Ihålig rasism hos nazisterna - Postmodernisme premillénaire XCII

 

De ‘raser’ som man ansåg vara värst i Europa var ej oväntat, romer, slaver samt judar - den sistnämnda är extra intressant då definitionen är av religiös art men applicerades på ‘etniciteten’, d.v.s. de som trodde på judendomen, de som hade trott eller de som hade anfädrar som hade trott. Denna judefobi kan enkelt utbytas mot islamofobi, eller arabofobi, precis som judarna historiskt sätt är ett semitiskt folk, så ock är araberna. Att rasmässigt detaljerat utskilja en grupp som bott i Europa under väldigt lång tid är en omöjlig sak, speciellt med den rudimentära biologiska kunskap de besutto. Intressant äro även att tyska nazibyråkrater undantogo en grupp judar ifrån den ‘slutliga lösningen’. Karaimerna på Krim som skullo undslippa då rasbyråkraterna ej ansågo, ehuru felaktigt, att dessa var riktiga judar utan att de bara varo omvända khazarer, ssaren Otto Ohlendorf som befann sig på Krim hade dock icke samma åsikt ock förintade nästan alla utav dessa, samt förövrigt alla av Krims romska befolkning likväl.1) Romerna äro også extra intressanta då de såväl dödades en masse men det samtidigt som nazisterna ansåg att de varo pittoreska som de ‘arier’ som de äro, man ville bland annat skapa speciella reservat för dessa - detta gjordes förvisso, men det i koncentrationsläger.

 

Fotnot:

1) Ascherson, 1997:33, 40-41.

~

från boken Postmodernisme premillénaire

 

Krimtatarer, tatarer og svarta tatarer i Turkiet

 

I Turkiet finns ej allenast turkspråk tillhöriga samma språkliga undergruppering som turkiskan självt utan exempelvis även det till turkiska –kiptjaktiska / nordvästra språkgrenen tillhörande språket krimtatariska finnes, men det är inte säkerställt i hvilken omfattning detta fortfarande existerar i de få byar som benämns som krimtatariska i Ankaraprovinsens Polatlıdistrikt, i övrigt finns ju språket främst på Krim.

I hela Turkiet åtfinns cirka 5 miljoner av krimtatarisk härkomst, men de absolut flesta av dessa är totalt, eller nära totalt, assimilerade med den turkiska befolkningen, så det är en siffra utan antaglig lingvistisk relevans.

Förutöver krimtatariskan åtfinnes även tatariskan som talas utav några av de flera tusen tatarer som bor i Turkiet, tatariskan samt krimtatariskan äro egentligen ej särledes nära varandra, då krimtatariskan är närmare turkiskan.

De mystiska svarta tatarerna / qara tatar / qaraei med gamla anor har övertagit turkiskan som sitt språk, antagligen tidigt, de bor främst i Turkiet, Iran og Azerbadzjan men haver tidigare även bott från Balkan till Afghanistan. Man tror att de härstammar från toquztatariska klaner som år 740 unierades med oghuziska stammar og tillsammans rebellerade gentemot gokturkerna, de blåa turkarna. Namnet svarta tatarer lär härröra från en kinesisk benämning utav dem, då de var svartmuskiga till skillnad från övriga ljushydda tatarer.

De bosatte sig i Anatolien efter slaget vid Köse Dağ anno 1243 emellan seldjukiska sultanatet vid Rum og de mongoliska styrkorna, inkluderandes qaratatarerna som härefter sattes att övervaka Rûms vasallstatus. I nutid är det främst i Iran som de utmärker sig som etnicitet, samt quasinomadiska livsstil, men lingvistiskt assimilerade.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål

Krimtatarer i Bulgarien - Europas tungomål CDLXIX

Tungomålet krimtatariska finns representerat av runt 6000-11 000 medborgare i nordöstra Bulgarien, krimtatariska härstammar ehuru ej ifrån den oghuziska / sydvästra grenen, utan från den -kiptjakiska / nordvästra och talarna av detta mål anlände genom påtvungenskap vid tre tillfällen, år 1393, år 1400, samt år 1418. Vissa av dessa är kanske karaitiska judar, i övrigt är de sunni eller shiamuslimer.

