the Sardinian queen Eleonora of Arborea, one of the most highly regarded Sardinian rulers who put forward a new constitution, Carto de Lugo, in the year 1395, which would come to be the law for the country until 1827. Her relation to the clan of Lando is that she eventually stemmed from the Visconti family, and absolutely married to the Doria family, their sons ruled later on.
~
Sammantaget så finns det 600 000-1,5 miljoner talare av de sardiska språken - de flesta använder sig ehuru utav standarditalienska i vardagliga sammanhang, hvilket äro förödande för fortlevandet utav språken. Man använder främst standarditalienska i litterära, samt eduktionella, sammanhang - men ibland förekommer de inhemska språken, och sardiskan har funnits i skrift sedan åtminstone 1300-talet och nyttjas framåt över århundradena intill nutiden. Det är främst i de södra samt centrala delarna av ön som språken är vanligt talades, men en ökandes opinion talar för språken samtidigt som Italien börjat uppmärksamma sina språkliga minoriteter. Den sardinska regionen har uppmärksammat de olika språken och påtagit sig att skydda dem, tillsammans med till exempel katalanskan i Alghero, galluresiskan är skyddat på samma sätt som algheriskan. Under fascistperioden så förhöll det sig så att alla skulle tala ‘italienska’ och även namn italieniserades, men sardofilerna hade en liten utväg då de kunde hymma på den sardisklyriska Hymnu sardu som var Kungadömet Sardiniens, samt Piemontes, officiella nationalsång och då den var knuten till det savojanska kungahuset så kunde inte fascisterna förbjuda den, så det var bara att sjunga på. Många sardinier, samt kung Vittorio Emanuele III, sjöng denna hymn för att visa sitt motstånd mot den förda politiken.
Om vi återgår till de genuint sardiska språken så finner vi i de centrala delarna av ön 500 000 människor, eller så, som för sig på tungomålet logudoresiska, osså kallat sardiska, sardaresiska eller centralsardinska. Logudoresiska är även det relativt distinkt i förhållande till övriga språk og tungomålet finnes uppdelat på fyra olika varianter: nord- samt sydvästlogudoresiska, nuoresiska og barbaricinoska. Just nuoresiskan, eller nugoresu / nùgoriskan, samt en tillhörig variant kallad baroniese anses av många vara det nuvarande romanska språk som ligger absolut närmast latinet, Dante menade på sin tid att sardiskan, alltså ej allena nuoresiskan, söker härma latinet, men att folket gör det ‘som apor’ - hvilket nog icke skall tas som ett positivt omdöme. Oavsett vad Dante tycker om det så är det just logudoresiskan som är det mest frekvent nyttjade sardiska språket i poesin samt övrig litteratur. Latinet finge en dominerande roll på ön då romarna hade makten över hela ön under en längre tid, emedan andra folkslag enbart haft kortare inflytandeepoker. Sardernas utvecklade nylatin fick genomslag som lagspråk og givetvis også som tungotal, hvilket ju dagens språk bevisar. Det senare italienska inflytandet synes allra främst i campidanesiskan emedan logudoresiskan har bevarat mer arkaiska drag, bland annat så heter ‘hundra’ på logudoresiskan kentu, hvilket får anses vara snarlikt latinets centum som uttalades just kentum i dess tidigare former, emedans varken campidanesiskan samt italienskan bibehållit detta velara k ock i likhet med senlatinet förändrat det till ett c genom sekundär palatalisering - detta är også anledningen till att det exempelvis på tyska heter Kaiser emedans ryskan behaver tsar ~ allt taget från Caeser som då i sin tidigare form uttalades Kaeser ock icke som det senare bleve och bibehölls i till exempel svenskans Caesar som alltså i riktighetens namn egentligen skall uttalas med ett ‘k’.
