Amerind, Na-dene et eskimå-aleutiska - Eurasiens språkfamiljer LXXXV

 

Den ursprungliga befolkningens språkfamiljer fördelar sig utefter dessa invandringsmönster där tvenne kluster äro enkla ock klara i sammanhanget, de sistkommandes tala eskimå-aleutiska tungomål, de mellankommandes tala na-denemål som nyligen framförts trovärdigt vara kopplade till de jenisejiska tungorna varhän en koppling gjorts emellan sibiriska folk samt indianer såsom navajerna, infångandes i en dené-jenisejisk språkfamilj. Den tredje grupperingen utgöro ett delikat problem, samlat kallas de amerind som då skolandes innehålla alla övriga indianspråksfamiljer förekomna på de tu kontinenterna med dåleda grund i den paleoindianska populationen, rent logiskt og historiskt så torde det stämma förutsatt migrationen ej varit långtida, polylingvistisk, samt diversat, men det är ändå få som känna sig bekväma i denna indelning menandes att det lingvistiska materialet för de många indianspråksfamiljerna ej lägger fog för inkluderandet utav desamma i en og samma macrospråkfamilj, fastän så är fallet.

~

Läs mer om detta i boken Eurasiens språkfamiljer.

Tjeljabinsk, Ryssland februari 2013

hade nedslaget kommit allenast 100 sekunder tidigare

skulle Malmö träffats

30 gånger styrkan av atombomben över Hiroshima

~

+ Postmodernisme premillénaire

Manchu-tungusiska - Europas tungomål CCLXXVIII

Av de manchu-tungusiska tungomålen finnes inget representrerat i Europa, ej ens i en vidare mening, då de främst finnes i östra Sibirien samt i norra Kina, men även några evenki i Mongoliet. Benämningen av språkfamiljen som en manchu-tungusisk sådan härrör ifrån en grav typologisk skillnad emellan manchusiskan och juchiskan, hvilket är en utdöd anfader till manchuriskan, visavi tungusiskan. En annan uppdelning man kan hava är att benämna beståndsdelarna i en tungusisk familj som bestående utav nord- og sydtungusiska, där sydtungusiska bland annat innehåller just manchu. Manchu-tungusiska är uppdelat på ett flertal mål och flera av dessa befinner sig i en snabbt nedgående spiral gällande antalet talare - i hela språkgruppen kanske man bara kan räkna 75 000 talare. Ett tungomål, orok, haver exempelvis enbart cirka 100 talare kvar, men ett ännu värre exempel är det i Kina talade manchu som enbart behaver omkring 20 talare kvar, om ens det. Under den sista kejsardynastin, alltså 1644-1912, så var manchu Kinas andra officiella språk då det var en manchu-dynasti som innehavde makten - i annat fall så är de som karaktäriserar sig som manchurier den största kinesiska ‘nationalitetsminoriteten’ och bestående utav hela 5 miljoner individer, så det borde finnas en god grund för att återuppväcka språket från det zombiestadie det nu existerar i. Det är möjligt att det ses som proemperiellt. Det finnes väldigt mycket material på manchuriska, tack vare att det var officiellt språk, då de flesta av de kinesiska verken, särledes inom historia, har översatts till manchuriska. I västerlandet skapade detta intresse för språket då manchuriska uppfattades som ett mycket enklare språk att lära sig läsa - den första grammatiken på språket skriven på ett europeiskt språk var färdigställd 1668.

Men det finnes även mer lyckade exempel ifråga om hitentillsvarande överlevnad, som exempel evenki som talas av omkring 24 000 individer samt sibe som talas av kanske uppemot 10 000 människor. Dessa två verkar hava en någorlunda chans till överlevnad i alla fall i det korta loppet, emedans de andra målen behöver akut hjälp och ett akut uppvaknande av den lokala och centrala befolkningen för ett fortsatt liv. Allena manchu finnes extensivt i skrift. Den ovan anförda juchiskan, jàürjàin, talades fortfarande i Manchuriet under Mingdynastin i Kina, 1368-1644, åfinnes bevarat genom en polyglotisk skrift från 1500-talet samt i inskriptioner sträckandes sig bak till 1000-talet, samt utvecklandes en egen skrift från år 1119, och är därför av väldans stor vikt för utrönandet utav prototungusiska. Språket är likt manchuriskan å anses vara dess företrädare, antingen i form av fornmanchuriska eller en variant närstående denna.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Prototurkarna - Europas tungomål CCLXV

