Portugal som nu bebos utav runt 10,6 miljoner medborgare var under antiken bebott utav de mytomomspunna antagligen icke-keltiska indoeuropeiska lusitanierna, enligt berättelserna var de bastubadande. Förutöver dessa fanns det icke-indoeuropeiska folket / språket som ofta går under beteckningen tartessiska men hela Portugal romaniserades ehuru snabbt när Rom tog över 27 f.kr. Av ovan kulturer finnes ej mycket kvar.
Vid Västroms fall så invaderades området av alaner og sveber samt från og med 585 så härskade visigoterna här. Muselmanerna utbredde sitt område från jeran 711, men det blev kortvarigt i de norra delarna där kristna härskare i slutet av 800-talet erövrade Portoområdet - Terra Portucalense - hvilket senare bildade greveskapet Portucale hvilket således namnsligen lever kvar i statsnamnet intill denna dag. Muslimerna förlorade fotfästet när Alfons III år 1249 erövrade konungadömet Algarve, Portugal finge då ungefär samma gränser som landet besitter till dags dato, förutöver då exempelvis de obebodda Madeiras besättning 1420-25 samt Azorernas 1427, denna sista ö långt ute i Atlanten var, om man ser till fynden av puniska mynt, redan känd under kartagisk tid.
Detta lilla land uti Västatlantens brand, haver ej allenast intressanta antika samt historiska band, utan likväl idag, beståendes utav flertalet olika språk och minoriteter, om hvilka man ej hör var dag.
~
förutom antikens lusitaniskan og tartessiskan, så genomgås även minst lusitansk romerska, portugisiskan, galiciska, mozarabiska, minderiska, barranquenho, mirandesiska, caló, judeoportugisiska, judeoarabiska, judeospanska, arabiska, franska, jiddisch, gujaratiska, konkani, língua da casa, punjabi, kalderesj, taishanesiska, kantonesiska, i ävenlik förhållning till Portugal, i min bok Europas tungomål.
SvD,, DN
Andra om: Portugal, Porto, Portucale, språk, minoriteter, historia, int
Nessun commento:
Posta un commento