~
Man hör väldigt ofta om kurder, greker, armenier eller assyrier i förhållande till den Turkiska staten och dess oförrätter, men bara väldigt sällan om araberna, få vet ens att det finnes araber i Turkiet. Turkiet har förtigit dem väl.
Hursomhelst, de äro i antalet av uppemot 400 000, om man går utefter de som talar arabiska, i speciellt Mardin samt Siirt-områdena i övre Mesopotamien vid Tigris där de bott sedan 600-talet. Den form av nyarabiska som dessa talar benämnes ofta som syromesopotamsk arabiska samt härstammar från medeltida irakisk arabiska og är en såkallad qeltu-variant.
Samma arabiska talas även i provinsen Hatay med den kända staden Antiokia som hamnade under turkiskt välde strax före andra världskriget. Många arabisktalande i Hatay bor från Iskenderun / Alexandretta i norr samt sedan söderöver, men de allra flesta bor omkring Antiokia samt längs kusten söder om Iskenderun.
Dessa siffror inberäknar antagligen de 60 000 som talar samma nordmesopotamskarabiska men benämner sig etniskt som mhallami som äro härstammandes från språkkonverterade araméer og kurder, speciellt kurdiska inslag åtfinnes i deras egna språkvariant. Mhallamierna i Turkiet nyttjar det latinska alfabetet, emedans de i Libanon skriver med arabisk skrift, i Turkiet ses de som araber emedans de i Libanon ses som libanesiska kurder, själva benämner de sig oftast som araber, av kurdisk og arameisk stam. Förutom de 60 000 i Turkiet finns 50 000 i Libanon og 40 000 i Europa, varav 4000 i Berlin.
Även de tvenne små judiska bosättningarna som finnes i Antiokia ock Iskenderun har arabiska som modersmål även om de bibehållit hebreiskan som liturgiskt tungomål, de vill ehuru icke benämna sig som araber. Denna judeoarabiska är snarlik den judeaorabiska som talas i Aleppo, hvilket är det rabbinat de tillhörde framtills 1938, de judeoarabiska språken går ofta även under namnet yahudiska.
Även de kristna i samma område pratar arabiska, men deras variant kan distinktseras från den som talas av sunnimuslimerna eller alawiterna även om de bebor samma städer, vi får kalla det kristoarabiska.
Araberna har i sen tid hamnat i minoritet i området Hatay, delvis på grund utav omflyttning samt delvis till följd utav att man tillförde två turkiska områden till de befintliga arabiska samt härmed kunde cyniskt skapa en turkisk dominans. Arabiskan var tidigare i statsturkisk stil totalförbjudet i det publika livet, hvilket bland annat innebär att utlärandet av arabiska, offentligt sjungande på arabiska og användandet av arabiska namn är förbjudet, tillika så finnes uppgifter om att barn som talar arabiska i skolan, även under rasterna, kan räkna med fysiska straff. Allt detta har gjort så att de allra flesta är analfabeter när det gäller sin syromesopotamska form av östarabiska, emedans den klassiska arabiskan oftast inte alls behärskas. Man har heller inte till följd utav den politiska situationen kunnat erhålla nya inlån från arabiskan, utan i princip alla moderna termer har gått genom turkiskan.
Arabiska beduiner
Arabiskan i Hatay är ej allena uppdelad på olika varianter som då kan benämnas vara kristna eller judiska sådana, utan en mycket klarare skiljelinje går emellan de som säger sig vara av beduinsk börd och de bosatta - alla är ehuru numera bosatta då det kameldrivande livet övergavs för ett par generationer sedan, men en socioetnisk distinktion har kvarblivit och exempelvis giftermål emellan grupperingarna hör inte till vanligheterna.
De tvenne gruppernas arabiska språk skiljer sig relativt mycket åt och de parlerar som oftast på turkiska vid möten om inte beduinen kan de andras språk, även i områden där båda grupperna bor tillsammans så äro det beduinerna som språkligt fått ge vika. De olika beduinstammarnas varianter skiljer sig inte så mycket åt sinsemellan, fallet är tvärtom för de bofastas tungomål, men här kan skillnaderna anföras som innan åsyftades på religiös tillhörighet.
Den syromesopotamska nyarabiskan utmärker sig på flera sätt, varav den arameiska substratumsituationen kanske är den mest nämnvärda.
~
Man hör väldigt ofta om kurder, greker, armenier eller assyrier i förhållande till den Turkiska staten och dess oförrätter, men bara väldigt sällan om araberna, få vet ens att det finnes araber i Turkiet. Turkiet har förtigit dem väl.
Hursomhelst, de äro i antalet av uppemot 400 000, om man går utefter de som talar arabiska, i speciellt Mardin samt Siirt-områdena i övre Mesopotamien vid Tigris där de bott sedan 600-talet. Den form av nyarabiska som dessa talar benämnes ofta som syromesopotamsk arabiska samt härstammar från medeltida irakisk arabiska og är en såkallad qeltu-variant.