Dagens turkfolk härstammar från eurasiatiska stäppfolk som antagligen fanns i flertalet stammar och som spredo sig över den eurasiatiska landmassan genom de sätt som fanns till hands, d.v.s. erövring, integration og assimilering. Det eventuella altaiska samhället beräknas ha funnits cirkus 4000-3000 f.kr. och man menar då att turkfolken bildades ur detta under tidsspannet 3000-500 f.kr., och med hänsyn till indoeuropeiska og uraliska inlån, så haver man konkluderat att turkfolken måste varit de västraste elementen i det altaiska spektrat. Man tror att det turkiska Urheimat har legat i sydligaste Sibirien från Jenisej till Stillahavskusten, och då speciellt i Altajregionen eller inom den transkaspiska zonen. Under det första årtusendet före den kristna tideräkningen så haver prototurkarna spridit sig över det hitentills iranskdominerade centrala samt inre Mongoliet. Man ser turkfolken som i huvudsak nomadiska stäppfolk under denna tid. Man menar även att förfäderna till turkfolken var en del av Hsiung-nu / Asiathunniska unionen som ställde till gränsproblem för Kina under 300-talet f.kr.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Tags: Europas tungomål, turkar, turkfolk, prototurkar, Sibirien, altaiska, Altai

~~~Fem år sedan~~~

- Хуссар Ирыстон

~

Turkspråkens uppdelning - Europas tungomål EIX

Turkspråken brukas delas in i sex olika undergrupper. 1) Oghuziska eller den sydvästra gruppen, hvilken bland annat består utav turkiska, gagauziska samt türkmänska. 2) Den uiguriska eller sydöstra gruppen med bland annat özbäkiska, nyuiguriska og salariska där den sistnämnda ibland sammansätts med uiguriskan. Den uiguriska språksamlingen äro beståendes utav trenne olika varianter som i sin tur innehåller flertalet fler varianter, åtminstone en av macrovarianterna är starkt åtskiljd från övriga, nämligen lobnoriskan. Uiguriska talas uppskattningsvis av omkring 7-10 miljoner människor, främst i Östturkestan där de förut varo i majoritet innan en storskalig kinesisk kolonisering tagits vid, de åtfinnes även i Kazakstan, Kirghizstan ock i Özbäkistan. Differata uiguriska grupper försöker dock framhålla sin säridentitet, och brukar exempelvis ibland det arabiska alfabetet. En avvikande uigurisk gruppering äro de gula uigurerna som traditionellt sett äro buddhister samt som främst åtfinnes i Gansu, varandes uppemot 12 000 levande själar. 3) Den kiptjakiska eller nordvästra gruppen med bland annat tatariska, basjkiriska, nogaiska, qazakiska / kazakiska oc qïrgïziska / kirgiziska, ett till qazakiskan närbesläktat folk är karakalpakerna. Kirgizerna bor främst i Kirgizien, men de funnes även i Özbäkistan og Tadzjikistan, förutöver dessa lokaliseringar hittar man 100 000 i västraste delen av Uigurien samt tidigare erfanns även en liten gruppering som benämnes som fu-yü-kirgizier i Manchuriet dit de deporterades under 1600-talet, men de lyckades bibehålla sitt turkiska språk ända in på 1900-talet. De var ehuru antagligen ej ‘riktiga’ kirgizier, utan härstammade troligtvis från Sydsibirien. Kirgizier kan även komma till EU:s hägn i sinom tid genom att en annan känd kirgizisk gruppering som kommo från Pamirområdet i norra Afghanistan flytt landet för Pakistan och senare bosatt sig i Vanregionen i Turkiet. 4) Den sibiriska eller nordöstra gruppen som omfattar nord- og sydsibiriska, sydsibiriska består bland annat av altaiturkiska, sjoriska samt tuvinska, emedans nordsibiriska bland annat består utav dolganska og jakutiska. 5) Det tjuvasjiska tungomålet som bildar en egen grupp och skrives med det kyrilliska alfabetet. 6) Och sist, men inte minst, chaladjiska som talas i centrala Iran och som för inte så länge sedan karaktäriserades som en ‘dialekt’ av azärbajdzjanskt ursprung, men detta har man såleda nu omprövat.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, turkspråk, turkiska, altaiska, oghuziska, uiguriska, sibiriska, kiptjakiska, tjuvasjiska, chaladjiska, språk