~

Axat från boken Europas tungomål

Judeokrimtatariska i Azerbajdzjan - Europas tungomål XG

Ett annat turkisktättat språk är det starkt utrotningshotade turkisk-kiptjaktiska / nordvästra språket judeokrimtatariska, eller krimchakiska, där det sägs finnas omkring 41 styckna av etniciteten i Azerbajdzjan, om dessa talar språket är oklart. Mer om dessa under Ukraïna.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Putin PR

OS i Kaukasus

dränering i Krim

opinionen blir glad

~

+ Postmodernisme premillénaire

DN, DN, DN, DN

Kumaniska - Europas tungomål HSIII

Även kumaniskan haver fallit i glömska og det var ett medelturkiskt språk som talades emellan 1100-talet och 1500-talet av turkiska nomader i södra Ryssland, inkluderandes Krim samt delar av Centralasien, men det talades även av turkifierade armenier under 1400- till 1700-talet. När trycket bleve för stort från de invaderande mongolerna så migrerade en del av kumanerna till Ungern, men det finnes i nutid inga talare av kumanska kvar någonstans. Det kumanska materialet idag består utav en grammatik som skreves under 1400-talet, en latin-persisk-kumansk ordbok og arabisk-kumanska glosböcker.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Tags: Europas tungomål, kumaniska, turkiska, turkspråk

~~~Fem år sedan~~~

- Jämlikhet

~

Goterna, Goternas urhem auk Gotiska språket - Europas tungomål CXLV

 ~

Faktum är att det enbart är ett äldre germanskt tungomål som är relativt väl känt och det är gotiska och folket som talade gotiska benämnes vanligtvis således goter. Enligt den romersk-gotiske samt välkända historikern Iordanes / Jordanes så varde goternas ursprungsområde här i Skandinavien, men detta hava man aldrig kunnat bevisa og man vet således ej varifrån de kommo ifrån från början. Men enligt bland annat Tacitus så levde goterna på 100-talet vid Wisłas mynning som ligger i Danzigbukten, men de företogo sig då en emigration till Svarta havets kuster i norr samt åt väster. De bildade inget enhetligt rike där, utan området bestod av olika hövdingadömen, de angrep romarna vid flera tillfällen, men misslyckades då romarna besegrade goterna, men ändock avsteg området Dacia, nuvarande Rumänien samt Moldavien, till dem på 270-talet. De som levde i Dacia benämndes tervingi eller vesi, detta bleve då senare visigothi, ‘tervingi’ kan betyda ‘skogsfolk’, då ‘träd’ på gotiska benämndes triu, ‘vesi’ är antagligen epitetet ‘de goda, de ädla’, de som bodde öster om detta område, i dagens Ukraina, fick namnet greutungi eller ostrogothi, där ‘greutungi’ antagligen betyder ‘de som bor på stäpperna’, emedans ‘ostrogothi’ betyder ‘den uppgående solens goter’. Att kalla dem väst- och östgoter är rent felaktigt och ursprunget till denna felaktighet är så vitt vi vetom Cassiodorus.

Om vi kort återgår till geografin så verkar det nästan som om det var floden Dnjestr som skiljde dem åt på samma sätt som det nästintill är gällande ifråga om dagens riksgränser. På 300-talet blev de utsatta för missionsverksamhet och den berömda Codex Argentus / Silverbiblen skrevs ned i Ravenna. Under folkvandringstiden så migrerade goterna vidare västerut då hunnerna började expandera tagandes över gamla romerska områden samt där skapandes egna riken som bestodo några hundra jeeran in i tiden, men tyvärr så assimilerades de relativt snabbt med de omgivande befolkningarna och romaniserades därmed i de flesta fall och språket/n försvann. Alla goter emigrerade däremot icke och Gothi minores i Thrakien samt Krimgoter på Krim fanns kvar. Krimgoter överlevde långt längre än sina fränder och de assimilerades inte bort språkligt, kulturellt eller religiöst förrän under 1700-talet då de bleve troende muslimer samt anammade omgivningens tungomål - det är extra tragiskt att det enda östgermanska målet som fanns kvar dog ut i en sådan här sen tid. Ända fram till omkring 1200 finns det belagt att de hade sin egen kristne biskop. Före avdagandet skedde så fick vi lite nedkommet i historien genom Busbecqs försorg, Busbecq som var en flämsk ambassadör