Hellenerna kommo antagligen
till Hellas norrifrån under den senare delen utav den såkallade tidighelladiska
tiden, oftast tidsplacerad till omkring 2500 f.kr., eller 2200/2100 f.kr., men
man vet ehuru ingalunda detta med någon säkerhet. Detta kan illustreras med en
relativt nyligen framlagd teori som går ut på att föregångarna till hellenerna
samt till hela den europeiska delen av indoeuropéerna kom via Anatolien till
Hellas så tidigt som ungefär år 6500 f.kr. - detta blev dock högst debatterat
samt är icke heller speciellt troligt, speciellt inte om man ser till
lingvistiska eller arkeologiska aspekter. Men självfallet, någon säkerhet i
några påståenden kan man ju aldrig ha när man behandlar tider som är så
avlägsna.
Man menar
traditionellt sett ofta, men alltmera sällan, att det varit trenne
invandringsfaser utav hellenska populationer till det som vi nu kallom
Grekland; man är i det stora hela osäker på datumen för eventuella
invandringar, hvilket påtalades ovan, men vanliga konklusioner röre sig emellan
ungefärligen 2200-1600 f.kr. De trenne invandringsvågorna kan även ha varit en
allena, med senareförekommen etnisk uppsplittring, men även om de var flera så
kunno de hava skett mycket tätt efter varandra.
Det traditionella
synen är ehuru att den första vågen utav invandring skulu ha skett utav jonerna,
bland annat då det finns flertalet refereringar i antik litteratur till att
joner bebodde Centralhellas samt Peloponnesos, dessa blev efterhand ersatta på
de flesta ställen av den andra immigrantvågen beståendes av akaener.
Akaenerna delades senare upp i tvenne olika fraktioner där sydakaenerna blevo
de som bosatte sig i Arkadien samt på Cypern emedans nordakaenerna äro
anfäderna till aiolierna, dorerna varde de som anlände sist tagandes
över stora delar utav akaenernas Peloponnesos.
Den etniska
beteckningen på dorerna härrör antagligen ifrån att omgivande grupper namngett
dem efter de områden som de först bebodde - just angående dorerna så ihågkoms
denna invandring i historisk tid. Ett av de tidiga etniska namnen hos grekerna
är danaanerna, hvilket av vissa anses vara bevis för en knytning till
grekernas protohem norr om Svarta havet då namnet lingvistiskt samt
historiskmytologiskt kan knytas dit. Ett av Homeros namn på grekerna var för
övrigt Danaoi hvilket det finns anledning att tro fördes över till de
egyptiska källorna, äldsta av cirka 1450 f.kr., som tj-n3-jj-w,
vanligtvis vokaliserat som Tanaju og probabilt en efterapning af
grekiskans Άθα̃ναι.
Dessa invandringar förintade
givetvis oftast inte den bestående befolkningen utan den inhalerade den och
lingvistiska spår kan ibland skönjas från deras existens, exempelvis så finnes
det i vissa västhellasiska varianter klara, men distinkta, östhellasiska spår,
på Kreta har nominativ plural maskulin samt feminin av artiklen en östhellasisk
klang istället för en västhellasisk o.s.v. - den mellersta invandringen, eller
migrationen om man menar att det ej är frågan om en invandring utan enbart en regional
förflyttning, och att den faktiska invandringen skedde i protohellasisk tid, är
den som tvivlas mest på. Någon klarhet i frågan ifråga har ännu inte nåtts -
och kommer antagligen heller aldrig att nås.
~
Om Greklands alla folk, språk, samt minoriteter, i förhistorisk, historisk, och nutida tid, står mycket mer att finna i boken Europas tungomål.
Taggar: Grekland, Hellas, greker, antiken, förhistoria, invandrare, invandring, migration, folk, joner, akaener, dorer, int
Nessun commento:
Posta un commento