i svensk inskränkt media framförs självständighetssträvandena för
Katalonien, men även gällandes andra länder, nästintill undantagslöst som en
negativ sak, ofta för de variösa journalisterna fram olika negativa aspekter
som de fabulerar ihop
att Katalonien inte skulle klara av att vara självständiga, att
deras ekonomi inte skulle gå ihop, att det är ett tecken på extrem nationalism,
att spanska konstitutionen icke erkänner deras rätt till självbestämmande, att
Spanien skulle hindra dem att få vara en del utav EU, att spanska krigsmakten
kanske kommer ingripa, förutom dessa hot framförs även att dessa
självständighetspropåer är egoistiskt baserade framförda i ekonomikrisens spår.
i verkligheten så har Katalonien en befolkning om 7,5 miljoner og
är således större än exempelvis Danmark samt bara lite mindre än Sverige
avseendes befolkning, samtidigt som ett fritt Katalonien skulle vara runt det
fjärde rikaste landet i Europa, argumenten om att man icke skulle kunna klara
sig faller således helt platt. Precis som om ekonomin är avgörande för känslan om
självbestämmande. Eventuella hot och misshagligheter från Spanien faller bara
tillbaka på det landet, utökandes tillikt behovet samt önskan om avyttring från
det spanska riket, allt annat vore artonhundratalsaktigt. Katalonien avser att skapa en kosmopolitisk stat, man erkänner redan nu även sina egna minoriteter föredömeligt.
även alla andra argument faller platt, landet var självständigt
redan år 988 sedan kom man att ingå i de olika rikena som varit på halvön men
med bibehållen autonomi framtills en senare självständighet likväl förintades
utav härskarmakterna Spanien og Frankrike under 1700-talet, kulturellt och
språkligt är man olikt tillikt, man talar bland annat katalanska som ej ens är
ett iberoromanskt språk utan ett occitanskromanskt tungomål i likhet med
exempelvis provencalska. Katalanska var förövrigt även det första språket i
Europa som kom att nyttjas istället för det tidigareförda allenarådande
latinska språket, inte bara i skönlitteratur utan även i akademiska sammanhang
skrev man på sitt eget nativa språk, og
det kan därför sägas vara det första fullbordade moderna skriftliga språket med
expanderande domäner, i Europa.
Man har en egen unik kultur, og det är inte Katalonien som beter
sig hotfullt nationalistiskt utan Spanien, samt spanienivrarna, som försöker
pådyvla ett annat självidentifikabelt folk dess egen kultur, dess eget språk,
samt en ovälkommen stat. Det är Spanien som om og om igen framför att
Katalonien bör spanifieras, d.v.s. kastiljeras. Nu senast för någon dag sedan, gällande skolan. Det är nationalism, spansk,
eller snarare kastiljansk, nationalism.
Den katalonska rörelsen är ingen ny sak med grund i de ekonomiska
problem som tonat upp de sista åren i Spanien eller Europa överlag, det är att
se historiens händelser i ett väldigt snävt och kortsiktigt perspektiv.
Katalonien kommer dessutom att bli nettobidragare till EU-budgeten, någon snålhetsrabatt kommer de sannolikt ej att tillerkännas. Om EU inte skulle låta
Katalonien ingå i unionen utefter sin relationella del utav dagens Spanien,
eller om Spanien skulle förhindra Kataloniens uniering med Europa, så
föreligger uppenbara demokratiska problem hos dessa stater och union, inte hos
Katalonien.
Hursomhelst, redan på 1800-talet, strax efter att man förlorat
självständigheten, kom en väldigt stark katalonsk rörelse igång, år 1912 erhöll
man sedermera viss administrativ självstyrelse. Denna toges förvisso bort år
1923 men då de katalonska
nationalisterna kämpade väl för den spanska republiken ledde detta till att de
redan 1932 belönades med en omfattande autonomi. Denna starka republikanism
gick ehuru ej för sig i Francos syn, efter inbördeskriget,
och han avskaffade självstyret i bestraffningssyfte, men nöjde sig inte med
detta utan förbjöd även nyttjandet utav katalanskan, även i privata sammanhang.
Efter Francos fall har den katalanska rörelsen på nytt kämpat
till sig altmer självstyrelse som enligt folkviljan bör utmynna i total
självständighet, inom EU. Rörelsen för full självständighet är stark, när man i
slutet av år 2009 höll inofficiellt, men seriöst, val i 166 katalonska kommuner
så var det hela 94,9 % som röstade för självständighet, allena 3,2 % röstade
emot, valdeltagandet låg ungefär 10 % lägre än vad regionen hade i
EU-parlamentsvalet varhän valet får ses som nästintill lika legitimt som det.
Spanska
staten försökte förhindra själva omröstningen och menade att denna demokratiska
symbolyttring var okonstitutionell, samma innehållslösa argument gnatar man om
ständigt.
Problemet
ligger inte om huruvida Katalonien har historisk rätt till självständighet, om
det är ett eget folk, om deras ekonomi kan bära självständighet, utan snarare
huruvida den spanska staten, EU, och förövrigt även svensk media, klarar av att
följa demokratins spelregler accepterandes folkets vilja.
Tilläggas bör
är att rätten till självbestämmande är en basal mänsklig rättighet.
~
Som väntat verkar de samlade, men ideologiskt olika, självständighetsivrande partierna ha tagit hem en stor seger i regionvalet i Katalonien, bäddandes väg för folkomröstning om självständighet.
~
Om Katalonien, og katalanskan, samt alla övriga regioner, folk, og språk, i Spanien skriver jag en hel del om i boken
Europas tungomål, tillikt alla andra folk / språk och dylika rörelser i Europa. Rätten till självbestämmande utrönas tillikt i min bok
Postmodernisme premillénaire.
SvD,
SvD,
SvD,
SvD,
Gp,
Gp,
Gp,
Gp,
Gp,
DN,
DN,
DN int