halspulsådern
befrielse
~
jag känner min deseperation
både psykiskt som påfallande fysiskt
det gör ont i blodet, det trycker i hjärnan,
blodet pressar på
jag tar en vass samisk kniv
en väldigt fin sådan
sätter den mot halspulsådern
ett snitt og jag dör
oåterkalligt
jag tänker på dig, bara dig
~
jag kan inte lägga mer på dig
du har gjort tillräckligt
jag kan inte lägga något på någon
jag är en börda
det här måste få ett slut
det finns bara ett avslut
som är rättbördigt
~
den dag
den dag
jag skulle få min domedag förtäljd
av läkarna
vaknade jag i en dröm
i full euforia
fysiskt som mentalt
av vad jag skulle ge till dig
~
när livet kändes som mörkast
när livet kändes som sorgligast
när livet kändes så förhoppningslöst
då ingen tycktes förstå
då du inte förstod
då jag inte förstod
då jag ej ville leva längre
då önskan var avstamp o hopp
då hoppet hade avlämnat mig
då nuet mig förgånget var
du fanns då ej där för mig
du sträckte ej ut din hjälpande hand
du tröstade ej mig när jag grät
du lät mig ej gråta i famnen din
utan frågade bara varför
utan o till, så som jag själv mig frågade
men nu får det vara slut
jag har ej här att göra
jag orkar ej mer
nu får livet vara slut
~
många gånger
många gånger om
har döden lurpassat mig
genom livet
det har varit
händelser, människor
eller min egen suicidialism
gång på gång
men nu
sedan ett halvår
minst en gång i veckan
eller fler
attackerar den fullt ut
om og om igen
betärandes livslustan
hvilken sekund som helst
kan va den sista
den meddelar det, resolut
gång på gång på gång
~