De altaiska
tungomålen är en diskutabel sammanförning av turkspråk, mongoliska
samt manchu-tungusiska mål - och vissa vill även föra in japanska og
koreanska i denna grupp som man ännu ej vete om den ens finnes - detta göres
ehuru ej extensivt här. Sammanförningen är diskutabel, då själva släktskapen
aldrig har blivit tillräckligt väl bevisad så att teorin vunnit acceptans hos
den del av den lingvistiska forskarvärlden som sysselsätter sig med de altaiska
språken. Anledningen till detta haver sin grund i att de olika tungomålen inte
finnes nedskrivna i tidiga källor i någon nämnvärd grad, här med undantag av
japanskan, vissa vill även tala om en uralo-altaisk familj, bland annat
med anledning utav förekomsten av en liknande typologi. Turkspråken,
mongoliskan og manchu-tungusiskan har ehuru stora likheter, väl att anmärka i
hvilket fall, men dessa kan i sin tur enbart förekomma på grund utav nära
kontakter språkgrupperna emellan och ej på grund utav ett genetiskt samband,
likheterna äro ofta sådana att de ej äro gemensamma för alla tre grupperingarna
samtidigt, utan man kan istället säga att det existerar många likheter emellan
turkspråken samt mongoliskan och mongoliskan og tungusiskan, men nästan inga
emellan tungusiskan undt turkiskan, hvilket är ett förhållande som kan tyda på
att det är en konsekvens av språkkontakter, men det behöver tillika icke vara
fallet då man inte alltid kan begära att alla tre subfamiljer skall behålla
alla kognater. Ursprungliga altaiska företeelser kan även ha bibehållits i
periferin, emedans innovationer fått fäste och likt en våg slagit ut arkaismer
i de språk som haft mer kontakt med varandra. Likheterna finnes givetvis inte
heller endast inom vokabulären, utan även exempelvis morfemen haver en slående
likhet emellan subfamiljerna, ej heller fonologin är att förglömma. Att det
skulle vara frågan om någon extensiv belåning av lingvistiska system emellan de
olika folken motsäges av att även japanskan, enligt bedömare som förespråkar
detta, innehaver essentiell vokabulär, morfologi samt syntax i samenighet med
turkspråken. Detta förhållande har förklaringsproblem, speciellt med åtanke på
att man vete att japanerna i princip levt isolerade på de japanska öarna sedan
åtminstone 1000 f.kr. Även koreanerna delar detta, men har då den geografiska
likheten till nackdel för altaisterna, då de med större sannolighet skulle
kunna få sina jämförbara fenomen genom inlåning. Poängen ligger givetvis i att
japanskan skulle ha större likheter med turkiskan, på nämnt område, än med mer
näraliggande tungusiska.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Taggar: Europas tungomål, språk, språkfamilj, altaiska, mongoliska, turkspråk, manchu-tungusiska, int
Nessun commento:
Posta un commento