Slovenerna i Italien - Slavica Friuliana

 

 

Till den västra grenen av de sydslaviska språken hör de 60 000-100 000 talarna av slovenska som bebor provinserna Trieste, eller Trst som vi i sammanhanget kan benämna det, og Gorizia / Gorcia i det nordöstra gränsbergslandet gentemot Slovenien samt Österrike i Venetianska Slovenien / Xrovenia vèneta.

 

Området som även går under namnet Slavia Friuliana fick en slavisk befolkning redan under 500-talet men hamnade under Friulien på 800-talet og framåt till 1420 när det inkorporerades i Venetien som gav slovenerna full intern självständighet hvilket de sedan hade framtills det habsburgiska riket tog över området år 1797. 1866 tillföll området det nybildade Italien och man hoppades återfå sin autonomi men den nya centralistiska nationalstaten förnekade dem prompt detta, och språket förtrycktes aktivt.

 

Efter fascisternas språketatism så försökte man dela upp området efter ‘rätt’ språktillhörighet, men det innebar givetvis en viss problematik då landet var befolkat med slovener emedan städerna hade en italiensktalande befolkning. Staden Gorizia hamnade faktiskt mitt på gränsen, eller tvärtom rättare sagt då ju gränsen är markbunden, gränsen har lagts rakt över järnvägsstationsplanen, hvilket lämnat den gamla staden på italiensk mark.

 

Slovenerna har haft något olika förutsättningar i de olika provinserna, Triesteområdet var en del av FN-förvaltningens speciella områden så gränsdragningen inte kom till förrän långt efter krigsslutet och här åtnjöt slovenerna vissa garanterade rättigheter. Dessa garanterade rättigheter finnes ehuru primärt på papper, men i realiteten så har den italienska befolkningen, av hvilken många varit italienska flyktningar från slovenskt övertagna områden, varit negativ till det slovenska. I Gorizia så har ehuruväl slovenerna åtnjutit mer stöd för upprätthållandet av sin kultur og tvåspråkigheten haver fungerat relativt bra.

 

I övriga delarna av det gamla frihetliga Venetianska Slovenien såg det dock mörkt ut, och detta benämnes även som områdets mörka period, och området avfolkades medels det ideliga förtrycket varvid 2/3 av den slovenska befolkningen flyttat bort, först från 1980-talet og framåt haver området genomgått en revitalisering gällande slovensk kultur. Från början utav 1990-talet började skolundervisning tillåtas på slovenska, bilinguella skyltar sattes upp samt år 2001, äntligen, erkändes minoritetens existens utav den italienska regimen. Poesi framförs ganska frekvent på språken, inklusive de nedan nämnda resianska tungorna.

 

 

Rèsije

 

De slovensktalande i Friulien är grovt uppdelade på trenne olika variationer, natione / nadiški, torre / terski eller språken som talas i Resiadalen. Det finns ganska liten muntlig förståelse emellan de friulanska slovenska språken og slovenskan som talas i Slovenien, förutom de gränsande språken direkt på andra sidan gränsen.

 

I Val Resia, Rèsije, som sträcker sig från Resiutta i väster till Coritis i öster, i Friulien, talas en väldigt distinkt form utav slovenskliknande språk kallad resianska talad av omkring 1500 personer, vissa kallar det språk vissa menar att det rör sig om slovenska dialekter, en del resianer hävdar tvärtom de flesta hävdandes att de är ryssar som ankommit området för mycket länge sedan.

 

Resianska i skriven form – man nyttjar ett modifierat latinskt alfabet som avskiljer från det slovenska alfabetet – kan som oftast förstås utav slovensktalande emedans de muntliga formerna esomoftast ej förståes särledes bland annat med anledning utav resianskans väldiga arkaitet, isolerande uddförd utveckling, samt furlanska, bajerska, samt senare italienska, influenser, men man pratar ändå liknandes som göres i angränsande Venetianska Slovenien.

 

Resianer säger själva att de ej förstår slovenska og slovener som kommo på besök talar oftast på tyska eller italienska för att kunna parlera med resianerna, detta om något förtäljer oss att resianska bör behandlas som ett helt eget og unikt språk, klart avskiljt från sitt besläktade språk slovenska. För att komplicera till det något så består dessutom denna lilla språkö utav minst trenne olika varianter som i vissa drag avskiljer ganska mycket. Trots att avståndet emellan orterna i dalen bara avskiljer några enstaka kilometer så har man levt väldigt isolerade ifrån varandra under hela årstider, då man inte haft någon kontakt när man under maj-september vallat boskap uppe i bergen, olika berg, dymedels komna långt ifrån varandra, utvecklandes sina egna parlörer. Därför heter ‘kallt’ zmyrzal i San Giorgio, zmerzal i Gniva, märzul i Oseacco men myrzel i Stolvizza, på slovenska heter just detta ordet mrzel.

 

Ett standardskriftspråk håller på att utvecklas men de flesta resianer föredrar att skriva på sin egen variant, hvilket ej borde vara något problem utan istället lovvärt. Sedan 1980-talet har mer aktiv språkforskning kommit igång gällande språket, resianska sagor har getts ut og evangelier håller på att översättas, poesi skrivs. Resianska förekommer i Radio Trst A, i övrigt så har dessvärre de italienska myndigheterna valt att föra in standardslovenska som ‘erkänt minoritetsspråk’, emedans de verkliga språkminoriteterna fortsätts förtryckas og göms undan.

 

Resianska avskiljer vokabulärt, fonologiskt, morfologiskt samt grammatiskt, plus socialt, kulturellt og historiskt, politiskt, från slovenskan, samt ses som olikt av båda befolkningarna. Språket är färgsamt, distinkt samt unikt, med rundande goa vokaler, blommandes i Val Resia, snart avklippt ock förgört.

 

Resianerna är ankomna till Val Resia under 600-talet og det är ej säkert att det funnos någon tidigare bebyggelse här då, förutom i Resiutta som ligger vid dalens öppning i väster där man funnit romerska lämningar. Man har skött sig själva genom tiderna og det var först under 1900-talet som man genom påtvingenskap öppnat upp området, även genetiska studier visar att väldigt få kontakter skett med övriga Friulien, studierna sägs visa att närainpå alla resianer härstammar från de tjugotal familjer som än gång tydligen slogo sig ner härvid. Även i Rèsijes systerdal, Valle Uccea talas resianska, men det är väldigt glesbefolkat område som är enda förbindningslänken till Slovenska Venetien, idag bor runt 1000 resianer i Val Resia, samt runt 1000 ute i Europa.













~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.