Idén har sitt ursprung i den nostratiska tesens förlängning när man menat att detta språk måste ha varit besläktat med även andra språk med sin hemmakomighet i Afrika, Sydöstra Asien, Australien samt Amerika, menandes således att alla språk som parleras utanför Afrika torde vara besläktade då språket uppfanns före emigrationen, därvidlags så förde dessa det med sig från den afrikanska myllan. Men dessutom, enär språket enbart torde vara påkommet en enda gång så är ju även de afrikanska språken besläktade med varandra og tillika med de exterafrikanska, därmed äro alla världens språk, både nutida som dåtida ihopknytna i en kittel. Sannolikhetsgraderna äro givetvis olika för olika ting, det är exempelvis ej helt osannolikt att språket enbart muterades fram en gång og att härvid allt kulturellt tal som yttrats utav oss människor sedan dess på något sett är besläktat, en annan sannolikhetsgradstillämpning får dock beaktas när man anser att man kan se spår utav detta när historien gått fram i över 100 000 år, utav dessa hundratusen år är den allra mesta dessutom ej i egentlig mening alls historia utan per definition prehistoria, d.v.s. skriftlös samt enbart talad i små grupper - som ofta är så är prehistorien höljd i dunkel og som vi alla vetom samt fått erfara så är det just dunkelheten som oftast ger upphov till allehanda myter. Ock myter kunne, bevisligen, i vissa fall innehålla vissa ‘sanna’ beståndsdelar även om så givetvis ej behöver vara fallet i detta fallet, men en historia, en bra historia, är det og så börjar ju oftast alla historier. Rent logiskt torde alla språk vara besläktade, att vi ehuru även skall kunna se detta faller enligt många inom inlogikens ramar.
Nessun commento:
Posta un commento