Det är möjligt att
det funnos en trenne indoiransk grupp och det skulle i så fall vara nūristanspråken men dessa
har vissa karaktäristiska drag som kan tyda på att de ej höra till varken
indoariska eller iranska, men ändock till den indoiranska gruppen, och då måste
de hava kommit direkt ifrån protoindoiranskan utan att taga omvägen genom
någondera av de övriga. Dessa bildar alltså antagligen en egen språkgrupp och
skulle med fördel kunna hamna under en egen underrubrik, men märk väl under den
gemensamma beteckningen indoiranska, för det finnes en icke speciellt trovärdig
fantasiteori som helt slätt menar att nūristanskan inte alls
hör till indoiranskan utan äro en egen undergruppering till indoeuropeiskan.
Väl bemärke äro att nūristanspråken även haver bevarat en del
arkaiska drag som gått förlorat annorstädes. Nuristaniernas språksituation samt
dess geografiska utbredning kan även illustrera hur indoiranierna förflyttat
sig, bland annat då nuristanskan absolut är arkaisk. Det är mest troligt att
indoiranierna migrerade på den östra kanten av Kaspiska havet via dagens
Turkmenistan, och att de därefter splittrades upp i de olika grenarna som ovan
illustrerades, iranier, nuristanier og arier - men exakt huru detta gått till
är som så ofta höljt i dunkel. Många av nuristanierna uppvisar nära europeiska
utseendedrag och haver härav ibland trotts vara rester utav Alexander den
Stores armé som faktiskt varo i området ett tag, likväl var Djingis Khan, men
stammar nog från mer alte drag. Nuristanierna är även kända som mycket hårdföra
krigare och har stått emot de flesta förtryckare som anlänt, allt från
Alexander den store till sovjeter, eller nuvarande nykolonialister från väst.
Påtalan böre
även ske att det finnes en teori som ej konkluderar att det är en självständig
gren av indoiranskan, utan att det skulle vara en tidig, prevedisk, utveckling
från protoindoariskan. Om vi skolom gå in på rena språkliga aspekter så kan man
konstatera att nuristanskan hava bibehållit den indoeuropeiska distinktionen
emellan *g'
/ *gw före initialvokaler, i nuristanska dz /
j emot indoariska j, och den arkaiska *k’, i nuristanska ts
emot indoariska ś - man haver således ej omfattats av
indoariska ljudförändringar, hvilket kan visa på att nuristanskan äro en egen
subgrupp till indoiranskan - men ytterligare igen så kan det enbart röra sig om
en tidig distinktsering från den prevediska indoariskan med påföljande
bosättning i de isolerade nuristanska områdena som därför icke påverkats av
senare språkliga förändringar. Det hela blir en fråga om bedömning och utifrån
ovanstående så äro bägge teserna likväl logiskt möjliga.
Nūristānī
kallas även kāfirīspråk, men det är ingen beteckning man böre nyttja
då den har den klassiska hedniska betydelsen, förövrigt är nuvarande beteckning
likväl imperalistisk samt extern. Deras huvudsakliga talområde finns i östra
Afghanistan og då speciellt i Nuristan, språket taltas utav törhända 100 000
individer; vissa av språken äro ehuru snart borta genom främst assimilering med
större språkgrupperingar såsom pashto. De största av målen är bland annat katiska,
ashkunska, kala·a-alāiska / vaigaliska, samt prasunska
/ wasiska, men det är ehuru enbart katiskan som i
väldigt ringa grad blivit nedskriven havandes då använt sig av den arabiska
skriften. Nuristanernas område bleve ej erövrat av afghanerna förrän så sent
som år 1896 då de bleve våldsamt islamiserade, härav upplysta, nūr, från tidigare
hedendom, kāfir, från en tidigare shamanistisk og månggudad tillvaro utav
indoeuropeisk hävd, vissa traditioner finnes fortfarande kvar i kultursfären.
Några av de häri nämnda språken äro relativt enhetliga emedans andra,
exempelvis katiska, är geospråkligt splittrat i ganska högeliga grad.
~
Axat, og moddat, från boken Europas tungomål.
Taggar: Europas tungomål, indoiranska, indoeuropeiska, indoariska, nuristanska, Nuristan, Afghanistan, språk, int
~~~Ett år sedan~~~
~
Nessun commento:
Posta un commento