Missionerande totalitära modernister - Postmodernisme premillénaire CXLII

 

Den f.d. Kdledaren pastor Ekstedt lig­ger väldigt nära, eller rakt på, det fundamentalistiska synsättet förespråkandes ett teokratiskt samhälle som uppspaltat blir Gud>Stat>Individ1) hvilket går att jämföra med Irans styrelseskick efter den islamska revolutionen hvilket blir enligt samma mönster [pilar nedåt vid strecken]:

Ledaren

¯

Islamiskt råd et al

¯                                       ¯

Stat    <>  Individ

Anmärkning: Termen ‘islamskt’ kan bytas ut åt hvilken religion som föredras og resultatet i ideologihänseende blir detsamma. Det råder således en ömsesidig relation emellan individ samt den normala staten, ehuruväl ej gentemot den översittande författningsdom­stolen som har teologin, i Irans fall dess variant av islam, som författning eller gentemot den ledare som är den högsta chefen, dennes makt är ej enbart gentemot det islamiska rådet utan kan även direktpåverka stat samt individ - detta högsta höns spelar dock en sekundär betydelse i vårat anfallssätt utan det primära här är ju att det äro de religiösa instanserna som äro ickereci­proka og därmed helt odemokratiska samt totalistiska då de anbefaller att styra över hela sam­hället og hela individen om religionen så säger - jämför gärna med Ekstedts. Iran är ju en någorlunda demokrati enbart att demokratin är un­derställd en författning som icke går att ändra på om den ej så själv gör eller övervält­ras på samma sätt som den kom till makten på. Att makt­förhållandena ej äro reciproka upp till detta stadie ligger givetvis i den totalitära samt funda­mentalistiska andan, de har redan funnit sanningen ock denna behövs icke ändras på og där­med är det felaktigt att erkänna folklig makt över sanningen - demokrati blir överflödigt - den allsmäktige får tala ostört - detta gäller gi­vetvis alla religiösa fundamentalister og vi behövom icke tala inskränkt om Iran men som exempel samt illustration är detta ypperligt. I Irans för­fattning påtalas også dess totalitet då dess “anspråk är universiella och på sikt omfattar hela mänskligheten”,2) man kan givetvis dra jämförelser med kristendomen som anses vara uni­versiell av uttolkarna och börs impliceras totalt på grund utav detta, eller, ambitionen att sprida demokrati utöver hela jorden, vissa idéströmningar und vissa stater tycker ju likväl att de behaver rätten att så göra via våld.

Fotnoter:

1) Se, Lando, 1996b:17; Samma resonemang kan man givetvis föra hos absolutistiska rojalister men eftersom detta numera enbart är en sidogren av den auktoritära systemrojalismen så nonchalerom vi denna i detta sammanhang - som vi däremot havom sett så är detta totalistiska synsätt ingalunda en ny ‘modern’ företeelse og man kan undra hur någon ens kan föreslå det som det, i Kina har till exempel den totalistiska varianten varit förestående hela tiden, Fairbank, 1994 där alla aspekter av människors liv legat under kejsarens domvärjo genom hela tiden, som også är gud personifierad på jorden, Ibid:69, men även den indoeuropeiska, den orientaliska samt den mesopotamska monarkideologin är divin, tillika såsom den kinesiska et japanska, till sin karaktär. Den ensidiga pilen emellan stat og individ är bara ensidig, i en demokrati, när det gäller de religiösa influenserna i annat fall är den tvåsidig, i en rent icke-demokratiskt system är den givetvis ensidig alltid, om ej en majoritet av folket på något sätt kan utöva utpressning gentemot staten samt dess ledarna.

2) Larsson, 1994:143.

~

Axat från boken Postmodernisme premillénaire.