Vänstersvurm för Irans revolution - Postmodernisme premillénaire CXLIV

 

För att träffande belysa om huru snarlika totalitärerna äro så kan man se hur den iranska revolu­tionen hyllades i flera svenska läger - de har nog nu på senare tid frångått från den hyllningen. Skrivören Ingmar Karlsson skriver: “När vi i Sverige under det dramatiska år som föregick shahens fall i januari 1979 fick upp ögonen för islam som ett politiskt fenomen beskrevs ayatolla Khomeini i Dagens Nyheter i närmast lyriska ordalag som en iransk Per Albin Hansson. Läsarna fick bud­skapet att Koranen i grund och botten var liktydig med SAP:s partiprogram [torde i så fall vara tvärtom, ty Koranen är mångt mycket äldre - då den varandes premodern då den är pre1600-tal, fast förvisso skapad efter termen samt när ‘den största’ totalismen skapades men innehållandes de ‘totalistiska’-‘moderna’-‘stora-berättelse’-kriterierna, d.v.s. den är modern, eller måhända postmodern då den är den enda monoteiska religionen som erkänner andra religioner, de såkallade al-kitāb ‘bokens folk’] på arabiska och en av tidningens kvinnliga radikala journalister rapporterade entusiastiskt från Iran om hur hon i chadoren, dvs slöjan, upptäckt en ny symbol för den kvinnliga frigörelsen [nu pratar man ju om det slöjiga förtrycket]. I riksdagen förklarade en av vpk:s utrikespolitiska tänkare att partiets kontakter med prästeskapet i Iran inte bara var täta och vänskapliga utan att de också hade klargjort att man i Khomeini funnit en värdig företrädare i tredje världen för den sanna hermanssonismen. Samma tänkare återkom ständigt i riksdagen med krav på att den svenska regeringen skulle ge sitt oreserverade stöd åt den iranska revolutionen”1) - Marx måtte ha vänt sig i sin grav när efterträdare blossade opium inför öppen ridå.

Fotnot:

1) Karlsson, “Iran på väg mot religiös perestrojka”, i SvD, 16 jan 1999:14.

~

Axat från boken Postmodernisme premillénaire.