Den kristna etiken med dess terrorist Jesus - Postmodernisme premillénaire CXL

 

Man kunne også fråga sig om hvilken etik det är man skall företräda genom denna ‘kristna etik’, är det möjligtvis sådan etik som framkommer vid läsandet utav Qumrānskrifterna?, før exempel Qumrān grotta 4 skrift 521 där intressanta formuleringar gäller:  (1) wxy#ml w(m#y jd)hw {ym[#h  ], (2), {y#wdq twcmm gwsy )wl {b d#[) lbw  ]1} betydandes “(1) [ ... Him]len och jorden skall lyda sin Messias, (2) [ ... och allt s]om är däri. Han skall inte överge de heligas bud”,2} hvilket äro en intressant ordalydelse där även himlen skall lyda den smorde, eller är det möjligtvis det som får karaktäriseras som epicentrum i den kristna tron, d.v.s. dekalogen, de tio budorden, till exempel ena budordet som lyder, att benämna ordning på dem är ovesäntligt, speciellt då olika ordningar gäller för olika riktningar: “Och Gud talade alla dessa ord och sade: --- Du skall inga andra gudar ha vid sidan av mig --- Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar hans namn”3} - är det dessa totalistiska, auktoritära samt yttrande-, religionsfrihetskränkande skrivelser som skall följas, ty ingen avvikelse tillåts - ty då blir du straffad, det nämns även i Biblen att detta inte är ur individuell synvinkel utan att det är hela folk, hela nationer, som skall vigas åt detta, detta ligger i legio med skoldiktaten. Den som följer detta är givetvis en fundamentalist, men inte nog med det utan den som anser att Jesus Kristus är värd att följas kan, för att knyta det till nationalismen, ta i beaktande vissa andra propåer. Exempelvis så skriver Eisenman ø Wise: “Men ... i de tidigare publicerade texterna, särskilt i bibelutläggningarna (pesharim) av Jesaja, Sakarja, Psaltaren osv och i sammanställningarna av messianska beläggtexter, finns ett brett materialstråk som hänför sig till en enda, mer nationalistisk och davidbetonad Messias”4) og vidare om Qumrāntexterna “[v]ad man i övrigt än kan säga om dem, så går deras nationalistiska, militanta, apokalyptiska och kompromisslösa tendens inte att komma ifrån, och den bör inte heller förbises”,5) tyvärr så är det just detta post1789nationalistteoretikerna gör. Dahlstedt och Liedman, med flera, får tydligen ännu mera motvärn från Kumm i Terrorismens historia när de omnämno ‘världens första terrorister’, som givetvis även finnes med i Eisenman ø Wise og Qumrāntexterna, zeloterna. Bland annat skriver man att zeloterna “ingick vid tiden strax efter Kristi födelse i ett judiskt nationellt och revolutionärt parti”, zeloterna hade “börjat sin existens som ett religiöst renlevnadsparti, sin tids fundamen­talister --- Med tiden utvecklade seloterna alltmer i riktning mot ett regelrätt politiskt parti --- Selotismen beskrivs som en fanatisk samt extremt handlingsriktad religiös lära, en sorts våldsam fundamentalism som existerade inom flera judiska riktningar och även senare bland många kristna i antikens Palestina”6) og man kan fråga sig “hur mild och pacifistisk var egentligen religionsstiftaren Jesus Kristus? Den bilden, säger moderna forskare, är ett uttryck för 1800-talets liberalteologiska syn på honom och saknar stöd i Nya Testamentet”7) - med viss svårig­het går det att knyta Jesus från Nasaret till zeloterna. Det verkar således som om nationalism samt fundamentalism existerade pre1789, men detta var ingen nyhet för den som icke är tids­mässiguellt inskränkt, denna militanta, religiösa, fundemtalistiska nationalism skall dessutom således ligga till grund för svensk nationell undervisning. Att stödja Jesus är att stödja terrorism - og religionen han säges havandes grundat haver legat till grund för otaliga förtryck, misärheter, krig samt död, millennialt ända fram till hysteria millénaire.

Fotnoter:

1) Inklamringarna betyder att bokstäver fattas i detta fallet.

2) “4Q 521”, publicerade och översatta i Eisenman ø Wise, Rösterna ur Dödahavsrullarna, 1995:28-30, se även Albrektson och Ringgren, 1999:83.

3) Här skrivs hänvisningen i förkortad form, eventuella strängt troende ombeds icke titta i litteraturförteckningen under ‘Gud’ då det kan uppfattas blasfemiskt det som där står, anledningen till att här väljs att överhuvudtaget referera till Biblen är att ingen text särbehandlas, för citaten se Gud, citerad i, Mose, “Andra Moseboken” samt “Femte Moseboken” §20 resp. §5, i Bibeln, 1983:77 resp. 189.

4) Eisenman ø Wise, 1995:24.

5) Ibid:26.

6) Kumm, Terrorismens historia, 1997:30.

~

Axat från boken Postmodernisme premillénaire.