Oskiskan som alla dessa folk talade var ett utbrett tungomål som åtminstone kan uppdelas i en sydlig samt en nordlig variant, och ibland sammanföres alla dessa folk och kallas således osker, ända tills romaniseringsprocesserna efter bundsförvantskriget som pågick 91-88 f.kr., eller i samniternas fall till 82 f.kr.. Språket lyckades hålla sig vid liv ända till första århundradet e.kr. - om man skall tro vägg-graffitin i Pompeji, hvilket överlag får anses vara ganska virila bevis. Av oskiskan hava man funnit omkring 500 inskriptioner, några glosor samt personnamn - mer än hälften av inskriptionerna består tyvärr allena av namn emedans de flesta andra är väldigt fåordiga. Man talade oskiska från strax söder om Rom och sedan söderut, man hade även sitt eget alfabet, även om det var snarlikt det latinska. Den längsta hitentills funna texten är Tabula Bantina från Apulien och det första århundradet f.kr.
Axat från boken Europas tungomål.
SvD
Taggar: Europas tungomål, språk, Italien, forntiden, antiken, oskiska, osker, int
~~~Ett år sedan~~~
- Nakenönskan
~
Nessun commento:
Posta un commento