Lando - Aisha - Landologica CDLI

~

Kurderna i Georgien - Europas tungomål DCCXLII

Till den indoeuropeisk-iranska undergruppen tillhöriga språk åtfinns även talare utav kurmandji (se Turkiet) som främst talas omkring Tbilisi samt i dess kurdiska kvarter. Kurder har bott i Georgien under minst tre sekler ock extensiva kontakter, samt periodvis arbetskraftsinvandring samt handelsmännsboende, haver funnits sedan runt 700-800-talen, men den första större kurdiska invandringen skedde under sena 1700-talet då 4000 kurdiska familjer togs till Tbilisi under skydd utav den georgiska kungen, när landet senare kom att ingå i det ryska riket utökades migrationen från Turkiet till Georgien og genom de olika persiska samt turkiska krigen så kom Ryssland att inta flera områden som beboddes utav kurder. De flesta av dem ankom ändå så sent som 1915-20 från Turkiet då de flydde massakrarna som de yezidiska kurderna fick utstå från de muslimska kurderna samt den turkiska staten. De muslimska kurderna som främst var boende i södra Georgien bleve förvisade till de centralasiatiska områdena eller Sibirien 1944, emedans de yezidiska finge vara kvar, det är således de sistnämnda som utgör majoriteten utav dagens kurder i Georgien. Yezidismen är en till kurderna ursprunglig religion som externt karaktäriseras markant utav gudomen Malak Ta’us, påfågelguden, en religion som den statsstödda georgiska ortodoxa kyrkan aktivt motverkar, med lagligt stöd. Ett stort antal kurder haver emigrerat till främst Ryssland eller EU sedan Sovjet föll samman og Georgien upplevde sin mer hårdhänta etniska nationalism. De georgiska kurderna utgör en minoritet om ungefärligen 20 000 invånare, efter att nära 40 % av alla kurder lämnat landet sedan rikets nutida skapelse. Nu finnes vissa radiosändningar på kurdiska samt en begränsad möjlighet att studera kurdiska språket, ryskan tidigare, samt nu georgiskan, haver ehuru till viss del slagit ut bruket av kurmandji, att många under den sovjetiska tiden lärde sig ryska snarare än georgiska ledde likväl till att många valde att avflytta den upptonande georgiska nationalismen.

~

= Europas tungomål

Judeoaramaiska kurdiska judar i Azerbajdzjan - Europas tungomål CDXIII

Kurdiska judar fanns i landet framtills de alla deporterades 1951. De kurdiska judarna i Azärbajdzjan talade ehuru inte något kurdiskt språk utan judeoaramaiska som är tillhörigt de afroasiatisk-semitisk-centralsemitisk-arameisk-östarameisk-centralöstarameisk-nordöstra språken. De hade kommit till landet från och med 1827.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Kurderna i Azerbajdzjan- Europas tungomål CDXII

1923 fick en del av Azärbajdzjan med en kurdisk majoritetsbefolkning autonomi med huvudstad Lachin, och senare Shusha. Området var stort som halva Libanon, liggandes emellan Armenien samt Nagorny-Karabach og söderöver framtills den iranska gränsen innehållandes en kurdisk befolkning av runt 60 000. Man igångsatte skolor som hade kurdiska som undervisningsspråk och en egen tidning producerades, Sovyet Kurdustan, men redan 1930 inkorporerades området återigen in i Azärbajdzjan. Härefter kom hårdare bud och kurder fick inte lämna sina byar eller städer utan tillåtelse och överskridning utav dessa regler påföljde 25 års fängelse, tusentalet kurder blev även deporterade under 1937. Även annan antikurdisk politik togs vid i Sovjetunionen, hvilken verkat syfta till att förgöra den kurdiska identiteten, ordet Kurdistan var ej politiskt korrekt och kurdiska publikationer, hvilka tidigare numerärt växt till sig, minskade kraftigt og försvann helt emedans folket fördimmades i de officiella folkräkningarna. Till exempel så fanns det 41 000 rekorderade kurder i censusen 1926 i Azärbajdzjan, 1939 hade de minskat till 6000, 1959 till 1500 och 1979 hade de tydligen försvunnit helt - nu räknar man alltså med upptill 200 000. Många kurder har ehuruväl funnet det gott att fly efter Sovjets upplösning, då de hamnat mitt i smeten i Nagorny-Karabach-konflikten emellan Armenien og Azärbajdzjan - en del av de som flytt har hamnat i ryska Krasnodar som också fått tillskott av kirgiziska kurder efter Sovjets upplösning och den instabilitet som rådde där, varvid flera tusen utav de kanske 20 000 kurderna i det landet valt att ta sitt pick å pack.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Kurmandji ock kurder i Azerbajdzjan - Europas tungomål CDXI

Sist, men inte smärst, bland de iranska språken åtfinns kurmandji, -västiranskt-nordvästkurdiskt, som här representeras av 20 000 talare som främst bebor de västra gränsområdena till Armenien. Exempelvis Sheylanlistammen har sin hemvist här sedan de hitflyttats från Iran under Shah Abbas I på 1500-talet. Nästan alla kurder i Azärbajdzjan talar tyvärr azäriska även inom familjen som en följd utav ett starkt påtvingat assimilationstryck och språkets utbredningsområde kommer troligtvis att så småningom krympa ut ur Azärbajdzjan om ingen revitalisering kommer till skott. Radio på kurmandji finnes ehuru att tillgå i landet. Enligt censussiffrorna från 1979 fanns det runt 150 000 kurder i Azärbajdzjan, men enligt kurderna själva var deras antal emellan 250 000-400 000 kurder 1988 och nutida uppskattningar från experter på området nämner de som varande i antalet runt 200 000, dryga tio procent talar således sitt hävdansspunna språk.

~

Axat från Europas tungomål.

Kurmandjiska kurder i Armenien - Europas tungomål CCCLXXV

Det finns även ett tungomål som tillhör den indoeuropeisk-iransk-västiransk-nordvästkurdiska grenen och som heter kurmandji som har uppemot 30 000 talare - men om kurdiska språk hänvisas till genomgången under Turkiet. Det kan finnas upptill något över dubbelt så många kurder i främst nordvästra Hayastan, eller Ermenistan som de benämner landet, än vad det finns talare av kurdiska. Det finns sparsamma möjligheter för kurder att studera sitt språk i Armenien och tungomålet figurerar osså sparsamt i radio. Många av kurderna, uppemot 40 000, i Armenien är yazidier, de får här följa sin religion helt fritt, många av dessa har flytt till Armenien under 1800-talet och början av 1900-talet från förföljelser i Turkiet och annorländes. Under Nagorno-Karabakhkonflikten var många icke-yazidiska kurder tvingade att lämna sina hem.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Europa - K-Unit - Landologica EXXVII

~

+ Europas tungomål, Postmodernisme premillénaire
++ Kurdiskan och kurderna i turkiska Kurdistan