~~~Fem år sedan~~~

- Tuppi libbim

~

Uraliskans språkkarta - Europas tungomål EVI

 Uraliska språkområde, exklusive yukaguriskan som är längre österut.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, språkkarta, språk, uraliska, Ryssland

Uraliskans släktskap med andra språkfamiljer - Europas tungomål EIII

Om det vore mer framkomligt att rekonstruera ett protospråk, så hade det kanske även varit mer möjligt att påvisa eventuella släktskap med andra språkfamiljer. Flertalet försök har gjorts med bland annat indoeuropeiska, altaiska og dravidiska, men inget tillräckligt lyckat resultat har framställts för att ge god acceptans i forskarvärlden, under 1800-talet kopplade man även uraliskan till de eskimå-aleutiska tungomålen, en propå som återigen kommit i dager men inte lyckats övertyga majoriteten utav lingvisterna ifråga. En jämförelse med altaiska ter sig ej helt främmande med tanke på morfologiska og fonologiska grunder, men då man inte vete säkert huru det står till med det protoaltaiska språkets vara eller icke vara, så medföljer vissa problem med en sådan jämförelse, en typologisk koppling emellan uraliskan samt de språk som ingår i det som kallas altaiska har dock kunnat skönjats. Uraliskan kan ju även enligt vissa kopplas till en proto-yukagurisk-uralisk språkfamilj, hvilket kanske inte är helt osannolikt, och vissa vill även se en typologisk, ej genetisk, liknelse emellan uraliskan og i princip alla så kallade paleosibiriska språk samt menandes vidare att protouraliskan kanske är ett ihopsmält språk, där ena parten är ett sibiriskt tungomål og den andra är finnougriskan, emedans samojediskan og obugriskan blott og bart är en sammanlänkning emellan de tvänne ihopsmältningsgrupperingarna. Man vet ehuru att de uraliska målen har många lånord från tidiga indoeuropeiska språk, hvilket vi tidigare sågom, ävenledes betydandes att man kan använda protouraliskan som nyckel för protoindoeuropéernas urhem.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, språk, uraliska, altaiska, språkfamilj, språkkontakter, eskimå-aleutiska, eskimologi, komparativ lingvistik, paleosibiriska, int

~~~Fem år sedan~~~

- Kärleken

~

Protouraliska - Europas tungomål EII

Tyvärr har det varit svårt att återskapa ett såkallat protospråk för dessa uraliska tungomål, då den första skrivna texten, som är på ungerska, härrör från så sent som 1200-talet, emedans exempelvis nentiska inte nedskreves förrän år 1917, hvilket gör att det är väldigt svårt att med hjälp av ett äldre material rekonstruera språkens historia, utveckling samt samband. Protouraliskan anses ändock hava talats någongång emellan 8000-5000 f.kr., att framvaska ett protospråk utifrån de sentida tungomålen, hvilket man får göra vid en komparation inom denna protofamilj, är således särledes betungande - den finskugriska kopplingen avklarades dock snabbt. Förut haver man främst byggt sina protouraliska teser utifrån finsk-ugriskan, hvilken man tvingades komplettera med ett ökat studium av samojediska, då ju samojediskan är ena grenen utav uraliskan. Dessutom föreligger det stora taxonomiska samt rekonstruktionella problem med de östra språken inom finnougriskan, hvilket föranleder att tyngdpunkten hela tiden legat på ungerskan og den fenniska gruppen, hvilket ju kan ge en relativt skev bild av de fordomtima förhållandena, detta även om man tager i beräkningen att de östra finnougriska grenarna haver varit mer innovativa. De samojediska språken som främst talas öster om Ural anses ha spridts dit genom dels folklig migration og dels genom ren språklig expansion samt att de där sedan