Andalusisk arabiska - moriskernas tungomål - Araberna i Spanien

 

 

Gällande det afroasiatiska västarabiska tungomål som utdrivits från Spaniens iberiska jord som givetvis talades under det muslimska väldet, i likhet med berbiskan, så har detta återkommit till Iberien genom invandring. Men till skillnad från berbiskan så överlevde faktiskt arabiskan i flera århundraden på den Iberiska halvön, bland annat hos det mozarabiska samhället i Toledo som övergick till arabiskan hvilken de även bibehöllo også efter Alfonso VI år 1085 tog över makten i Toledo.

 

Det finnes klara bevis på att mozarabernas arabiska bibehölles i åtminstone två sekel efter övertagandet då språket nyttjades för kulturella samt administrativa ändamål, hvilket bland annat över 1200 juridiska dokument förtäljer, men man tror att denna andalusisk-arabiska ej allena förekom i skriven form utan även var det talade språket för denna folkliga gruppering. Att man i skrift inte följde den klassiska arabiskan till punkt ock pricka anses vara ett argument för detta og då speciellt i återgivna orala dialoger, bland annat att romanska influenser samt geolektiska arabiska skillnader klart kan skönjas tyder på ett levande språkbruk. Hade arabiskan endast varit ett skrivet språk så hade de översatta orala dialogerna skrivits med klassisk arabiska, men så är ej fallet då de skrivos på såkallade andalusisk arabiska. Dessutom, från kristet håll producerades även 1505 en vokabulär, Vocabulista aravigo en letra castellana, för den spanska arabiskan i syfte att nyttjas utav de präster som behövde kommunicera med de nykonverterade muslimerna, en sådan hade ju fyllt föga syfte om de ej faktiskt talade detta språk.

 

Deras arabiska kultur kunde bland annat överleva tack vare att de finge speciella legala privilegier i juridiska hänseenden samt för att deras liturgi fingo fortleva, det bör kanske påpekas att detta tillätes ske även om dessa mozaraber antagligen varo i varken ekonomisk eller demografisk dominans. Mozarabernas arabiska försvann dessvärre till slut genom att den kastilianska dominansen bleve alltför stor, före detta skett så finge givetvis arabiskan motta romanska inlån inom alla lingvistiska områden även om de ordsliga inlånen äro mest förekommande. Graden utav mottagna influenser ökar også med tiden. Toledos judiska samhälle fortsatte ehuru att använda arabiskan, åtminstone i legala sammanhang, i kanske ytterligare två hundra år, men skrev språket med hebreisk skrift samt med vissa hebreiska og aramaiska inlån. Förutöver dessa så överlevde arabiskan i de islamiska mudéjarsamhällena i Aragonien og Kastilien i hela fem århundraden, mudéjar är namnet man brukar ge de morer eller muslimer från Al-Andalus som stannade kvar under den nya kristna regimen, men som icke själva konverterade till kristendomen.

 

Detta kan vara intressant information för de som lever i okunskap menandes att arabiskan ej haver någon historisk förankring i Europa, liknande förankring åtfinns dessutom i södra Italien, speciellt på Sicilien, på södra Balkan, i Kaukasus, på Cypern samt givetvis på Malta där en form av arabiska alltjämt är det dominerande språket, erkänt samt officiellt i EU. Och vad avser religionen islam så haver den ända framtill nutid funnits i nordeuropeiska stater såsom Vitryssland, Baltikum og Finland tillsammans med turktatariska befolkningselement.

 

I den spanska nordafrikanska kolonin Ceuta talas även ännu marockansk arabiska utav den arabiska befolkningen. Andalusisk arabiska användes såväl än idag i andalusisk musik og har haft en mycket stor påverkan på olika andalusiska nutida geospråkliga varianter. Under dess högtid så beräknar man att emellan 5-7 miljoner invånare talade språket, nådastöten för språket kom år 1567 när ett rojalt dekret förbjöd nyttjandet utav arabiska inom alla plan av samhället, även privat bruk kriminaliserades, de gavs trenne år att lära sig romanska språk och ålagdes även att göra sig av med allt material på arabiska inom denna tid, samt byta kläder till kristna sådana. Man tvingades även att konvertera till kristendomen eller lämna landet, detta var redan gällande från 1515 i Kastilien og Navarra samt från 1526 gällde detta i Aragonien også, och de nya convertitosarna blev benämnda moriscos, till skillnad från judarna som man ju benämnde marranos.

 

Språket fanns ehuruväl kvar i vissa samhällen framtills 1609-1614 när man slängde ut alla morisker samt beslagtog alla deras ägodelar som de inte kunde bära med sig, den främsta anledningen till detta var att man misstänkte att de inte genuint övertagit den kristna tron utan levde som kryptomuslimer. Det beräknas hava varit omkring 300 000-500 000 morisker som här blev utslängda, hvilke var runt fyra procent av Spaniens befolkning. 40 000 av dessa hamnade i Frankrike, främst Marselha / Marseille, emedans de flesta övriga ankom Nordafrika, några av dessa blev corsairer, och några utav dem som önskade kvarleva som katoliker anlände esomoftast till Livorno i Italien. En hel del så kallade ‘nykristna’ har även transatlantiserat sig till de iberoromanska delarna utav Amerika, men det är oklart hur många som var morisker då de även ofta sammanblandas med marranerna. Det fanns ehuruväl likväl morisker kvar i Spanien, i gömning, eller för genuina kristna orsaker, eller av ekonomiska anledningar, det finns beräknat att det i just Grenada bör ha funnits emellan 10 000-15 000 morisker kvar efter utvisningen.

 

Quinquilleroserna som talar quinqui tros av många just vara seminomadiska ättlingar till moriskerna som blivit nomadiska i syfte att hålla sig undan förföljelserna, de själva kalla sig ofta för mercheros. Deras språk äro en altekastiliansk språkform som även säges hava kopplingar till, eller i alla fall influenser ifrån, spanskromanin caló, men quinquilleroserna anser absolut ej att de äro romer i etnicitet, enligt en icke-morisk teori så äro de just romer, enligt en annan marklösa bönder från 1500-talet, enligt ånyo en därvid en blandning utav de alla. Ett dokument från 1600-talet göre gällande att mercheroserna äro återvändande morisker som flyttat tillbaka strax efter utvisningen, men då anbemödat sig ett nomadiskt leverne för att undkomma förtrycket.

 

Överlag så nonchalerar det spanska samhället existensen utav denna minoritet och menar att det bara rör sig om lösdrivande patrask. De bor numera främst i Galicien samt norra Extremedura, men även i Madrid och Barcelona, sedan de blivit tvingade till bosättning under 1950-talet bor de som oftast i perifiera delar utav städerna. I antal räknat finnes uppgift om att deras totala antal böro ligga på omkring 150 000 personer men huru många som då skulle tala det arkaiska quinquimålet får låtas stå oklart.

 

 

La Expulsión de los Moriscos, av Vicenzo Carduccio

 

Det finnes ett förslag lagt år 2006 av det Andalusiska parlamentet som går ut på att ättlingarna till moriskerna skall få samma generösa återvändningsförslag, eller möjlighet för medborgarskap snabbare än andra invandrare, som de ävenledes utslängda judiska sefarderna redan erfått. Allt annat vore orättvist. Detta beräknas potentiellt kunna göra det möjligt för omkring 5 miljoner moriskättade marockaner, samt oräknat antal andra nordafrikaner, att få en snabbare medborgarskapsprocess i Spanien än vad som är nu möjligt.












~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.