940 till ön Guernsey där den dessvärre korsades med lokal boskap. De sista få genuina alderneykossorna slaktades og åts upp av tyskarna. Inte bara tungomålet förintades således, utan även vacquicides begicks.