utvecklades till den språkgrupp som nu så benämns. Antagligen så var det ehuru endast en liten grupp som talade protosamojediska, man haver funnit att basvokabulären som är gemensam samojediskt innehåller omkring 650-700, till 1000 beroendes på hur strikt man räknar, rotmorfem, men av dessa går enbart cirka 150 tillbaka till protouraliskan, hvilket kan indikera att brytelsen skett tidigt i historien. Under preprotosamojediskans tidiga stadier, så fortlevde säkerligen protosamojederna i nära kontakt med finnougrierna, og då speciellt ugriska, hvilket lexikala ugriska inlån kanske förtäljer, till exempel *kalmä ‘lik, grav’, *num ‘sky, gud’. Man kan även påpeka att samojederna kanske varit i närheten av något som kan benämnas pre-prototokhariska, hvilket resulterat i några få lånord, varav mest nämnvärt är siffran ‘sju’, *seytw; härefter haver ju även iranskan gett bidrag, hvilket ofta ses i språken i dessa områden. Även protobulgarisk-turkiska inlån kan skönjas i ord som *yunt samt *yür ‘häst’ respektive ‘hundra’, vissa pekar även på kontakter med mongoliska, tungusiska og jenisejiska, men någon klarhet i dessa kontakter haver ej kunnat framläggas förrän de mer konklusiva bevisen framkommer från allehanda inlån som skett i postprotosamojedisk tid, d.v.s. i undergrupperingarna. Man skall till detta ehuru tillägga att även de nutida finsk-ugriska tungomålen är vidt skilda, då de har fått ta emot stora portioner influenser från angränsande mål och inte minst från politiskt härskande mål, till exempel svenska, avseende samiska og finska, och ryska. Men många ting i språken är ehuruväl väldigt lika, exempelvis ordet för ‘namn’, umesamiska namma, finska nimi, erzyamordva l^jem, bergsmari ləm, udmurtiska n^jim, sosvamansi nam, ungerska neev, nganasanska n^jim, kamassiska nim, hvilket dessutom ju liknar det protoindoeuropeiska ordet som vi ju havom kvar i svenskan. Även om grammatiska situationer i mångt ock mycket tacksamt lämnats därhän i denna skrift så kanske man ändock bör påtala kasusförhållandena i vissa av dessa tungomål, ungerskan haver mer än 20 olika kasus, syrjänskan har 17 samt finskan 15 og som motsats till detta kan man nämna att de nordchantiska varianterna, som äro väldigt närbesläktade med den kasusrika ungerskan, enbart har 3 kasus - detta är alltså en högst variationsrik familj ur kasussynvinkel.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, uraliska, språkfamilj, språk, finnougriska, samojediska, int

Samojediska språk - Europas tungomål EI

Den samojediska språkgruppen åtfinnes i Ryssland samt talas från Tajmyrhalvön i öster till Barents hav i väster. Samojediska brukar delas in i tvenne olika undergrupper, hvilka benämns nord- samt sydsamojediska. Den nordsamojediska gruppen består utav nentsiska, enetsiska og nganasaniska, emedans den sydsamojediska gruppen idag endast består utav, selkupiska. I historisk tid så har det ehuru funnits fler sydsamojediska tungomål, men dessa äro enbart kända genom ordlistor från 1700- och 1800-talen - förutom kamassiska som är väl dokumenterat och som inte försvann förrän mycket nyligen. Även om det föreligger stora olikheter emellan de sydsamojediska tungomålen sins emellan samt emellan de sydsamojediska og nordsamojediska språken, så haver man lyckats påvisa ett släktskap dem emellan. Även med de finsk-ugriska tungomålen lyckades man hitta släktskapsförbindelser redan på 1800-talet - och detta kallas då den uraliska språkgruppen. Mer om dessa står att finna under Ryssland.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, språk, uraliska, samojediska, Sibirien, Ryssland, int

