Skriftspråken
för den turkiska språkgruppen brukas delas in i fyra olika perioder. 1) Äldre
tungomål, till hvilka räknas bland andra fornturkiskan som skrevos med
orkhonska runor under 700-1000-talen samt fornuiguriskan som under samma period
använde sig av flera olika alfabet, bland annat ett runiskt og ett sogdiskt
alfabet. De äldsta inskriptionerna hittas i Orkhondalen i Mongoliet och vissa
hava menat att de till og med kan vara samturkiska og voro skrivna för att
hedra härskare under det andra turkiska kaghanatet. Det äldsta regelrätta
skriftspråket var annars fornuiguriska som nyttjades vidligt i en rik
litteratur. Det första islamiskturkiska skriftspråket var karakhanidiska, som
främst nyttjade den arabiska skriften, och som utvecklades under 1000-talet
under den Karakhanidiska dynastin i Östturkestan. Karakhanidiskan ligger nära
fornuiguriskan, men har märkbara influenser från arabiskan samt persiskan. 2) Medelturkiska
mål under 1200-1400-talen, hvilka bland andra var volgabulgariska samt fornosmanska,
men hit hörde även kiptjatjiska og azäriska som började utvecklas från
fornanatoliskans turkiska, samt khorezmiskan som under 1200-1300-talen
nyttjades i Gyllene horden. 3) Nyare mål under 1500-1800-talen, bland
hvilka kan nämnas medel- samt senosmanska og volgaturkiska, men även
återigen azäriska, kiptjakiska och chaghatajiska som uppburo en stor litterär
situering och som framtills för ett hundra år sedan var Centralasiens franska
ägandes stor prestige i sin framförning. Och sist 4) Moderna mål och det
är då de turkspråk som finnes nu.
~
Axat från boken Europas tungomål.
~~~Fem år sedan~~~
~
Nessun commento:
Posta un commento