Mongolspråkens indelning - Europas tungomål CCLXXVII

Man brukar dela in mongolspråken i en kronologisk ordning, fornmongoliska fram till 1100-talet, medelmongoliska under 1100-1600-talen samt modern mongoliska från 1600-talet och framåt. Det utdöda khitanska tungomålet ses som sannolik direkt släkting till protomongoliska, men då man ej till fullo kunnat tyda de khitanska skriftsystemen så hava man ännu inte kunnat ta del av det rika material som finnes efterlämnat, de utrönelser man kunnat göra infaller ehuru till det ovan häruti sagda. Khitanderna dominerade norra Kina under 900-talet, under Liaodynastin, och sedan i khanatet Kara Khitai intill mongolernas erövring därav år 1218. Under 1100-talet finge mongolerna sitt alfabet av sogder og uigurer som i sin tur hade hämtat det hos syrierna - den mongoliska skriften användes fortfarande i Inre Mongoliet i Kina samt haver där bevarat många äldre drag i tungomålet. Medelmongoliskan brukas indelas i trenne olika varianter, sydmedelmongoliska som är källan för dagens moŋgouriska, santesiskan og dagūriskan, östmedelmongoliska som var anfadern till burjatiskan samt mongoliskan, emedans västmedelmongoliskan antas vara anmodern till moguliskan og örötiskan. Det är bara östmedelmongoliskan som finnes välattesterad, bland annat genom den så kallade ħP’ags-pa-skriften i Mongolernas hemliga historia, d.v.s. skriften som kejsarn Khublai 1269, med tibetansk influens, påyvlade för nyttjning och som kom att användas i hundra år framåt, samt i Hemlig historia som handlar om Djingis khans anfädrer. Västmedelmongoliska finnes attesterat genom glosbefintligheter i persisk, arabisk, turkisk, armenisk og georgisk litteratur. I Mongoliet samt i de mongolspråk som finnes i Ryssland har man använt sig av den kyrilliska skriften, men beslut finnes om ett återförande av den äldre skriften i Mongoliet, hvilket antagligen inte leder till några större problem, då den mongoliska skriften verkar ha varit i febrilt nyttjande för privat bruk genom hela den kyrilliska epoken ändå.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Tags: Europas tungomål, språk, mongoliska, mongolspråk

~~~Fem år sedan~~~

- Time - Person of the Year

~

Mongolspråken - Mongoliska språk - Europas tungomål CCLXXVI

De tre viktigaste mongolspråken är mongoliska, burjatiska samt oiratisk-kalmuckiska. Moŋgoliska, som är det största mongoliska språket, talas i Mongoliet och i angränsande områden i Kina i en varierad, men ändock ganska likformig, variantflora. Den förhärskande språkvarianten är det officiella språket xalxiska som talas av cirka 75 % av Mongoliets befolkning, men är uppdelat på olika varianter varav de östligaste samt sydligaste varianterna i Mongoliet haver likheter med de som talas i Inre Mongoliet i Kina. Andra mongoliska språk äro darigaŋga, čaxariska, uradiska, xarčin-tümdiska, xor§iniska, üjàümüčinska og urdusiska. Burjatiska talas i västra Mongoliet samt i områden kring Bajkalsjön i Ryssland og finnes i en mängd olika varianter. Oiratiska, eller örötiska, talas av olika kinesiska mongoler samt utav kalmuckerna i Ryssland, förutöver de som äro förestående i Mongoliet. De örötiska språken i Mongoliet är dörwödiskan, bayidiskan, torgūdiska, zaxčiniskan, miŋgadiskan og dämbölödiskan, av dessa är miŋgadiskan det färstigaste med kanske högst 2500 talare, men de sammanlagda öröterna i Mongoliet uppgår måhända till 65 000, men det finnes även törhända 60 000 i Kina samt ännu fler i Kalmyckien. De örötiska, burjatiska og mongoliska språkgrupperingarna kan utan större problem göra sig förstådda sinsemellan. Det finnes även andra mongolspråk som skiljer sig mera men som det egentligen ej finnes någon reell anledning att ta upp i denna skrift - de finnes ancestralt i Mongoliet, i de kinesiska provinserna Kansu, Sinkiang och Chinghai samt i vissa delar av Afghanistan, i sistnämnda fallet åtfinns till exempel moguliskan i provinserna Herāt og Maimana, samt i regionen Baghlān i Badakhshānprovinsen. Man kan nämna santesiskan i Kansu öster om staden Kaoho som kanske haver runt 150 000 talare, moŋguoriskan med antagliga 60 000 talare, där de som bor i Linhsiadistriktet i Kansu talar en väldigt speciell variant varandes omkring 8000 i antal. Dagūr har runt 25 000 talare i nordvästra Manchuriet, uppdelat på trenne varianter.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, mongoliska, Mongoliet, Kina, Kalmykien