SvD

Nordvästiranskan kurdiska et baluchiska - Europas tungomål XIXE

Den nordvästliga grenen äro beståendes utav kurdiska ock baluchi. Kurdiska är ett tungomål som äro väldeliga differentierat i ett otal dialekter och man kan nog säga att kurdiska enbart är ett samlingsnamn för ett antal mål. Skriftspråket finnes ehuru i två huvudformer, den syd-centrala som brukar kallas sorani och detta skrives med en modifierad form av det arabiska alfabetet, och den nordliga som kallas kurmandji och detta skrivs med trenne alfabet - det latinska, kyrilliska samt arabiska. De talade tungomålen finnes i en mängd geospråkliga varianter. Till de sydligare kunno nämnas kermanshahi ock lakki i Iran, till de centrala sulaimani, garmiyani samt sorani i Irak og i Iran åtfinnes mukri och till de nordliga höre bland annat bayazidi, buhtani plus hakkari i Turkiet. Det finnes även de mål som ej kunne sättas in i några av dessa dialektgrupperingar då de i avsevärd grad skiljer sig från dessa, och de är dimli, eller zaza, i Turkiet samt gorani-haurami i Iran. I det turkcentristiska Turkiet haver all publicering på kurdiska tidigare varit förbjudet hvilket hava gjort att en hel del tryckts i Europa och då främst på kurmandji, emedan det i Iran ock Irak har tryckts en hel del på sorani. Det andra språket i den nordvästliga grenen av de nyiranska språken är baluchi som talas i delar av Iran, Afghanistan och Pakistan och man använder sig av en modifierad form av arabisk skrift. Baluchiskan kan delas in i kanske sex olika geospråkliga varianter som ehuru måhända ej är alltför olika varande, det utges även en del tidskrifter samt böcker på baluchiska i främst Pakistan. Språket nyttjar ett baluchiskmodifierat persoarabiskt alfabet.

Det kan vara intressant att nämna att sambandet emellan kurderna og balucherna konfirmeras i de baluchiska legenderna, där det berättas att kurderna samt balucherna äro syskongrenar inom en og samma stam som migrerade norrut från Aleppo i Syrien strax före Jesu födelse. Kurderna skulu då hava vandrat mot Irak, Turkiet och nordvästra Persien, emedans balucherna istället gingo mot Kaspiska havets sydliga kustremsa för att sedan emellan 500-1300-talen migrera vidare till dagens iranska och pakistanska Baluchistan. Legenderna är ehuru lide osäkra på ursprunget utav denna protokurdiskbaluchiska stam, en menar att den härrör från de kaldeiska härskarna av Babylon, emedans andra istället pekar på de tidiga araberna för härkomst. Baluchiska är ett ordinärt persiskt språk men haver mycket riktigt lingvistiska knytningar till kurdiskan och fackhistoriker på området tillerkänner balucherna en vistelse vid Kaspiska havets sydliga kuster, men längre än så vill man inte gå, och böre nog heller ej så göra då de då torde summo i grumligt vatten.

~

Axat et moddat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, iranska, kurdiska, baluchiska, Baluchistan, Pakistan, Iran, Irak, Afghanistan, Syrien, Aleppo, Turkiet, Kurdistan, språk, int

~~~Fem år sedan~~~

- Varje cell i min kropp

~

Kurdiska judar ~ Kurdiska kristna

~

De kurdiska judarna / kurdên cû samt enligt hävd de kurdiska kristna / kurdên xirîstî talar alltsomoftast nyarameiska språk av nordöstlig stam, ofta benämnda som i fallet för judarna judeoarameiska språk som har sin härkomst i judeobabylonisk arameiska. En del utav kurdjudarna talar även judeokurdiska, med grund i de kurdiska språken.

Idag finns det totalt omkring 150 000 judeokurder men de allra flesta utav dessa bor, sedan 1940-1950-talen, nu i Israel och deras gamla judeoarameiska språk håller på att gå om intet i väldigt snabbt assimilerande takt. Språken är väldigt diversifierat och är egentligen flera stycken.

Judar har funnits i Kurdistan sedan 800-talet f.kr, det assyriska kungahuset Adiabene som huserade i dagens Arbil i Irak konverterade exempelvis till judendomen under 100-talet f.kr. Under 1100-talet rapporteras det ha funnits runt 100 judiska bosättningar i Kurdistan och under korstågstiden flydde än fler upp mot Babylonien samt Kurdistan. Genom massrelokalisering under främst 1950-talet, og då främst från Irakiska Kurdistan, tömdes området på judar när de avflyttade till Israel efter flera tusen år i dessa områden.

De kristna kurderna finns ehuru kvar i osäkert antal i Turkiet, antagningsvis några tiotusentals alltsomalles. Kristendomen har funnits i området sedan kristendomens start men fick större spelrum från 400-talet och framåt, bland annat vet man att Sabbas kristnade några soldyrkande kurder vid denna tid. Många av kurderna konverterade till islam när den religionen spred sig men man vet att även kristendomen fick några konvertiter vid tiden, genom hela historien framöver rapporteras om kristna kurdiska samhällen, än idag.

De allra flesta utav dessa verkar tala olika former utav kurdiska.

~









Om kurder, turkar, assyrier, judar, et al, står att läsa mer om i min bok Europas tungomål.

+ ܐܵܬܘܿܪ - Assyria ~ Assyrierna – Syrianerna – Kaldéerna - Araméerna, Kurdiskan och kurderna i turkiska Kurdistan

DN
Taggar: Assyria, Assyrien, Kurdistan, kurder, kurdiska, arameiska, nyarameiska, judeokurder, judeoarameiska, kristna kurder, judendom, kristendom, Turkiet, Israel, Irak, språk, folk, minoriteter, int

Zâzâ – Zazakierna og Zazakiskan i Kurdistan

~

Inom det som många vardagligt bekallar som kurdiska, kurder eller Kurdistan döljer sig egentligen ett flertal olika andra distinkta minoriteter som bara på avstånd egentligen har med kurdiskan att skaffa, emedans andra minoriteter i området inte ens når till sådan koppling, såsom araberna och assyrierna. Hursom.

Ett av de språk som många benämner som kurdiska men som egentligen inte är det är dimli, eller zâzâ / zazakiska. Ordet ‘dimli’ står för både språket såväl som talarna emedans tungomålet eljes benämnes ‘zazaki’ samt dess talare ‘Zâzâ’, ibland står ordet dimli även för sydzazakiska emedans nordzazakiska istället heter kirmanjki. Kirmanjkiskan talas främst i Tunceli- og Erzincanprovinserna och är uppdelade på tunceliska och vartoiska varianter.

Zazakiskan trycks till viss del i Tyskland och både tidskrifter såsom böcker finns att tillgå, den första gången språket hamnade i pränt var år 1850. Inhemskt har man främst nyttjat den arabiska skriften för att skriva på språket men sedan diasporagrupperingar i Tyskland, Sverige og Frankrike sedan 1980-talet tagit upp pennan så har det latinska alfabetet förts fram. Genom denna aktivering utav zazakiska intellektuella har språkets användning och förekommen litteratur mångdubblats.

Även om lingvister i över hundra år erkänt zazakiskan som ett icke-kurdiskt språk så har man fortsatt att benämna talarna som kurder. Zazakiskan talas i det övre eufratiska flödet i områdena kring Bingöl, Diyarbakır et Elâzı vid sjön Keban Gölu og talarna äro i antalet 1-2,5 miljoner beroende på hur man räknar. Väldigt få unga talar numera språket nativt, men språket har fått ett stort uppsving senaste decennierna då stor prestige åfinnes numera i språkets fortlevning.

Vissa för ehuru in de zazakiska tungomålen in i den kurdiska subgrupperingen utav de nordvästiranska tungomålen, i sig en subgruppering utav de iranska, som är tillhörigt de indoiranska utav de indoeuropeiska språken. Viss osäkerhet är rådande för zazakiskans tillhörighet, men man kan åtminstone med säkerhet säga att zazakiskan är ett nordvästiranskt tungomål, och man brukar lingvistiskt anföra att zazakiskan ingår i –nordvästiranska-zaza-gorani-grenen som förutom zazakerna samt dimlierna även talas utav shabakierna og goranierna i Irak.

Zazaki-gorani har många drag inom grammatik og vokabulär gemensam med speciellt gilaki men även talyshi, tabari og övriga kaspisk-iranska tungomål som talas i norra Iran. Kurdiska nationalister hävdar naturligtvis att zazakiskan är en kurdisk dialekt, precis som turkiska nationalister tidigare hävdat att zazakiskan är en turkisk dialekt, detta sistnämnda är givetvis helt befängt då språken ju ej ens ingår i samma språkfamilj då turkiskan är ett altaiskt tungomål, men i själva verket är således zazakiskan zazakiska, ett kaspiskt tungomål utav nordvästiransk stam.

Man misstänker vidare att de stammar från en tidigare invandring från Gilan som ligger vid Kaspiska havet i Iran, emedans andra pekar på att de ingår, eller har så gjort, i en tidigare språkkontinuum som i senare tid divergerat och uppsplittrats genom kurdiskans framväxning og övertagning utav tidigare andra språkbefintligheter, ytterligare vissa menar att det är en direkt ättling till parthiskan. De tros även tidigare ha varit zoroatristiska men är idag ungefär till hälften sunnimuslimska og alevitiska.

Det gemensamma man har med kurdiskan är att dess talare betraktas vara kurder, samt är förtryckta av Turkiet, og att man båda ingår i den nordvästiranska subgrupperingen utav de iranska språken.

~

+ Europas tungomål
++ Kurdiskan och kurderna i turkiska Kurdistan, Kurderna i Röda Kurdistan, Kurderna i Armenien

DN, DN
Taggar: Zaza, zazakier, zazakiska, Kuridstan, kurder, kurdiska, iranska, nordvästiranska, gorani, parthiska, språk, Turkiet, förtryck, int

