När man behandlar minoriteter i Sverige brukas alltid vallonerna komma på tal, en invandrargrupp som man med stolthet tar upp.
Valonskan är eljes ett tungomål med hemmahörighet främst i Belgien och är ett utdöende oïl-språk inom de galloromanska språken. I Sverige dogo det snart ut likväl.
Till Sverige anlände omkring 900 personer som stannade permanent under 1600-talet, de erhöll religiösa friheter utgjörandes en avdefinierad språklig gruppering. De integrerades samt försvunno relativt kvickt, andra generationen var tvåspråkig och efter hundra år i landet var de borta.
Att hävda vallonskt påbrå är tämeligen populärt idag i Sverige, ofta helt utan grund, i början utav 1900-talet beräknades det kanske finnas 5000 med genuin vallonpåbrå, idag hävdar hundratusentals, ja kanske flera miljoner, sådan hävd, men detta har ändå ej nämnvärt lett till att det intressanta ock wackra walonska tungomålet förts fram.
Några få ord hava ack tagit sig in i svenskan, gös, gujar, turnej, lupp.
~
Om svenska, samt belgiska, folk och språk står mer att finna i boken Europas tungomål.
+ Tudelade Konungadömet Belgien, Belgium for beginners, Språk i Belgien
SvD
Taggar: Sverige, minoriteter, invandring, integration, assimilation, valloner, Vallonien, Valloniet, Wallonien, walloner, Belgien, vallonska, språk, int
~~~Ett år sedan~~~
- La Cappella Palatina
~
1 commento:
"De integrerades samt försvunno relativt kvickt, andra generationen var tvåspråkig och efter hundra år i landet var de borta."
Ett riktigt föredöme som invandrargrupp alltså.
Posta un commento