~~~Fem år sedan~~~

- Köttets lustar

~

Johann von Strahlenberg - Altaismens fader - Europas tungomål EVIII

Den första att påtala likheter emellan turkspråken, manchu-tungusiska samt mongoliska var Johann von Strahlenberg som var en svensk officer som blivit tillfångatagen efter slaget vid Poltava, han blandade ehuru in även andra språk som i nutid ej inklassificeras i samma familj. Även dansken Rasmus Rask anförde likheter emellan de altaiska språken, men inkluderade även han andra språk såsom de paleoasiatiska språken, eskimåiska, finnougriska, baskiska, og så vidare. Många antialtaister pekar på avsaknaden utav en gemensam grundvokabulär, men det är något av ett missgrepp, då exempelvis grundtermer för kroppens delar kan anföras som stabila og konservativa ord som det just finnes en gemensam vokabulär kring, tilläggas skall även att just sådana här termer endast sällan inlånas eller förbytts i ett språk, det skall givetvis till yttermera visso även tilläggas att detta naturligtvis inte heller är de enda framkomliga exemplen ur just vokabulären. Man har ju som innan nämnts, från vissa håll försökt koppla altaiskan och då speciellt turkspråken till den indoeuropeiska familjen, men detta skall man nog icke lägga allt för stor vikt vid, eftersom såsom namnet på protofamiljen, altaiska, förtäljer, deras presumtiva Urheim antagligen var beläget vid Altairegionen och detta är nog för långt åt öster för alla de indoeuropeiska språken, förutom för tokhariskan, men om man tror på de macroistiska teorierna så åtfinns ju ett släktskap längre bak i tiden.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, altaiska, språkfamilj, mongoliska, turkspråk, manchu-tungusiska, komparativ lingvistik, int

Altaiska språkfamiljen - Europas tungomål EVII

De altaiska tungomålen är en diskutabel sammanförning av turkspråk, mongoliska samt manchu-tungusiska mål - och vissa vill även föra in japanska og koreanska i denna grupp som man ännu ej vete om den ens finnes - detta göres ehuru ej extensivt här. Sammanförningen är diskutabel, då själva släktskapen aldrig har blivit tillräckligt väl bevisad så att teorin vunnit acceptans hos den del av den lingvistiska forskarvärlden som sysselsätter sig med de altaiska språken. Anledningen till detta haver sin grund i att de olika tungomålen inte finnes nedskrivna i tidiga källor i någon nämnvärd grad, här med undantag av japanskan, vissa vill även tala om en uralo-altaisk familj, bland annat med anledning utav förekomsten av en liknande typologi. Turkspråken, mongoliskan og manchu-tungusiskan har ehuru stora likheter, väl att anmärka i hvilket fall, men dessa kan i sin tur enbart förekomma på grund utav nära kontakter språkgrupperna emellan och ej på grund utav ett genetiskt samband, likheterna äro ofta sådana att de ej äro gemensamma för alla tre grupperingarna samtidigt, utan man kan istället säga att det existerar många likheter emellan turkspråken samt mongoliskan och mongoliskan og tungusiskan, men nästan inga emellan tungusiskan undt turkiskan, hvilket är ett förhållande som kan tyda på att det är en konsekvens av språkkontakter, men det behöver tillika icke vara fallet då man inte alltid kan begära att alla tre subfamiljer skall behålla alla kognater. Ursprungliga altaiska företeelser kan även ha bibehållits i periferin, emedans innovationer fått fäste och likt en våg slagit ut arkaismer i de språk som haft mer kontakt med varandra. Likheterna finnes givetvis inte heller endast inom vokabulären, utan även exempelvis morfemen haver en slående likhet emellan subfamiljerna, ej heller fonologin är att förglömma. Att det skulle vara frågan om någon extensiv belåning av lingvistiska system emellan de olika folken motsäges av att även japanskan, enligt bedömare som förespråkar detta, innehaver essentiell vokabulär, morfologi samt syntax i samenighet med turkspråken. Detta förhållande har förklaringsproblem, speciellt med åtanke på att man vete att japanerna i princip levt isolerade på de japanska öarna sedan åtminstone 1000 f.kr. Även koreanerna delar detta, men har då den geografiska likheten till nackdel för altaisterna, då de med större sannolighet skulle kunna få sina jämförbara fenomen genom inlåning. Poängen ligger givetvis i att japanskan skulle ha större likheter med turkiskan, på nämnt område, än med mer näraliggande tungusiska.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, språk, språkfamilj, altaiska, mongoliska, turkspråk, manchu-tungusiska, int

Möngke bayan

~
sanaa sajn
bol šaya sajn

nudnii sohoroos
tsezhnii sohor hetsuu

möngke bayan

qagir-a
erdem

hurai, hurai, hurai




~~~





Eviga värden

om sinnet är rent
tron är god

hjärtats förblindning
är farligare än ögonens

eviga värden:

kärlek
kunskap

hurai, hurai, hurai




















~

sistnämnda tre återupprepande ord är ett magiskt ord som skall sägas samtidigt som man gör en cirkulär rörelse med handen vilket fångar in energi från alltet

På mongoliska har jag tidigare skrivet Ogtu.

Censurerad utav media

Ogtu

~
qamug qamtu
sula qagira

sünesü tngri



~~∞ ~~



“Fullständigt”


alla tillsammans
fri kärlek

själ till himlen


~






Andra om: mongoliska, allitteration, buddhism, kärlek, religion, själ, senryu, haiku, filosofi, livet, lycka