~~~Tre år sedan~~~

- לנדאו
~

Cumhur reisi

~
ilka cumhur
ilişikli tarih

yüz yüzyl
kürt

~







+ Kurdiskan och kurderna i turkiska Kurdistan
++ Europas tungomål

SvD, DN
Tags: turkiska, Turkiet, turkar, Kurdistan, kurder, politik, förtryck

Kurderna i Röda Kurdistan, Laçîn, Nagorno-Karabakh

~

Sedan 1500-talet fanns det en kurdisk befolkning i Lachin ock, i det såkallade Röda Kurdistan, idag är de förtryckta og förglömda.

Kurderna som hade sin härkomst i det som idag är områden under kontroll utav den de factosjälvständiga staten Nagorno-Karabakh var exempelvis de indoeuropeisk–indoiransk-iransk-nordvästiransk-kurdisk-nordkurdiskt kurmandjitalandes sheylanlistammen som tidigare bodde i Sheylanli, Lachin / Laçîn, emellan det egentliga Karabakh og Armenien, framtills området togs över utav Nagorno-Karabakh varvid de flydde in i Azärbajdzjan.

De hade anlänt till Laçîn under 1500-talet från Iran för att skydda gränsområdena för det safavidiska riket. Under 1920-talet hade dessa lachinboendes kurder en egen region kallad Röda Kurdistan / Kurdistan Uyezd och befolkades främst utav kurder, tio år senare slopades regionen och de allra flesta kurderna rekategoriserades som azerier istället.

Nu vet man inte hur många de är, azeriska myndigheter säger att kurderna kanske utgöro 12 000 emedans kurderna själva säger att de äro 200 000. Azärbajdzjan har genomfört samma slags politik som sina turkiska bröder gjort, man har totalt förnekat kurderna deras kulturella identitet och helt enkelt menat på att de är azerer, inklusive massiv assimileringsstrategier, azerisketnisk inflyttning, införandet utav azeriskan i skolan, förtryck av alla skriftliga medium, och mycket mer, inklusive den nästintill obligatoriska manipuleringen utav statistiken. Många av kurderna deporterades även bort under 1930-talet.

Under hostiliteterna och den stigmatiserande etnokulturella samhällsklimatet så har de flesta kurderna som fanns i Nagorno-Karabakh eller i Lachin avflytt till områden under kontroll utav Azerbajdzjan.

1992 utropades dock den kurdiska republiken Lachin, Komâra Laçîn Kurdî, men sedan den kurdiska befolkningen avflytt, och Nagorno Karabakh tagit över, så flydde dess president till Italien.

~

Läs mer om kurderna samt övriga folk og språk, från forntiden till nutiden, i hela Anatolien et Transkaukasus i boken Europas tungomål. Se även exempelvis min Kurderna och kurderna i turkiska Kurdistan eller om Artsakh.

DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Gp

Andra om: kurder, Kurdistan, Röda Kurdistan, Lachin, Nagorno Karabakh, Azerbajdzjan, språk, minoritet, förtryck, int

Kurderna i Armenien / Ermenistan

~

Det är inte bara i Turkiet och Irak som kurderna finns, även exempelvis i Armenien finns en kurdisk befolkning, om än något mindretalig. Kurderna som bor i Armenien talar språket som heter kurmandji, som är tillhörigt den indoeuropeisk-iransk-västiransk-nordvästkurdiska språkfamiljsgrenen. I Armenien är de ungefär 30 000 som uppges tala kurdiska.

Det kan ehuruväl finnas upptill något över dubbelt så många kurder i främst nordvästra Hayastan, eller Ermenistan som de benämner Armenien, än vad det finnes talare av kurdiska. Det finns sparsamma möjligheter för kurder att studera sitt språk i Armenien og tungomålet figurerar osså sparsamt i radio.

Många av kurderna, uppemot 40 000, i Armenien är yazidier, de får här följa sin religion helt fritt, många av dessa har flytt till Armenien under 1800-talet och början av 1900-talet från förföljelser i Turkiet och annorländes. Under Nagorno-Karabakhkonflikten var många icke-yazidiska kurder där tvingade att lämna sina hem.

Än har inte konflikterna nått sin vägs ände.

