Islamsk tolerans - Postmodernisme premillénaire CXLVII

 

Fukuyama menar att islam har en regional ställning, havandes på ett kraftfullt sätt motarbetat og i vissa fall övervunnit liberaldemokratiska system, även i länder där islam icke fått politisk makt - hur kan man då med någon säkerhet beskylla just denna faktor? Fukuyama erkänner även att Iran är en demokrati enbart att det ej är en liberal sådan utan islamisk, han för dogh läsaren bakom ljuset då han säger att Iran icke skyddar rättigheterna hos individer samt minoriteter.1) Individers rättigheter skyddar man icke nämnvärt - åtminstone icke i impliceringen utav politiken men detta kan ändras fram og tillbaka, men likväl så skyddar man vissa minoriteter bättre än vad många tror, men törhända ej tillräckligt, de som skyddas är de som i Koranen ävenlika skyddas d.v.s. bokens folk, judar, kristna samt zoroatrister. Om man anammar islam som synsätt så ser man icke bördslig eller blodslig grupptillhörighet som etnicitet eller nation, og dyligt, som occidentiella människor, bland annat, ofta / vissa / ibland gör utan här ser man enbart till hvilken religionsföreställning olika folk har, det är bokens folk som skall skyddas, i detta inbegrips inga etniciteter, dessutom så äro ju zoroatristerna iranier som ej gått över till islam. Detta att Koranen säger att man måste ta i beaktande andra religioner, de bokliga, är ett ganska intressant fenomen, religiösa fundamentalister brukar bara se till sin egen tro då den ändå är den sanna, men islamistiska fundamentalister skall om de följer sin egen religion alltså i viss mån faktiskt ta i beaktande andra religioner og genom detta vara lite mer pluralistiska än de andra - islam är den mest toleranta utav de monoteistiska religionerna, kristendomen är exempelvis totalt egoistisk. Även om denna religion ser mer postmodern ut, det finns ju andra amonoteistiska trossystem som äro än mer pluralistiska og toleranta, så får man ju givetvis icke förglömma att alla dessa, antingen de äro religiösa fundamentalister eller värdekonservativa, är tillhörande en stor berät­telse - en stor berättelse baserad på tron ock eller tradition.

Fotnot

1) Fukuyama, 1993:44-45.

~

Axat från Postmodernisme premillénaire.