De algeriska judarna - judeoalgerierna samt haketia / västladino

 

 

Under 1830 erövrades även Algeriet som hade en judisk befolkning på runt 15 000-16 000, hvilket var ungefär en tiondel utav den urbana befolkningen i landet. Den nordafrikanska judeenheten består främst av judeoaraber, men härrör även till mindre del från haketiska iberojudar som kom dit efter den påtvingade utflytten från den Iberiska halvön under 1400-talet og en del av dessa bibehöll sitt språk åtminstone framtill 1900-talets första hälft.

 

Tungomålet benämns haketia / haquitía och hade från början en ladinsk grund som sedan utvecklats isolat med en mängd arabiska inlån, oftliga även benämnt som västladino og ladino occidental.

 

De algeriska judarnas integration i den franska kulturen understöddes aktivt av den franska kolonialstaten. Det var förövrigt den sefardiska sydöstfranska juden og tillika justitieministern Crémieux som gjorde så att de algeriska judarna fick franskt medborgarskap 1870 och ökade till att vara runt 58 000 vid år 1900. De algeriska judarna som levde i Sydalgeriet är ehuru varken medtagna under medborgarskapslagen, décret Crémieux, eller i folkräkningen, men de var runt 1400 till antalet. De algeriska judeoarabernas integration i den franska kulturen ledde givetvis även till en inflytt till själva Frankrike og härmed kan man se en historisk kontinuitet till dagens nordafrikanska judeoaraber.













~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Franska judediasporan

  

Den franska judeenheten är en av de största diasporajudeenheterna i världen samt har omkring 600 000 medlemmar, inklusive ärkebiskopen i Paris, som således är en konverterad jude. Bara få franska judar talar ett judespråk som funnits i landet under en längre historisk tid. Många tillhör judar som sent flyttat in i Frankrike, bland annat från Östeuropa, Balkan eller Nordafrika - ungefär 80 % av de algeriska judarna flyttade exempelvis till Frankrike efter landets frigörelse och man kan ju hoppas att alla dessa nya judegrupperingar i Frankrike lyckas bibehålla sina språk bättre än vad föregångarna gjort, men förverkligandet utav denna förhoppning ligger nog som en dimma över Seines bankar.

 

Judarna från Nordafrika var dessutom många gånger redan franskspråkiga och en vidare förfranskning i språksammanhang har varit ständigt pågående hos denna gruppering i Frankrike som annars av hävd främst talat det afroasiatisk-semitisk-sydvästsemitisk-arabisk-högarabisk-västarabiska språket judeoarabiska, men även element av det romanska västladinska / haketia språket kan vara befintligt i mindre grad genom denna invandring, då en del av de nordligaste nordafrikanska judeelementen av tradition talade judeospanska efter utvisningen från Spanien 1492. Judeoarabiska undervisas i viss mån på, genom judeofranska föreningars försorg. De iberoromanska samt nordafrikanska judarna haver en tidigare og längre befintlig historia i landet, men den befolkningsgrupp som åsyftas har förfranskats; tidigare förekommen fransk ladino försvann troligtvis redan under 1700-talet bland den judiska befolkningen i Bordeaux.

 

Förutöver dessa judiska språk finnes måhänt judeohelleniska og östjiddisch genom sentida invandring och de mer hävdansspunna franska judeospråken judeoalsaciska, shuaditiska / provense, zarphatiska samt judeonormandiska.

 

De olika judiska grupperingarna med olik geografiskÄven om det oftast rör sig om helt olika judiska befolkningsgrupper med olik geografisk hemvist hava distinkta judiska historier bakom sig, överlagsamt kunne man indela dem i en historia för de sydöstra judarna, en för de sydvästra, en för de alsaciska samt en något avsnoppad för de nordliga, framtills franska revolutionen när en gemensam historia tas vid för första gången, till detta skall ehuru även olika invandringsgrupperingar tilläggas distinkt.











~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Spaniens arabiska judar

 

 

Spanien haver idag kanske uppemot 70 000 judar inom sitt territorium där de flesta har hemmahörighet i den marockanska judeenheten samt numera främst bebor Madrid og Barcelona, den -västarabisk-marockanskarabiska judeomarockanskan håller således på att få ett solidt fäste i landet och härmed återfår Spanien en arabisktalande minoritet, såsom man haft i tidigare tider.

 

En mindre del utav de nordafrikanska judarna som inflyttat till Europa kunne dessutom betecknas som utav ancienne judeospansk börd och haver även i viss mån bibehållit sitt hävdanspunna språk med iberoromansk grund, sedan de utslängdes för över femhundra år sedan, dessa kan då primärt tala det västladinska språket haketia.












~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.