Fornsaxiskan, eller ooldsassisch, menas havandets talats under perioden från 700-talet till 1100-talet samt varandes i språkkontinuumsförbindning med anglo-frisiskan då saxiskan delvis delar karaktäristika med den ingvaeoniska grupperingen, även kallad nordsjögermanska. Saxarna, som varde dyrkare utav Nerthus, bodde så vitt man tidigast vet i Nordalbingien ungefärligen motsvarande dagens Holsteen / Holstein, varandes bland annat delaktiga i koloniseringen utav England under samt efter 400-talet, år 804 förlorade saxarna självständigheten og området kom att innefattas utav det karolinska imperiumet.
Det oldsaxiska samhället var uppdelat på fyra stammar, angrierna / angrivarierna / engern höger om Werser, västfalierna längs med Ems og Lippe, östfalierna vänster om Werser, samt då nordalbingierna i dagens Sleswig-Holsteen, men de olika stammarna eller folken varo vidare indelade i de olika klaner de bestodo utav, exempelvis så varð nordalbingierna bestående utav holsteinare, sturmarii, ditmarschfolk, samt exempelvis klanen bardi.
Saxarnas samhälle verkar även hava varit internt strukturerat på ett strängt hållet og åtskiljt kastsystem. Då saxerna var expansiva började de absorbera andra germanska stammar såsom cheruskerna, chamaverna och chattierna, namnet som sedermera evolverat sig till Hessen. En sed som chattierna verkar ha varit ensamma om i området var att de vid uppnådd vuxen ålder läte hår på huvud og anlete växa obehindrat framtills den dag de dödat av en fiende.
När Romarriket og dess litus Saxonicum föll i Sydengland under 400-talet togo sig saxer, angler og jutar sig enklare in till den brittiska ön, de som stannade kvar i Saxen bibehullo sin självständighet samt förkristna religion men varo lösligt förbundet med det Merovingiska riket. Med tanke på chattiernas sed, og att de sedan uppgingo bland frankerna, så är det väl att anmärka att merovingerna även gingo under beteckningen ‘de långhåriga kungarna’ samt att den merovingiska dynastigrundaren Mervoch var av salisk frankisk stam. Man skall heller ej förglömma langobardernas etnonym samt eventuella härutilagda saxiska härkomst.
Hursom, under andra halvan utav 500-talet vunno även frankerna mot saxarna i flere slag. Deras alte stamfränder anglerna från Norþanhymbra skickade under 690-talet över tvenne präster för att konvertera saxarna till kristendomen, det ginge ej särledes bra då de dräptes efter några år, vid dags dag äro emellertid de tu helgonfirade i Westfalien.
Karl den Store, den första kejsaren av det Heliga Romerska Riket, tog vid og efter ett trettiotvåårigt erövringskrig innehållandes minst sexton battaljer i de saxiska krigen emellan åren 772-804 som slutade med att den saxiska kungen Widukind besegrades, folken erövrades, samt tvångskristnades, redan år 772 skall Karl den Store beordrat förstörelsen utav den helige Irminsulen. Hertigdömet Sachsen skapas, samt splittras senare upp under 1200-talet men fortgår att tillhöra det Heliga Romerska Riket framtills området uppgår i Tyskland vid den statens skapelse. Delstaten Sachsen i sydöstra Tyskland har en annan historia samt skall ej sammanblandas med saxarna i Niedersachsen, det egentliga Saxarnas land.
Hursomhelst, under denna fornsaxiska period åtfinnes källor på språket att tillgå, den enda litterära är den 6000-radlånga diktverket Heliand som är skriven under första halvan utav 800-talet, strax efter konverteringen samt således handhavandes sägnen om Jesu lif, dessvärre är det ej alla bitar utav den som består. Några rader:
“Themu gi folgon sculun
an sô huilike gardos, sô gi ina gangan gisehat,
ia gi than themu hêrron, the thie hovos êgi,
selvon seggiad, that ik iu sende tharod
te gigaruuuenne mîna gôma. Than tôgid he iu ên gôdlîc hûs,
hôhan soleri, the is bihangen al
fagarun fratahun. Thar gi frummien sculun
uuerdscepi mînan. Thar bium ik uuiskumo
selvo mid mînun gesîðun.” Thô uurðun sân aftar thiu
thar te Hierusalem iungaron Kristes
forðuuard an ferdi, fundun all sô he sprak
uuordtêcan uuâr: ni uuas thes giuuand ênig.
~
Läs mer om dessa i boken Europas tungomål samt i Eurasiens språkfamiljer.
2 commenti:
Widukind var en ledare men alls inte kung.
Utöver det var Karl den store ingen kristen man. Karl den store (vilket löjligt namn egentligen den store, vad var stort med honom liksom?) hur som Karl den store var en en soldyrkare.
Soldyrkarna vill av någon anledning med svärdet tvinga alla att underkasta sig dem och deras tro.
Kristus däremot vill när så tiden är mogen för dig själv och när du själv förstår varför att man skall komma frivilligt till honom.
Landos utläggningar om långt hår har nog mer ett perverterat samband med snedställd sexualitet att göra än verkligheten att göra.
Det är väl typ bara Frans G Bengtsson som har fantiserat ihop en rötmånadshistoria om det där om långt hår.
En historia som på något sätt smugit sig in Lando runkfantasier. Han ser väl långhåriga kungar som det han på andra ställen beskriver som alfa på något sätt. Vad vet väl jag. Något skumt och snedställt är det iaf.
Fakta är att alla som inte tar emot Kristus är snedställda. Därför de vurmar så mycket för könsbyte, bajs, abort och våld.
Posta un commento