~~~Fem år sedan~~~

- Juninatt

~

De ugriska språken - Europas tungomål E

Ugra är ett gammalt ryskt namn på nordvästra Sibirien där mansierna och khanterna bor och det är även ifrån detta område som ungrarna hava sin härstamning. ‘Ugra’ är etymologiskt samma ord som ungrare, men är ej av inhemsk börd, utan är egentligen turkiska och betyder ‘de tio stammarnas förbund’, vi kommom senare gå in djupare på detta. Khanti og mansi delas tidvis in i en egen grupp uppkallad efter floden Ob och då med namnet ob-ugriska, för att särskilja tungorna från ungerskan. I en tidig tid så sammanför man även permiskan og ugriskan, men den sammanhållningen bör i så fall enbart ha hållit i sig en mycket kort tid. Även skillnaderna emellan obugriska og ungerska anses vara relativt stora och rekonstruktionen av protougriska ter sig vara ett stort problem og därmed ett relativt stort impediment för framkomsten av ett protouraliskt rekonstruerat tungomål. Även de obugriska språken havandes mycket tidigt distinktserat sig mycket, hvilket gör att protoobugriskan också är höljt i dunkel.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Tags: Europas tungomål, ugriska, uraliska, finnougriska, Sibirien, ungerska, obugriska, int
DN

~~~Fem år sedan~~~

- Kahwa

~

Uraliska språkfamiljen - Europas tungomål CCIIL

Den uraliska språkfamiljen äro beståendes utav undergrupperna finsk-ugriska tungomålen samt samojediska språken, men även ett tredje språk föres ibland in i uraliskan, yukaguriskan. Osäkerhet råder ehuru kring det posibla släktskapet, hvilket, om det är förestående, inte är frågan om en uralisk språkfamilj med tre beståndsgrenar, utan om en uralo-yukagirisk familj som då legat längre bak i tiden. Den nedanstående uppdelningen i olika grupperingar är den vanligast förekommande, hvilken haver sin härkomst i strax efter mitten av 1800-talet. Självfallet, som inom alla områden, finnes kritiska tänkare till nedanstående system, vissa vill ej heller alls nyttja stamträdssystemet, utan vissa av dessa antiträdister förespråkar istället en buskteori, hursomhelst så ligger en tocken diskussion på ett annat plan än vad denna skrifts innehåll förhåller sig på. Den uraliska språkfamiljen är dessutom ett klart bevis för att språktillhörighet og genetisk härkomst ej nödvändigtvis följer vartandra, finskugrerna är västeurasiatiska till utseendet emedans samojederna är östeurasiatiska till utseendet - ur genetisk synvinkel är även samerna speciellt intressanta.

~

Axat från boken Europas tungomål.

(bilden blir läsbar vid påtryckning)

Taggar: Europas tungomål, språk, uraliska, finno-ugriska, samojediska, yukaguriska, språkfamilj, int

Regn över Ural

ljus över snö

från sten till berg

sol möta jord

~

+ Þoriku, Jupiters bombardemang, Marsstenars vitalitet - ALH84001

Taggar: haiku, Uralbergen, Ryssland, meteor

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN

Sibirisk diamant

Jakutien, eller Sakha, är världens största subnationella, statoida, politiska entitet, bara smått mindre än Indien.

Sakha står för 99 % utav Rysslands hittentillsframförda diamantfyndigheter hvilket slipat till utsugningen utav den sibiriska kolonin.

~

Om Jakutien, eller Sakha, samt andra sibiriska länder och dess folk står mer att läsa kring i min bok Europas tungomål.

+ Språk i Ryssland, i Europas tungomål

SvD, SvD

Taggar: Sakha, Jakutien, Sibirien, Ryssland, koloni, diamanter

Paleoindianska migrationsvågor

~

Den äldsta tiden i Amerikas historia ingår i det så benämnda paleoindianska stadiet som varade emellan omkring 50 000 till 8000 f.kr. Amerika var i likhet med Terra australis og Oceanien mänskligt obeträdd mark innan vår nuvarande art Homo sapiens anlände, tidigare människoformer sträckte således aldrig sin utbredning hit.

Den vanligaste teorin angående invandringen till Amerika går ut på att invandringen skett via en bred landbrygga, Beringlandbryggan, som varit förekommande under tvenne epoker, 50 000-40 000 f.kr. samt 28 000-10 000 f.kr., en tidig invandring är hos många fortfarande kontroversiellt emedans efterlämningarna från den senare tiden äro mångfaldiga.