Samma arabiska talas även i provinsen Hatay med den kända staden Antiokia som hamnade under turkiskt välde strax före andra världskriget. Många arabisktalande i Hatay bor från Iskenderun / Alexandretta i norr samt sedan söderöver, men de allra flesta bor omkring Antiokia samt längs kusten söder om Iskenderun.
Dessa siffror inberäknar antagligen de 60 000 som talar samma nordmesopotamskarabiska men benämner sig etniskt som mhallami som äro härstammandes från språkkonverterade araméer og kurder, speciellt kurdiska inslag åtfinnes i deras egna språkvariant. Mhallamierna i Turkiet nyttjar det latinska alfabetet, emedans de i Libanon skriver med arabisk skrift, i Turkiet ses de som araber emedans de i Libanon ses som libanesiska kurder, själva benämner de sig oftast som araber, av kurdisk og arameisk stam. Förutom de 60 000 i Turkiet finns 50 000 i Libanon og 40 000 i Europa, varav 4000 i Berlin.
Även de tvenne små judiska bosättningarna som finnes i Antiokia ock Iskenderun har arabiska som modersmål även om de bibehållit hebreiskan som liturgiskt tungomål, de vill ehuru icke benämna sig som araber. Denna judeoarabiska är snarlik den judeaorabiska som talas i Aleppo, hvilket är det rabbinat de tillhörde framtills 1938, de judeoarabiska språken går ofta även under namnet yahudiska.
Även de kristna i samma område pratar arabiska, men deras variant kan distinktseras från den som talas av sunnimuslimerna eller alawiterna även om de bebor samma städer, vi får kalla det kristoarabiska.
Araberna har i sen tid hamnat i minoritet i området Hatay, delvis på grund utav omflyttning samt delvis till följd utav att man tillförde två turkiska områden till de befintliga arabiska samt härmed kunde cyniskt skapa en turkisk dominans. Arabiskan var tidigare i statsturkisk stil totalförbjudet i det publika livet, hvilket bland annat innebär att utlärandet av arabiska, offentligt sjungande på arabiska og användandet av arabiska namn är förbjudet, tillika så finnes uppgifter om att barn som talar arabiska i skolan, även under rasterna, kan räkna med fysiska straff. Allt detta har gjort så att de allra flesta är analfabeter när det gäller sin syromesopotamska form av östarabiska, emedans den klassiska arabiskan oftast inte alls behärskas. Man har heller inte till följd utav den politiska situationen kunnat erhålla nya inlån från arabiskan, utan i princip alla moderna termer har gått genom turkiskan.
Arabiska beduiner
Arabiskan i Hatay är ej allena uppdelad på olika varianter som då kan benämnas vara kristna eller judiska sådana, utan en mycket klarare skiljelinje går emellan de som säger sig vara av beduinsk börd och de bosatta - alla är ehuru numera bosatta då det kameldrivande livet övergavs för ett par generationer sedan, men en socioetnisk distinktion har kvarblivit och exempelvis giftermål emellan grupperingarna hör inte till vanligheterna.
De tvenne gruppernas arabiska språk skiljer sig relativt mycket åt och de parlerar som oftast på turkiska vid möten om inte beduinen kan de andras språk, även i områden där båda grupperna bor tillsammans så äro det beduinerna som språkligt fått ge vika. De olika beduinstammarnas varianter skiljer sig inte så mycket åt sinsemellan, fallet är tvärtom för de bofastas tungomål, men här kan skillnaderna anföras som innan åsyftades på religiös tillhörighet.
Den syromesopotamska nyarabiskan utmärker sig på flera sätt, varav den arameiska substratumsituationen kanske är den mest nämnvärda.
~
Turkiet bär en hel flora av intressanta minoriteter, läs om dem alla i boken Europas tungomål.
+ Censurerad i media
+ Censurerad i media
4 commenti:
Hatay fick rösta om dem ville tillhöra Turkiet eller fortsatta vara franskt mandat.
År 1939 röstade dessa "araber" att få vara turkar.
Och för övrigt önskar jag av mitt fulla sinne att Turkiet aldrig blir medlem av fascistiska EU.
EU får gärna öppna gränserna för politiserade kurder, syrianer/assyrier och få vara dessas värd.
Låt landet få blomma i sin egen takt.
Vad får du allt ifrån? :) Imponerande kunskap du har!
Författningsomröstningen har inte betydelse i frågan om Turkiets EU medlemskap.
Bara för att en liten kant av Turkiet räckans att den ligger i Europa, så kan man inte påstå att Turkiet är Europa.
Om man börjar att acceptera eurasiska länder, så har vi snart ansökan från Syrien, Libanon och Israel som EU medlemmar.
Eurovision Song Contest deltagare kan ju stå då på kö;
Marocko, Ryssland, Israel som har deltagit i Eurovision Song Contest....
Då nämnde jag inte länderna som drog sig ur i sista sekund innan finalen, eller rent tekniskt kan delta i tävlingen - Nordafrikanska...
Nej det är inte rätt!
Turkiet är Asien alltså kan dem bilda en AU om dem vill leva i en union.
Tråkig blogg, man förstår efter några raders läsning att du googlat fram det mesta du skriver. Copy & Paste används också flitigt ser jag...
Gäsp!...
Posta un commento