Judarna i dagens Frankrike

 

 

Idag finns det således runt 600 000 judar i Frankrike hvilket gör det till den största judiska grupperingen i Europa av hvilken runt hälften bor i Paris eller dess förorter - 6 procent av den parisiska befolkningen är judar. Andra städer med ansenliga mängder judar är Marseille med 65 000, Nice, Lyon och Toulouse med 20 000 vardera, Alsace har runt 12 000 i Strasbourg. 50 procent av de franska judarna är sefarder och 34 % är ashkenaziska, övriga vill ej definiera sig alls.

 

Hela 63 procent utav judarna anser att det är väldigt viktigt att barnen får gå i judiska skolor og judiska spörsmål florerar inom alla kultursfärer, dessvärre nästan allena på franska, hvilket banar väg för språklig utarmning i likhet med tidigare judarnas erfarenheter.

 

Antisemitismen har återigen på senare år börjat breda ut sig, inte helt sällan inom den yngre generationen inom en annan stor invandrargruppering som ej emottagits lika välkomnande av det franska samhället, men kommandes från samma områden som de nordafrikanska judarna, där de båda tillsammans levt i samvaro genom i princip hela sin gemensamma historia.















~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

De alsaciska og lorränska judarna

 

 

De alsaciska og lorränska judarna var även de i likhet med portugiserna något senare med att låta sig assimilera sig. Deras antal var 1808 omkring 26 070 i Alsace samt 10 896 i Lorräine, hvilket till 1861 ökade till 34 998 respektive 14 864 personer. Man räknar att Alsace-Lorraine 1808 var hemvist för runt 79 procent av de franska judarna, 1861 hade denna siffra sjunkit till 63 procent och bara fem år senare till 57 %. Dessa östra judar, talandes västjiddisch, var främst rurala historiskt samt förblev oftast så även i den nya tiden även om en hel del flyttade till städerna, men då ofta till mindre städer og byar - en del tog sig ehuru till Paris, men ock Strasbourg växte till sig och blev Frankrikes andra judestad.

 

När Tyskland annekterade Alsace-Lorraine 1871 valde en hel del av de germansktalande judarna att flytta till Frankrike och då främst till Paris, detsamma gjorde förövrigt även en del av den ickejudiska tyska befolkningen. Det var främst medelklassen som valde Paris som inflyttsort, emedans den mer rurala befolkningen istället tittade åt det transatlantiska hållet för sin flytt, en folkräkning 1872 visade att 34 procent utav judarna i Paris var födda i Alsace-Lorraine.













~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Judarna i Alsace - västjidiska judeoalsacare

 

 

Västjidiš talades främst utav judarna i Alsace som var tyskpråkigt land inom det Heliga Romerska riket framtills mitten utav 1600-talet, judarna haver bebott området sedan tiden före korstågen, åtminstone minst sedan omkring år 1000. De alsaciska judarna hade inga rättigheter alls men var direkta undersåtar till den tyske kejsaren som ehuruväl vanligtvis sålde ut denna rättighet till olika lokala härskare, judarnas befintlighet var således beroende av dessas kynne. Generellt sett varo lagarna som pålades judarna väldigt restriktiva. Alsacejudarna minskade kraftigt under åren av den svarta döden, 1348-49, men ej endast som en följd av pestdöden, utan även olika massakrar då de beskylldes för digerdöden, utvisningar m.m. ledde till denna befolkningsminskning varvid främst Schweiz samt Badenregionen ansågs attraktiva flyttningsställen. Under Alla Hjärtans dag år 1349 massakrerades flera tusen alsacejudar under den så kallade Strasbourgpogromen. Frankrike tog över området vid trettioåriga kriget under första hälften utav 1600-talet, hvilket innebar en brytpunkt för judebefolkningen som nu började växa till sig. En delvis förklaring till detta kan vara att de stränga regulationerna ej följdes speciellt strikt under dessa oroliga år, hvilket gav en relativt stor inflyttning som konsekvens, speciellt i övre Alsace. Man räknar med att det under de sista årtiondena på 1700-talet fanns runt 22 500 judeoalsacer, varav de flesta befanns i  Nedre Alsace. Dessutom var de främst boende i rurala lokaliteter og därmed obekanta med ghettoiseringen som tog fart på andra håll i Europa, detta för att judar under tidigare sekler varit förbjudna att bo i städerna.

 

Judeoalsacerna hade sina kulturella band till rhendalens judaism, men fingo ett visst inflytt från andra delar av Frankrike, hvilket sägs ha skapat en unik blandning. Någon allmänn alsacisk intelligentia kan ehuru ej skönjas utan den judeoalsaciska befolkningen bodde främst på landet, pysslandes med sysselsättningar som hör därtill, hvilket påverkade den kultur de levde i. Vid tiden runt revolutionen fanns bara ett färre antal judeoalsaciska familjer med någon märkbar förmögenhet, emedans hela 10 procent fick ekonomisk hjälp till sitt uppehälle.

 

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.