~

Kurdiska PKK misstänktes initialt ock instinktivt idag ha orsakat sprängdetoneringen i Istanbul, se om det turkiska Kurdistan i min Kurdiskan och kurderna i turkiska Kurdistan, ännu mer utvecklat är det i boken Europas tungomål som inkluderar Anatolien ock Transkaukasus.

+ Påfågelsol

DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Gp

Andra om: kurder, kurdiska, kurmandji, Kurdistan, Armenien, Ermenistan, Hayastan, yazidier, minoritet, språk, int

~~~Ett år sedan~~~

- Vind i seglet.

~

Turkiets arabiska befolkning

~
Man hör väldigt ofta om kurder, greker, armenier eller assyrier i förhållande till den Turkiska staten och dess oförrätter, men bara väldigt sällan om araberna, få vet ens att det finnes araber i Turkiet. Turkiet har förtigit dem väl.

Hursomhelst, de äro i antalet av uppemot 400 000, om man går utefter de som talar arabiska, i speciellt Mardin samt Siirt-områdena i övre Mesopotamien vid Tigris där de bott sedan 600-talet. Den form av nyarabiska som dessa talar benämnes ofta som syromesopotamsk arabiska samt härstammar från medeltida irakisk arabiska og är en såkallad qeltu-variant.

Samma arabiska talas även i provinsen Hatay med den kända staden Antiokia som hamnade under turkiskt välde strax före andra världskriget. Många arabisktalande i Hatay bor från Iskenderun / Alexandretta i norr samt sedan söderöver, men de allra flesta bor omkring Antiokia samt längs kusten söder om Iskenderun.

Dessa siffror inberäknar antagligen de 60 000 som talar samma nordmesopotamskarabiska men benämner sig etniskt som mhallami som äro härstammandes från språkkonverterade araméer og kurder, speciellt kurdiska inslag åtfinnes i deras egna språkvariant. Mhallamierna i Turkiet nyttjar det latinska alfabetet, emedans de i Libanon skriver med arabisk skrift, i Turkiet ses de som araber emedans de i Libanon ses som libanesiska kurder, själva benämner de sig oftast som araber, av kurdisk og arameisk stam. Förutom de 60 000 i Turkiet finns 50 000 i Libanon og 40 000 i Europa, varav 4000 i Berlin.

Även de tvenne små judiska bosättningarna som finnes i Antiokia ock Iskenderun har arabiska som modersmål även om de bibehållit hebreiskan som liturgiskt tungomål, de vill ehuru icke benämna sig som araber. Denna judeoarabiska är snarlik den judeaorabiska som talas i Aleppo, hvilket är det rabbinat de tillhörde framtills 1938, de judeoarabiska språken går ofta även under namnet yahudiska.

Även de kristna i samma område pratar arabiska, men deras variant kan distinktseras från den som talas av sunnimuslimerna eller alawiterna även om de bebor samma städer, vi får kalla det kristoarabiska.

Araberna har i sen tid hamnat i minoritet i området Hatay, delvis på grund utav omflyttning samt delvis till följd utav att man tillförde två turkiska områden till de befintliga arabiska samt härmed kunde cyniskt skapa en turkisk dominans. Arabiskan var tidigare i statsturkisk stil totalförbjudet i det publika livet, hvilket bland annat innebär att utlärandet av arabiska, offentligt sjungande på arabiska og användandet av arabiska namn är förbjudet, tillika så finnes uppgifter om att barn som talar arabiska i skolan, även under rasterna, kan räkna med fysiska straff. Allt detta har gjort så att de allra flesta är analfabeter när det gäller sin syromesopotamska form av östarabiska, emedans den klassiska arabiskan oftast inte alls behärskas. Man har heller inte till följd utav den politiska situationen kunnat erhålla nya inlån från arabiskan, utan i princip alla moderna termer har gått genom turkiskan.


Arabiska beduiner

Arabiskan i Hatay är ej allena uppdelad på olika varianter som då kan benämnas vara kristna eller judiska sådana, utan en mycket klarare skiljelinje går emellan de som säger sig vara av beduinsk börd och de bosatta - alla är ehuru numera bosatta då det kameldrivande livet övergavs för ett par generationer sedan, men en socioetnisk distinktion har kvarblivit och exempelvis giftermål emellan grupperingarna hör inte till vanligheterna.

De tvenne gruppernas arabiska språk skiljer sig relativt mycket åt och de parlerar som oftast på turkiska vid möten om inte beduinen kan de andras språk, även i områden där båda grupperna bor tillsammans så äro det beduinerna som språkligt fått ge vika. De olika beduinstammarnas varianter skiljer sig inte så mycket åt sinsemellan, fallet är tvärtom för de bofastas tungomål, men här kan skillnaderna anföras som innan åsyftades på religiös tillhörighet.

Den syromesopotamska nyarabiskan utmärker sig på flera sätt, varav den arameiska substratumsituationen kanske är den mest nämnvärda.





















~

Turkiet bär en hel flora av intressanta minoriteter, läs om dem alla i boken Europas tungomål.

+ Censurerad i media

Påfågelsol

du, min sol
ljuset som från dig utstrålar
solfjäderlikt














~

+ Solen Du, Röd sol
Censurer av media

ܐܵܬܘܿܪ - Assyria ~ Assyrierna – Syrianerna – Kaldéerna - Araméerna

~

Många tycker det är komplicerat med dessa folk som går under olika beteckningar, det finns något som benämns Assyria, assyrier, syrianer, kaldéer, araméer, turabdiner, syrjäner, turjäner, mandéer, kurdiska judar, judeoaraméer, nestorianer, och många namn därtill.

Jag skall här på ett enkelt vis försöka bena upp dessa befolkningar och främsta börd utifrån det framtida EU-landet Turkiets synvinkel, inte minst med anledning utav att det i Sverige finns en stor diaspora med härkomst från Assyrien. Även gällande Irak är det högeligen aktuellt.

Nedan börjar först med språken, sedan historien, för att avsluta med några språk till.



Nyarameiska

Idag, i Turkiet, finner vi i gränsområdet mot Syrien en liten spillra av folk som talar de afroasiatisk-semitisk-nordvästsemitisk-arameisk-östarameiska språken. De nyarameiska språken delas vanligtvis in i trenne varianter, samt några till.

Nyöstsyriska / urmiska / assyrian neo-aramaic /sûret, som är ett språk som numera har viss officiell status i vissa delar utav Irak og som har talats från Mosul uppemot sjön Van i Turkiet, samt från norra Tigris i väster og Urmiasjön i öster. Språket har eget skriftspråk.

Kaldeisk nyarameiska / kaldāyâ / sōreth, och talas utav de kaldeiskt kristna och finns i skriven form sedan 1600-talet.

Turabdinska / turoyo / surayt / suryoyo, som talas utav assyrier / syrianer från Tur Abdin i sydöstra Turkiet och de flesta utav dessa använder kthobhonoyo som skriftspråk.

