Messapiskan, dauniskan samt peuketiskan, som sammanfattandes kunnes ånämnas ovanståendes, har ansetts vara illyriska språk - men med mycket stor osäkerhet. Enligt vissa antika källor kommer de från Kreta. Det illyriska målet finnes ej bevarat i en sådan omfattning att en tillförlitlig komparation kan ske, men däremot så kan man i viss mån jämföra plats- samt personnamn på de olika sidorna utav Adriatiska havet och det haver man naturligtvis även gjort och funnit att namn som äro vanliga i messapiska inskriptioner har man även funnit i gravar i Albanien. Bland annat så bygger man denna teori på antika författares berättelser samt arkeologiska bevis för adriatiska samhörigheter i främst metallarbeten, men även i keramik hvilket har fått vissa forskare att tro att det är frågan om illyrier på drift. Med messapiskan är det dessutom bättre ställt angående inskriptioner än med illyriskan då man har 300 mestadels korta inskrifter bevarade, skrivna med ett västhellenskt alfabet från femte till första århundradet f.kr., så om detta skulle vara illyrier som emigrerat och därmed en variant av illyriska så vetom vi mer om illyriskan än vad vi hitentills trott - men långt ifrån tillräckligt. Tragiskt är även att tre/fyra längre inskriptioner som tidigare hittats haver försvunnit och de avskrifter som överlevt ställer fler frågor än vad de besvarar. Men så länge vi ej vetom mer om varken messapiska eller illyriska så är det bättre att icke baksia något, om det finnes en koppling så kan vi inte se den och om det inte finnes en koppling så är det den vi inte ser.
Avsnoppat från boken Europas tungomål.
Taggar: Europas tungomål, språk, illyriska, apuliska, messapiska, peuketiska, dauniska, Kreta, antiken, forntiden, Italien, Albanien, int
Nessun commento:
Posta un commento