Qvinnor äro som en gudagåfva til ett annorstädes makalöst lif. Qvinnan scapades så, af Gud, för att sända ned til jordelifvets värld, där mannen redan i tid hvaro.
Hvarvid det hvarandes mannen som standha i tacksamhetsskuld til qvinnan, gifvetvis börandes gifva henne den uppmärksamhet oc tillfredsställelse hon så önska fåa.
Det hvarandes äfen häraf mannens åtrå gentemot qvinnan standho, ty mannen blicko mot qvinnan seendes Guds fagraste skapelse i hennes renaste function, ögona hans tindro oc böro til fullo henne bejako.
Iδ
Nessun commento:
Posta un commento