Ett fjärde nyarameiskt språk är mlahsômålet som var nära besläktat med turoyo men som nu betraktas vara utdött sedan sista talaren avled 1998 i syriska Qamishli, hans dotter kan enligt rapporter ehuru även språket men hon är dessvärre nära döv och har ingen att tala språket med, hvilket förhindrar komprahensibiliteten. Språket härrörde från den turkiska byn Mlahsô, nära Amid / Diyarbakır.

Ytterligare ett i Iran förekommande neoöstarameiskt språk är det nymandeiska språket som är en levande utveckling utav det klassiska mandeiska språket som är ett i övrigt dött men ack liturgiskt heligt språk inom mandeismen, även förestående i Sverige. Mandéerna i Sverige talar så vitt jag vet ej nymandeiska, men har den klassiska mandeiskan som liturgiskt språk. Nymandeiskan är högeligen divergent i förhållande till de övriga nyarameiska språken samtidigt som det är i sig självt uppdelat på trenne varianter, och finns endast kvar i en kommunitet i Iran men omkring hundra talare.

De moderna nyarameiska språken är utvecklade från medelarameiska och gjorde så under ungefär 1200-talet, emedans de moderna västarameiska språken är i det närmaste utdöda så finns dessa ovan östarameiska språk kvar, där några totalt har en någorlunda mångtalig grund att leva i men hårda tider ändå är att vänta för språken då dess talare är extremt splittrat utslaget över jordklotet i fördrivna diasporagrupperingar.

Ursprungligen bor nyaraméerna i Turkiet, Irak, Iran, Syrien, Libanon og Israel, men nu bor majoriteten utav dess talare i diasporan, främst i Europa. Efter att turkarna folkmördat assyrierna / syrianerna, framtills 1923, så fanns det bara 30 000 kvar i Turkiet. Nu finns det även störra samlingar i USA, Sverige, Tyskland, Brasilien, Ryssland, Jordanien, Nederländerna, Australien, Kanada, Frankrike, Belgien, Georgien, Armenien, Schweiz, Danmark, Grekland, Italien, Österrike, Storbritannien, Ukraina samt något tusental i Nya Zeeland.

Det totala antalet talare, på hela jorden, utav nyarameiska språk kan vara så högt räknat som 500 000 människor, fördelade på 210 000 till assyrisk neoaramaiska, 206 000 till kaldeisk arameiska samt 112 000 på turabdinska, emedans mlahsömålet samt många andra försvunnit i det tysta.

Från början så antar man att de nyarameiska tungomålen växt fram i ett språkkontinuum men då lång tid gått sedan språkens utveckling samt nya språks inträde i regionen eller att andra språk kommit i majoritet samt tagits över utav tidigare aramaisktalande så har stora hål skapats i denna kontinuumsituation, och förståelsen är bara kring naboområdet för varje språk, i övrigt råder således stor diversitet og sinsemellan oförståelighet. Det har ehuru alltid existerat en stark ock klar divergens emellan väst- samt östarameiskan, och det är även hela tiden östarameiskan som varit hegemonisk samt varandes dess tidigare varianter som blivit klassiska. Västarameiska är som nämnt i det närmaste utdött numer.


Nyöstsyrianska ~ Assyrisk neoarameiska ~ Urmiska
~
De flesta talarna av språket nyöstsyriska tillhör, eller har tillhört, den Nestorianska kyrkan / Assyriska kyrkan, eller den traditionalistiska utbrytaren därav, hvilka har klassisk syriska som liturgitunga. Inom de nyöstsyriska språken så är det varianten som är baserad på tal pratat i Urmia som kommit att bli skriftspråksbildande varhän denna variant som erhållit extra prestige. Det var en amerikansk missionär som 1836 såg till att urmiskan hamnade i skrift, samt anförde den i de skolor denne satte upp, samt översattes Biblen 1852 med denna neoarameiska form, jämnsides den klassiska syrianskan funnen i Peshittan, den syrianska biblen. Man har främst använt sig av en modifierad form utav det syriska alfabetet, även om andra system florerar likväl.

De assyrisktalande neoarameiska folken som bodde i Turkiet blev i de flesta fallen bortschasade eller mördade under första världskriget varav många kommit att istället bo i Irak, många av de ursprungliga varianterna har överlevt där men har influerats av sitt nya hem och utvecklat en slags koineartad irakisk nyöstsyrianska, irakisk koine. Det är ett tjogtal diversata varianter som finns uppdelade på macrogrupperingar utav urmiska, nordnyöstsyriska, centralnyöstsyriska og västnyöstsyriska. De centrala och västra varianterna sammanfogas ibland till att bli kallade ashiret och är mer närstående den kaldaiska arameiskan än med den stilbildande urmiskan, bland annat har den ett frekvent nyttjande utav frikativer. Ashiret har beblandats med urmiska i den nya irakiska koinen som i sig själv ofta inte karaktäriseras som en fullutvecklad egen variant utan snarare en inkomplett samelsarium utav de ursprungliga varianterna men ursprunglig ashiretska kan fortfarande höras men numera alltmer sällan og främst hos äldre talare. De i Iran numera boendes nyöstsyrianerna har utvecklat en egen iransk koine som mycket mer påminner om urmiskan.


Kaldeisk arameiska ~ Sōreth
~
Kaldeisk arameiska / Sōreth talas företrädesvis utav de kaldeiskt kristna, som är en subgrupp inom det assyriska folket, språket bär starka spår utav det gamla syrianska språket. Den kaldeisk-katolska kyrkan var nestorianer som år 1553 unierades med den katolska kyrkan i Rom. Historiskt bor de främst i Turkiet och Irak, i nutid främst i Irak samt i diasporan.

Språket är högeligen diversifierat men det är alqoshiskan, från Irak, som är den hegemoniska varianten som har poesi og böcker skrivet på sig sedan 1600-talet och framåt. Ett, utav flera, distinkt kaldeisk-arameiskt tungomål är hértevinska som talas utav högst 1000 nutida personer, endast eventuellt några ental kvarfinns i Turkiet idag emedans resterande är utspridda i diasporan i Västeuropa. Språket talades främst i, og runt, byn Hertevin i Siirtprovinsen och avskiljer sig markant från övrig östarameiska, inklusive övrig kaldeisk arameiska. Allena myge lide finnes i skrift, då syriska är språket för skrivelser ordinärt, idag talar de flesta även bara kurdiska.


Turabdinska ~ Turoyoiska ~ Suryoyiska
~
Tūr‘abdīnska / ţuroyosiska / suryoyiska talas således utav de assyrier med härstamning i Tur Abdin i sydöstra Turkiet, i nordöstra Syrien, samt framförallt numera i diasporan. Ordet ţuro betyder ‘berg’ men det äldre namnet, samt det i många hänseenden preferabla är şurayt och många i diasporan benämner det som surayt, eller suryoyo hvilket betyder ‘syriska’.

De flesta är medlemmar i den syrisk-ortodoxa kyrkan samt syrisk-katolska kyrkan men det finns även en del kaldeisk-katolska som talar språket, varav de flesta är komna från Midyat / Mëdyad i Turkiet, numera bor de flesta utav dessa i Södertälje.

