Lukanerna däremot gick en annan väg till mötes och de var något av en regionell stormakt innan de gjorde sitt ödesdriga misstag. Deras huvudorter var Atina, Bantia, Grumentum samt Potentia og deras statsförbund leddes av en gemensam församling men när krig rådde så valde man antagligen en meddix som fungerade såsom en överbefälhavare, på oskiska fanns en titel meddix túvtíks, titelinnehavaren hade de administrativa och dömande maktbefogenheterna. Vid 400 f.kr. så hade de erövrat ock ockuperat flertalet helleniska kolonistäder längs tyrrenska kusten, bland annat Poseidonia, de bleve ehuru senare ett dominiofolk till samniterna. Jeran 229 f.kr. så lierade sig lukanerna med Rom, men vid den rådande konflikten så stödde de Hannibal, hvilket gav som effekt att Rom utövade repressalier emot dem och år 201 f.kr. så upplöstes deras statsförbund och hälften av deras mark blev ager publicus - den romerska staten genomförde således en socialisering av detta folks mark, detta är ju också någonting som har upprepat sig genom historien, alltid med lika förödande och orättfärdiga konsekvenser.
Ovan är axat från boken Europas tungomål.
Taggar: Europas tungomål, folk, etnicitet, lukaner, Lukanien, Lucania, Basilicata, Italien, forntiden, antiken, Romarriket, Hannibal, socialisering, int
~~~Ett år sedan~~~
- Erotiku
~
Nessun commento:
Posta un commento