Den ryska statshistorien börjar enligt traditionell syn med den stat som behärskades utav vikingarna, ruserna, i Ruthenien omfattandes Ukraina, delar av Slovakien, Belarus, samt nordvästra Ryssland, det vill säga det Kievrusiska riket, eller Gårdarike / Garðaríki. Denna kievruska tid varade emellan åren 800 samt 1240, men de skandinaviska elementen förryskades i snabb takt, och år 988 antog man den ortodoxa formen av kristendomen från Bysans.
År 1240 så förstördes den gamla khazariska staden Kiev av de ankommande mongolerna som genom sitt styre behärskade de ryska furstestaterna, förutom Novgorod, framtills 1480. Det moskovitiska riket haver sin grund längre bak i tiden än så genom att Vladimir Monomakh, af byzantisk-rusisk furstelig härkomst, erhöll prinsrättigheterna anno 1093 samt flyttade huvudstaden för sitt döme från Rostov till Suzdal, Rostov var en gammal finskugrisk bosättning för merjastammen, ett antagligt västmariskt folk. Huvudsätet kom senare att flyttas till Vladimir, og från 1327 till Moskva, som även det antagligen är en finskdräktlig toponym för ‘mörk’.
Mongolerna hade 1237-1238 bränt ner det tidigare Moskva, samt dödat dess invånare. De olika furstendömena, inklusive Moskva, kom då att bli vasaller till Mongolriket, og Moskvariket kom att utefter hand äta upp sina ryska grannar. Mongolerna gav adlen samt kyrkan skattebefrielse men de ryska furstarna finge i uppgift att samla in den tioprocentiga inkomstskatten man avkrävde vasallområdena, i övrigt fick de ryska furstestaterna leva nästintill helt självständigt. Mongolerna hotade inte reellt det ryska levernet utan ett större hot mot dem var snarare de fanatiska nordiska korstågsriddarna, men med hjälp av Gyllene Horden lyckades man stå svenskarna og de teutoniska riddarna bet.
Många skyller den gångna mongoltiden för att det skulle varit den som fört in det despotiska maktsystemet med universalistiska ambitioner till Ryssland - en koppling som givetvis inte kan bevisas å det smärsta.
Det despotiska maktsystemet i form av den ryska tsaren kan ehuru ha andra kopplingar då han ansåg sig ha gudomlig makt genom den koppling som man gjorde emellan Moskva samt Bysans; Moskva ansågs dessutom, sedan en munk påkommit propåen, vara det tredje Rom og det är även från Byzantium man härstammar tsartitlen, det är därifrån man hämtade sitt ideologiska bagage, inte från khaganstäpperna i öst.
Det var moskvafursten Ivan III som år 1462 ginge ifrån det mongoliska väldet och bröt helt med khanatet år 1480, kopplingen till Bysans göres heller ej enbart av religiösa ortodoxa skäl, eller den klara kievrusiska långtgångna byzantiska kopplingen, utan även blodsliga då Ivan äktade sig med Ζωή Παλαιολογίνα / Zoë Paleologos / Sofia Palaiologina / Софья Фоминична Палеолог som var brorsdotter till siste kejsaren av det Byzantiska riket, hon kom att bli den verkliga maktfaktorn i Moskvariket och var för övrigt även den som initierade brytningen till tatarerna, förde byzantiska traditioner till Moskva og vurmade för idén om det riket som det tredje Rom, hon var förövrigt själv från det andra Rom, men uppvuxen i det första Rom, och kom således att härska i det tredje.
Hon gjorde även en uppfräschning av Moskva med hjälp av italienska hantverkare, exempelvis byggdes Uspenskijkatedralen, tsarernas kröningskatedral, samt så tillfogade man den palaiologoiska dubbelörnen till statsvapnet, hvilket här nedan kan ses i dess tidiga version.
~
+ Alltets treenighet, Third Rome, The Palaologos Dynasty of Byzantium
Ryssland, med alla dess många minoriteter og olika historier, genomgås extensivt i min bok Europas tungomål, se ex. Språk i Ryssland.
SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN
Taggar: Ryssland, Gårdarike, tsar, imperium, imperialt, kejsardöme, Byzantiska riket, Bysans, Rom, Palaiologos, Sofia Palaiologina, statsfilosofi, landologi, int
Nessun commento:
Posta un commento