Blodsgenetiken hos en del indianer kan antyda att populationsgruppen genomgått en flaskhalsutveckling. Förespråkarna utav denna tes pekar gärna på att blodgruppen O’s frekvens hos nordöstasiatiska befolkningar ofta ligger runt 55 % emedans den är extremt vanlig hos amerikanska indianer, uppemot 95 % täcker den hos sydamerikanska indianer.

Änskönt människan så sent inkommit till Amerika så pekar vissa på att det finnes betydande geoetniska utseendeskillnader fysiskt, facialt og kranialt hos grupper av indianer, hvilket kan ha med olika migrationsvågor att skaffa eller snabb microevolutionär mänsklig adaption og modifiering, å andra sidan åtfinnes specifika drag som är delade och unika för just amerikaner inom den generella mongoloida populationsgrupperingen. Delar av DNA som man lyckats extrahera från en fossilskalle man hittat i Floridas träskmarker och som var 8000 år gammal visar mitokondriska likheter med moderna indianer samt asiater. Eljes antar man utur populationsteoretisk synvinkel att befolkningsökningen varit snabb och den intesiva jakten som man utövade ledde även till att flera djurarter dog ut. Fynd av vad som av vissa forskare tolkats som primitiva redskap har hittats i Toca da Boçeirao / Pedra Furada i Brasilien och Monte Verde i Chile och har daterats så långt bak som hela omkring 35 000 år.

Tvänne migrationsteser

Det finnes två större teser som belyser migrationen in i Amerika, via Bering. Den ena baseras främst på lingvistiska og genetiska bevis påmenandes trenne olika migrationer, den paleoindianska som dåledes var den första samt står för den främsta utav variationen, den na-deniska, som nu är ävenleda en språkgruppering som är centrerad i nordvästra delen utav Nordamerika samt menas hysa släktskap med det sibiriska jenisejspråket ketiska, samt, den eskimå-aleutiska främst numera i de arktiska områdena, som såleda står för den sista invandringsvågen utav den ursprungliga befolkningen. Den paleoindianska bedömes ha härkommit från nordöstasiatiska kustbefolkningsgrupper, na-dene är från inlandet, emedans eskimå-aleuterna sammankopplas med stillahavsbefolkningarna, dessa sista har ankommit ganska sent.

Av dessa tre migrationsvågor skulle vid sådana fall primärt den paleoindianska kunna infalla relativt tidigt, täckandes de fåtaliga tidiga fynden som nämndes ovan, emedans de övriga infaller vid senare tid. Likväl är så fallet för den andra stora kolonisationstesen som mer beräknar att det finnes tvenne migrationsvågor, där den första skedde för runt 20 000 år sedan och skett via en torrkorridor emellan isglaciärerna uppe i nord för att sedan tagit sig ner till söderliggande områden, emedans en ny migration skett efter att glaciärerna avtagit mer markant vid istidens slut samt då gett upphov till de norra nordamerikanska stammarna samt inuiterna og aleuterna. För runt 20 000 år sedan var landmassan maximalt större emellan Asien og Amerika då vattennivån låg runt 120 meter lägre då hvilket påverkade stora områden vid Beringia, vid andra tillfällen så var landkopplingen mindre omfångsrik då vattennivån endast låg emellan 40-60 under dagens.

Problemet med utvärderingen utav de olika teserna, eller andra, är bristen på kvarlämningar under den initiala eller tidiga tiden, av eoner, och det är först från runt 10 000 f.kr. som ett större arkeologiskt material har återfunnits, detta kan naturligtvis tyda på att populationstätheten inte varit så väldans hög, fynden med högre ålder såsom de i Brasilien og Chile från runt 33 000 f.kr. visar ändå på extensiv spridning i tidig tid, klart emotstridandes den traditionella synen om de första amerikanernas migrering.

~

Om de olika aktuella eskimå-inuit-aleutiska språken samt folken skriver jag naturligtvis om i min bok Europas tungomål, så även om det intressanta centralsibiriska språket ketiska, varandes det enda vetenskapligt accepterat asiatiska språket som genetiskt kopplats till indianspråken, i dess fall Na-Dene-språken. Tyvärr är det snart helt slukat av ryskan.

+ Utrotning på Aleuterna, Ryska inuiter på Diomedeöarna, Se aluna

DN

Taggar: indianer, inuiter, eskimåer, na-dene, aleuter, eskimå-aleutiska, paleoindianer, ketiska, Sibirien, Asien, Amerika, Nordamerika, Sydamerika, migration, forntiden, eskimologi, indianologi, antropologi, int