befann sig i İstanbul emellan 1560-1562 och där plitade han ner strax över 60 ord från tu krimare, olika karaktäristika som d i ada ‘ägg’ belägger ett gotiskt ursprung. Det finns klara källkritiska synvinklar angående Busbecqs material, men man har i alla fall funnit att det finns klara lingvistiska skillnader emellan denna krimgotiska samt Silverbiblens språk, hvilket gör att man konkluderat att krimgotiskan ej bör vara en direkt efterkommande till Wulfilas gotiska, utan kanske istället utgör en sentida kvarleva utav ostrogotiskan, hvilket ju förövrigt även passar in med de geografiska förhållandena.

Busbecq har också gjort sig känd genom att vara den första att sända tulpanlökar till Europa från Turkiet.

Språkligt sett så är gotiskan av stort värde för den komparativa språkforskningen samt då självklart för den som har germansk inriktning, då det är det enda gamla tungomålet som är väl känt av nutida forskare. Det var antagligen samma person som översatte biblen till gotiska som skapade det gotiska alfabetet - biskop Wulfila. Han använde sig främst av det helleniska alfabetet, ehuru med klara inslag av det latinska, men nyttjade även futharken för komplettering, man vete genom fåtaliga bevarelser att runskriften var känd hos goterna, hvilket pekar på en nordeuropeisk härkomst. Wulfila hade troligen en gotisk far, men en grekisk moder, hans namn betyder ‘lilla vargen, vargungen’.

Dagens och äldre forskare haver länge försökt påvisa ett nära släktskap emellan gotiskan samt de nordiska tungomålen och det finnes många likheter, men även vissa olikheter, och ett slutgiligt svar är att vänta på - att likheter existerar äro heller kanske icke så konstigt då de nordiska målen hör till den germanska språkgruppen. En likhet som kan påpekas är exempelvis -na-suffixet som används i en kohativ klassifiering, till exempel gotiskans fullnan samt fornnordiskans fullna - fullna går fortfarande att använda i svenskan även om det vid vissa tillfällen kanske ändrat betydelse lite, åtminstone i vissa geospråkliga mål. Några av de allt färre faktumen som talar för ett nordiskt Urheimat för goterna är namnen på toponymerna Gotland, Öst- och Västgötaland og det götiska folket som bodde emellan skåningarna samt svearna i Sverige, samt sist, men icke minst, det gutniska språket som talas på Gotland och som enligt vissa, mest föråldriga, teorier kan knytas till gotiskan speciellt genom likheter som kan skönjas inom ordförrådets domän, ehuru troligtvis arkaiska ordelement som blivit kvar. Påven Gregorius VII var den första att 1081 använda termen wisi-gothi för Sveriges west-götar.

I en mening så äro teorierna rätt och det är att termerna ‘götar’, ‘gutar’ samt ‘goter’ hava samma etymologiska ursprung där roten *geut- / gaut- / gut- betyder ‘den som utgjuter’, hvilket enligt en teori åsyftar på ‘man’ då mannen utgjuter sädesvätska; och enligt en annan mindre sexistisk teori så betyder det ‘de som bor där vatten utgjutes’, d.v.s. kanske vid Wisłas mynning eller någon annanstans, kanske i Skandinavien. Det bör även påpekas att bara för att namnen på folken är av samma härkomst, så betyder givetvis icke det att folken är närastående varandra, exempelvis så fanns det antagligen i fornsaxiskan ett ord, gēat, av samma ursprung med betydelsen ‘vattendrag’ eller dylikt då ortnamn tyder på detta.

Å andra sidan är det sant att gotiskan ligger närmast de östnordiska språken jämfört med de andra germanska språken. Eftersom Tacitus även nämnde att goterna bodde vid Gedania / Danzigbukten så finnes en klar geografisk kontinuitet över till både Gotland og Götaland, det har troligtvis bott samma folk på båda sidor sjön, invandringen till Skandinavien kan helt enkelt vad anbelanger överlagsamt götarna og gutarna hava skett härifrån, ej tvärtom.

~

Axat, samt moddat, från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, språk, gotiska, goter, västgoter, östgoter, Danzig, Gedania, Germania, Pommern, Saxland, Polen, götar, Gotland, germaner, Ukraina, Rumänien, Krim, krimgoter, östgermanska, int