Många av de suryoyotalandes använder sig av klassisk syriska, eller kthābānāyā, som litteraturspråk och det finns även många revitaliseringsförsök gällande att få kthobhonoyo / kthowonoyo / kthowoyo som ett talat språk återigen, särledes hos föredetta suryoyotalare som nu kanske istället pratar svenska, arabiska, engelska, tyska, malayalam i diasporan, ett antal böcker och även tidningar finns numera på språket.

Turabdinskan var länge bara ett talat språk men sedan 1880-talet har det figurerat i skrift med den syriska skriften som medium, bland annat i modersmålsundervisningen i nutid i Sverige och man har i nutid även använt sig av det latinska alfabetet i en språkform som kommit att kallas toqu qorena hvilket betyder ‘kom ock låt oss läsa’ i hvilken en svensk-turabdinskt lexikon producerats, samt så har den syriska biblen översatts till språket år 2009.

Av naturliga skäl är språket fyllt med arabiska, turkiska samt kurdiska inlån och det är mëdyadvarianten som kommit att bli stilbildande även om det finns en uppsjö utav olika varianter som ehuru ej skall vara alltför åtskiljandes varandra, och dessa har även låtits influera de skrivna formerna utav språket som oftast. Kyrkorna, og kyrkskolorna, är dock som oftast motståndare gentemot att framföra det suryoyiska språket ock föredrar det klassiska, fonetiskt är språken även lika.


ܐܵܬܘܿܪ

Assyrierna / Syrierna / Kaldéerna har sin härkomst i området som går under benämningen den Bördiga halvmånen och vad gäller assyrierna / syrianerna då främst norra Mesopotamien och Levanten, och är fördelade i en österliggande och en västerliggande subgrupp där för Turkiets del de österliggande är aktuella och är historiskt boende i Anatolien, Syrien, norra Irak og Iran men har emigrerat till Kaukasus, Europa och Nordamerika i sen historisk tid med anledning utav de krig och genocideringar som där skett riktade mot dem, och andra kristna, nu senast från det amerikanska kriget i Irak som alstrat flyktingar en masse, 40 % utav flyktingarna från Irak bedöms ofta vara assyrier, detta även om de bara utgör runt 3 % av befolkningen.


Beth Nahrain ~ Assyrien ~ Mesopotamien
~
Assyrierna härstammar från befolkningen som bodde i Mesopotamien / Beth Nahrain / Assyrien i preislamsk tid, från befolkningar som funnits där sedan det Akkadiska riket i tidig bronsålder och har funnits i Anatolien sedan omkring minst 2000 f.kr. redan före det indoeuropeiskt-anatoliska Hettitiska riket gjorde framträde i historien. Det äldsta erkända indoeuropeiska ordet som hitentills återfunnits är just det hettitiska ordet išhiul ‘fördrag’ och har hittats i just assyriska brev, rot išhiya ‘binda’ och som är etymologiskt knutet till svenskans sejda och fornnordiskans seiðr.

Hursom, det var ehuru ej förrän det Neo-Assyriska riket som assyrierna började tala arameiska, ett språk som härstammar från de arameiska stammarna som assimilerades in i det Nya Assyriska riket under 800-talet f.kr. som sträckte sig från Egyptien till Anatolien och vidare bort till Iran, och det var även här man övergav kilskriften / cuneiform till fördel från det feniciskhärkomna aramaiska alfabetet som senare blivit bland annat det syriska alfabetet.

De forntida assyrierna talade assyriska som var en variant utav akkadiska, lišānum akkadītum, den andra varianten var babyloniska, assyrierna kallades för övrigt aššūrāyu på akkadiska. Den här långtida fyratusenåriga historiska kopplingen ner till det Akkadiska riket erkänns utav de flesta moderna assyriologer og naturligtvis utav assyrianister. Dagens assyrianer / syrianer tillhör en av världens absolut äldsta civilisationer.

Efter slaget vid Haran år 608 f.kr. delades det Assyriska riket upp av de huvudsakliga invadörerna kaldéerna och mederna som skapade det Neo-Babylonska riket samt den Mediska diton, det sistnämnda erövrades utav Kyros II som grundlade det Akemediska riket år 547 f.kr. hvilket senare övertog även det Senbabyloniska riket.

Akemediska Assyria fick bibehålle en separat identitet en viss tid och aramaiska var officiellt språk. Under det selekeudiska riket försvann arameiskan i administriellt bruk till fördel för grekiskan men språket överlevde i Judéa, Nabatéen og Khuzestan. Syrien blev en del av Romarriket år 64 f.kr. och syrianerna spelade då en viktig roll både militärt som politiskt och flera syrianer intog den romerska senaten och den kejserliga dynastin Severan, 193-235 e.kr., var av delvis syriansk börd samt vars första kejsare var den första att beträda Romarriket ankommen från utanför Europa då han var född i Libyen, hans moder var av fin romersk börd.

Det var under tiden som romersk provins som kristendomen spred sig och assyrierna tillhör en av jordens äldsta kristna befolkningar och blev kristnade under första till tredje århundradet men blev från början undertryckt då bara de romerska och grekiska kristna kulturerna skyddades utav Romarrikena sedan religionen blivit officiell. Antioch var det kulturella centret men staden var väldigt helleniserad varvid Edessa, Nisibis og irakiska Ctesiphon kom att ta över formerna för den syrianska kulturen.

Det var under den nestorianska schismen under 400-talet som delade kristenheten och aramaiska fick en ny bindande roll för den syriska kyrkan och genomgick en renässans emellan 100-700-talen. Sedan den islamiska erövringen under 700-talet har man sedermera levt som en religiös minoritet men redan Muhammed kungsgjorde i en fatwa att det assyriska folket av Mesopotamien skulle skyddas och fick därvid bibehålla intern självständighet.


Sayfo ~ Qţolcamo ܩܛܠܥܡܐ - Assyriska folkmordet
~
Denna beskyddning kom till vägs ände genom det Ottomanska imperiumet och dess påbörjan utav förföljelser och folkmordning under 1800-talet, och 30 000 sägs ha massakrerats under andra halvan av det århundrandet. Det var ehuru senare, i samklang med den armeniska genociden, när ottomanska riket föll och Turkiet tog vid emellan åren 1914 og 1922 som den assyriska genociden svärdsamt hugo fram och två tredjedelar utav assyrierna beräknas ha dödads i organiserade mordpatruller, våldtäckter, utsvältning og liknande, utförda utav turkar och kurder.

Det assyriska folkmordet går ofta under benämningen Sayfo, baserat på det västarameiska ordet för ‘svärd’, och 250 000 beräknas ha bragts om livet i Turkiet, på flera håll dödades hela befolkningarna, 100 000-250 000 assyrier / syrianer / kaldéer beräknas ha funnits kvar därefter. Det är även väl att anmärka att precis som var fallet i Tyskland-Polen så fanns det många civila turkar og kurder som skyddade assyrier på eget bevåg.

