Katalonsk självständighet - en självklarhet

i svensk inskränkt media framförs självständighetssträvandena för Katalonien, men även gällandes andra länder, nästintill undantagslöst som en negativ sak, ofta för de variösa journalisterna fram olika negativa aspekter som de fabulerar ihop

att Katalonien inte skulle klara av att vara självständiga, att deras ekonomi inte skulle gå ihop, att det är ett tecken på extrem nationalism, att spanska konstitutionen icke erkänner deras rätt till självbestämmande, att Spanien skulle hindra dem att få vara en del utav EU, att spanska krigsmakten kanske kommer ingripa, förutom dessa hot framförs även att dessa självständighetspropåer är egoistiskt baserade framförda i ekonomikrisens spår.

i verkligheten så har Katalonien en befolkning om 7,5 miljoner og är således större än exempelvis Danmark samt bara lite mindre än Sverige avseendes befolkning, samtidigt som ett fritt Katalonien skulle vara runt det fjärde rikaste landet i Europa, argumenten om att man icke skulle kunna klara sig faller således helt platt. Precis som om ekonomin är avgörande för känslan om självbestämmande. Eventuella hot och misshagligheter från Spanien faller bara tillbaka på det landet, utökandes tillikt behovet samt önskan om avyttring från det spanska riket, allt annat vore artonhundratalsaktigt. Katalonien avser att skapa en kosmopolitisk stat, man erkänner redan nu även sina egna minoriteter föredömeligt.

även alla andra argument faller platt, landet var självständigt redan år 988 sedan kom man att ingå i de olika rikena som varit på halvön men med bibehållen autonomi framtills en senare självständighet likväl förintades utav härskarmakterna Spanien og Frankrike under 1700-talet, kulturellt och språkligt är man olikt tillikt, man talar bland annat katalanska som ej ens är ett iberoromanskt språk utan ett occitanskromanskt tungomål i likhet med exempelvis provencalska. Katalanska var förövrigt även det första språket i Europa som kom att nyttjas istället för det tidigareförda allenarådande latinska språket, inte bara i skönlitteratur utan även i akademiska sammanhang skrev man på sitt eget nativa språk, og det kan därför sägas vara det första fullbordade moderna skriftliga språket med expanderande domäner, i Europa.

Man har en egen unik kultur, og det är inte Katalonien som beter sig hotfullt nationalistiskt utan Spanien, samt spanienivrarna, som försöker pådyvla ett annat självidentifikabelt folk dess egen kultur, dess eget språk, samt en ovälkommen stat. Det är Spanien som om og om igen framför att Katalonien bör spanifieras, d.v.s. kastiljeras. Nu senast för någon dag sedan, gällande skolan. Det är nationalism, spansk, eller snarare kastiljansk, nationalism.

Den katalonska rörelsen är ingen ny sak med grund i de ekonomiska problem som tonat upp de sista åren i Spanien eller Europa överlag, det är att se historiens händelser i ett väldigt snävt och kortsiktigt perspektiv. Katalonien kommer dessutom att bli nettobidragare till EU-budgeten, någon snålhetsrabatt kommer de sannolikt ej att tillerkännas. Om EU inte skulle låta Katalonien ingå i unionen utefter sin relationella del utav dagens Spanien, eller om Spanien skulle förhindra Kataloniens uniering med Europa, så föreligger uppenbara demokratiska problem hos dessa stater och union, inte hos Katalonien.

Hursomhelst, redan på 1800-talet, strax efter att man förlorat självständigheten, kom en väldigt stark katalonsk rörelse igång, år 1912 erhöll man sedermera viss administrativ självstyrelse. Denna toges förvisso bort år 1923 men då de katalonska nationalisterna kämpade väl för den spanska republiken ledde detta till att de redan 1932 belönades med en omfattande autonomi. Denna starka republikanism gick ehuru ej för sig i Francos syn, efter inbördeskriget, och han avskaffade självstyret i bestraffningssyfte, men nöjde sig inte med detta utan förbjöd även nyttjandet utav katalanskan, även i privata sammanhang.

Efter Francos fall har den katalanska rörelsen på nytt kämpat till sig altmer självstyrelse som enligt folkviljan bör utmynna i total självständighet, inom EU. Rörelsen för full självständighet är stark, när man i slutet av år 2009 höll inofficiellt, men seriöst, val i 166 katalonska kommuner så var det hela 94,9 % som röstade för självständighet, allena 3,2 % röstade emot, valdeltagandet låg ungefär 10 % lägre än vad regionen hade i EU-parlamentsvalet varhän valet får ses som nästintill lika legitimt som det.

Spanska staten försökte förhindra själva omröstningen och menade att denna demokratiska symbolyttring var okonstitutionell, samma innehållslösa argument gnatar man om ständigt.

Problemet ligger inte om huruvida Katalonien har historisk rätt till självständighet, om det är ett eget folk, om deras ekonomi kan bära självständighet, utan snarare huruvida den spanska staten, EU, och förövrigt även svensk media, klarar av att följa demokratins spelregler accepterandes folkets vilja.

Tilläggas bör är att rätten till självbestämmande är en basal mänsklig rättighet.

~

Som väntat verkar de samlade, men ideologiskt olika, självständighetsivrande partierna ha tagit hem en stor seger i regionvalet i Katalonien, bäddandes väg för folkomröstning om självständighet.
~
Om Katalonien, og katalanskan, samt alla övriga regioner, folk, og språk, i Spanien skriver jag en hel del om i boken Europas tungomål, tillikt alla andra folk / språk och dylika rörelser i Europa. Rätten till självbestämmande utrönas tillikt i min bok Postmodernisme premillénaire.

Taggar: Katalonien, katalanska, Spanien, EU, sjävbestämmande, suveränitet, självständighet, stater, frihet

SvD, SvD, SvD, SvD, Gp, Gp, Gp, Gp, Gp, DN, DN, DN int