1932 så vägrade även assyrierna att underkasta sig Irak och äskade skapa en egen stat i den så kallade Assyriska trianglen i norra Irak hvilket ledde till ytterligare massmordning i Simelemassakrern där ytterligare 3000 beräknas ha dött, det är även här där dagens assyriska rörelse koncentrerar sina assyrianistiska propåer, det var för övrigt även här Nineveh låg och Mosul kallas likaledes Nineveh av aramaisktalande, samt är platsen för nya extensiva förföljelser utav assyrierna / syrierna / kaldéerna.

Det assyriska / syriska folkmordet har erkänts internationellt utav de tre senaste guvernörerna utav New York, samt utav Sveriges riksdag, emedans det armeniska folkmordet har erkänts utav 21 stater och en mängd internationella organisationer, samt den judiska utav snart när alla. The International Association of Genocide Scholars, har naturligtvis dock erkänt faktumet, år 2007.

I Tur Abdin finns idag 1800-3000 syrianer / assyrier kvar, och måhänt 15 000 i hela Turkiet, 550 000 finns i Europa, uppåt 100 000 i Sverige och språken bör här erkännas prompt.


Assyriska minoriteter ~ kurdiska judar og kurdiska kristna
~
Även de kurdiska judarna / kurdên cû samt enligt hävd de kurdiska kristna / kurdên xirîstî talar alltsomoftast nyarameiska språk av nordöstlig stam, ofta benämnda som i fallet för judarna judeoarameiska språk som har sin härkomst i judeobabylonisk arameiska. En del utav kurdjudarna talar även judeokurdiska, med grund i de kurdiska språken.

Idag finns det totalt omkring 150 000 judeokurder men de allra flesta utav dessa bor, sedan 1940-1950-talen, nu i Israel och deras gamla judeoarameiska språk håller på att gå om intet i väldigt snabbt assimilerande takt. Språken är väldigt diversifierat och är egentligen flera stycken.

Judar har funnits i Kurdistan sedan 800-talet f.kr, det assyriska kungahuset Adiabene som huserade i dagens Arbil i Irak konverterade exempelvis till judendomen under 100-talet f.kr. Under 1100-talet rapporteras det ha funnits runt 100 judiska bosättningar i Kurdistan och under korstågstiden flydde än fler upp mot Babylonien samt Kurdistan. Genom massrelokalisering under främst 1950-talet, og då främst från Irakiska Kurdistan, tömdes området på judar när de avflyttade till Israel efter flera tusen år i dessa områden.

De kristna kurderna finns ehuru kvar i osäkert antal i Turkiet, antagningsvis några tiotusentals alltsomalles. Kristendomen har funnits i området sedan kristendomens start men fick större spelrum från 400-talet och framåt, bland annat vet man att Sabbas kristnade några soldyrkande kurder vid denna tid. Många av kurderna konverterade till islam när den religionen spred sig men man vet att även kristendomen fick några konvertiter vid tiden, genom hela historien framöver rapporteras om kristna kurdiska samhällen, än idag. De allra flesta utav dessa verkar ehuru nu tala olika former utav kurdiska.


Lishán didán ~ לשן דידן
~
Ett av dessa judeoarameiska språk är lishán didán / לשן דידן / lišānān / לשנן, hvilket betyder ‘vårt språk’, som främst talats i nordvästra Iran, Iranska Azerbadzjan, men även i Turkiet.

Detta språket är ej att förblanda med andra neo-judeo-arameiska språk med liknande namn som lishana deni og lishanid noshan som talats i Irak, ibland kallar man därför även detta härutnämnda språk för galihalu, lakhlokhi eller mer deskriptivt persisk azerbadzjansk judeoneoarameiska.

Språket har idag totalt, över hela jorden, omkring 4300 talare, främst numera i Israel. Lishán didán finns uppdelat i tvenne dialektala kluster där det nordliga sträcker sig in i Vanprovinsen i Turkiet, de sydliga och nordliga varianterna avskiljer främst i frågan om hvilka substratspråk som lämnat inlåningar till det talade galihaluska språket ifråga. Språket skrivs med hebreisk skrift men efter att de allra flesta avflyttat till Israel så slår snart språkdörren igen för döden, i assimileringens spår. Nästan alla nutida talare är över 50.

Snart är de alla borta.

~









Detta samt ännu mer står att finna i min bok Europas tungomål.

På arameiska har jag tidigare skrivit denna.

Andra om: Turkiet, Assyrien, Assyria, assyrier, syrianer, arameiska, araméer, språk, Asien, kaldéer, nyarameiska, syriska, Tur Abdin, assyriska folkmordet, folkmord, sayfo, kurdiska judar, int

Kurdiskan och kurderna i turkiska Kurdistan

~

Inom Turkiets gränser finns inte bara turkiska språk även om Turkiet länge hart när inbillat sig detta, utan även exempelvis iranska språk, t.ex. det mer än väl kända kurdiskan som hereditärt tillhör den indoeuropeisk-iransk-nordvästliga språkgrenen, till skillnad från turkiskan vilket är ett altaiskt språk.

Kurdiska är ett tungomål som är väldigt differentierat i ett otal varianter där ‘kurdiska’ allena är en samlingsterm för dessa. Skriftspråket finns i två huvudformer, den sydliga-centrala som brukar kallas sorani, hvilken skrivs med en modifierad form av det arabiska alfabetet, och den nordliga som kallas kurmandji och som skrivs med trenne alfabet - det latinska, det kyrilliska och det arabiska. Kurmandji nyttjas från Mosul och norrut emedans sorani har blivit det officiella i Irak, till nackdel för alla andra kurdiska språk som finns i landet.

De talade tungomålen finns i en mängd olika sinsemellan oförståeliga tungor, de som finns inom Turkiets statsterritorium är tillhörande en -nordlig gren som bl.a. har bayazidi, buhtâni, även kallat jeziriska, guwiiska, qochâniska, surchi, alburziska, sanjâriska, birjandiska, shikakiska samt hakkâriska som inhörande språk. Denna nordkurdiska har bevarat flere för kurdiskan arkaiska drag, språken är även sinsemellan i olika grad klart åtskiljbara även om de nyttjar samma skriftspråk.

Det finns även de mål som inte kan sättas in i några av de vanliga subgrupperingarna då de i avsevärd grad skiljer sig från övriga kurdiska språk, om de nu överhuvudtaget skall benämnas som kurdiska; för Turkiets del så är dimli, eller zâzâ / zazakiska, nämnvärt. Ordet ‘dimli’ står för både språket såväl som talarna emedan språket annars benämns ‘zazaki’ och talarna ‘Zâzâ’. Detta språk trycks till viss del i Tyskland och både tidskrifter såsom böcker finns att tillgå. Även om lingvister i över hundra år erkänt zazakiskan som ett icke-kurdiskt språk så har man fortsatt att benämna talarna som kurder. Zazakiskan talas i det övre eufratiska flödet i områdena kring Bingöl, Diyarbakır och Elâzı vid sjön Keban Gölu och talarna är i antalet 1-3 miljoner beroende på hur man räknar.

Ett till zazakiskan närstående språk är nordzazakiskan eller kirmanjkiskan som kanske har 140 000 talare i främst Tunceli- och Erzincanprovinserna uppdelade på tunceliska och vartoiska varianter. Vissa för in dessa till de kurdiska språken, dock är viss osäkerhet rådande, men man kan åtminstone med säkerhet säga att zazakiskan är ett nordvästiranskt tungomål

Den äldsta bevarade kurdiska litteraturen skrevs på 1500-1600-talen av diktare som gjorde detta på nordkurdiska. I förtryckarstaten Turkiet så har all publicering på kurdiska varit förbjudet sedan nationalistetatisten Atatürks dagar framtills helt nyligen, hvilket har gjort att en hel del trycks i Europa och då främst på kurmandji emedan det i Iran og Irak har tryckts en hel del på sorani. Sverige är dessutom det land i världen där flest böcker gavs ut på kurdiska, främst på kurmandji, under 1980 samt 1990-talen varhän man kallar landet ett kurdiskt litterärt centrum, och då bor det ändå bara 25-30 000 kurder i landet.

Fram till 1991 var det t.o.m. förbjudet att överhuvudtaget prata kurdiska inom Turkiets gränser, man kallde språket tidigare för bergsturkiska. Kurdiskan borde givetvis vara det normala språket i skolan inom Kurdistan, dessutom så borde språket ha en officiell ställning åtminstone i Kurdistan, men varför inte i hela Turkiet då det turkiskledda kriget i Kurdistan resulterat i en etnisk rensning i stor omfattning där kurder flyttat västerut, men inte bara till följd av krigstillståndet utan flytten har även grund i ekonomiska förhållanden, både till det fria Västeuropa eller till västra delar av Turkiet och dess slumstäder. Mottot ‘en stat ett språk’ är något verklighetsfrämmande och varje individ borde ha rätt att utöva sina kontakter med myndigheter på det språk man själv tillhör.

Till och med EU har erkänt kurdiska som ett europeiskt minoritetspråk och ger stöd till skolundervisning i språket, hvilket aldrig tidigare hänt för språk som inte har någon längre historisk grund inom EU’s områden. Då det beräknas finns omkring 2 miljoner kurder i unionen så ter det sig positivt och man kan ju ana att en politisk pik ligger bakom stödet - det torde ju även vara dags att stödja andra nyare invandrarspråk inom EU. Exempelvis arabiska och berbiska språk.

Om man i Turkiet dessutom decentraliserar styret så att stor lokal och regional suveränitet erhålls så är det desto bättre ur demokratisk synvinkel, samtidigt som man sannolikt härmed skjuter hål på de flestas, dock oftast inte allas, separatistiska åsikter - hursomhelst så är det genom demokratiska medel som separation kan ske i en demokratisk decentraliserad stat, i förtryckarstaten Turkiet får kurder inte ens demonstrera för en fredlig lösning på den kurdiska konflikten. Turkiet har inget val om de vill bli accepterade internationellt och om de vill komma med i Europeiska Unionen så småningom, de måste helt enkelt minska och ta bort det kulturella förtrycket av kurderna, de måste minska militärens roll i samhället och respektera demokratins spelregler fullt ut - detta även för separatistiska åsikter. Att bränna ner hundratals byar, förfölja författare, fängsla journalister, fängsla och döda fredliga politiker, döda, tortera eller malträtera människor hör inte den civiliserade världen till, eller sådana direkta löjligheter som att förbjuda kurdiska namn innehållandes bokstäverna q, w och x med anledning utav att dessa bokstäver ej finns i turkiskan, andra namn skall nu få nyttjas men det blir ej så många kvar med exludering av namn innehållandes dessa i kurdiskan vanliga bokstäver. Ett nyttjande av dessa bokstäver kan ge upptill två års fängelse, något alla turkar bör tänka på när de knapprar in en www-adress på Internet. Nu nyligen har denna policy ändligen ändrats.

I försök att blidka EU samt den europeiska opinionen så har man ehuru på senare år genomfört en rad reformeringar, bl.a. så blev det år 2003 legalt att sända på kurdiska i TV och radio, bara något år före detta så stängdes en TV-kanal för att de sänt gamla kurdiska sånger. Fem timmar i veckan var nu tillåtet men det fick inte vara några barnprogram, och det får givetvis inte gå emot författningen. Även andra reformer kom i början på 2000-talet, bl.a. att kurdiska och andra språk får utläras i privata skolor, det blir tillåtet att i skrift kritisera militär, regering, samt den turkiska identiteten m.m. Från 1 januari 2009 finns även en kurdisk TV-kanal i statlig ägo, när premiärministern öppnade den gjorde han så på kurdiska. Alla dessa befriningar var strängt reglerade men nu verkar det som en mer frihetlig linje är på väg att ta sig in.

Turkiet erkänner inga etniska minoriteter, förutöver sådana som erhållit specialrättigheter, d.v.s. t.ex. greker, utan erkänner enbart religiösa sådana i enlighet med islam, och då kurder och turkar har samma religion så inbefaller ingen åtskillnad. Denna tradition behöver inte nödvändigtvis brytas, ty det räcker att erkänna varje individ och denna individs rätt till självbestämmande i t.ex. kulturella frågor för att åstadkomma en rättfärdig politik grundad på de mänskliga rättigheterna. Den etniska blindhetspolitiken är att föredra, men då skall inte en etnicitets kultur vara legalt dominant utan jämställdhet måste råda, individ för individ.

Till detta bör ju även nämnas att hela den turkiska staten är bildad och uppehållen av en turkisk etnicitet, hur genetiskt blandad denna än må vara, och det är det turkiska språket, d.v.s. inte de religiösa språken, som är det enda officiella ~ att påstå att Atatürks verk inte gick i nationalismens etatistiska spår är att totalt förneka historien, ehuruväl var det ej en nationalism grundad på ‘ras’ - Kemal själv var dessutom makedonier av blandat etniskt ursprung. Den turknationalistiska kemalismen har kommit att bli en egen subideologi, inte helt olik gaullismen, som likt den nyss nämnda går i centralismens fotspår.

Den barbariska politiken gentemot kurderna måste stoppas, ett sätt att inte hamna i etnicitetens fålla är att omgöra staten till en federation av olika regioner som i sin tur är uppdelade på mer lokala kommuner - alla dessa strata bör ha stor suveränitet. Då kurdernas politiska fraktioner i alla tider haft problem att hålla ihop så behöver man heller inte nödvändigtvis tala om alla kurder i alla länder som har områden som innefattas av Kurdistan, utan Turkiet och andra länder som vill erkänna individers rättigheter kan säkerligen komma fram till olika lösningar utan att detta är ett större problem. Situationerna ser ju ganska olika ut i de olika länderna, hur det irakiska Kurdistan kommer att utvecklas kommer att vara en intressant fråga långt fram i tiden.

Gällande Turkiet så bor kurderna främst i det område som därledes kallas Kurdistan, hvilket är ett bergigt område i stora delar av östra Turkiet, norra Irak, nordvästra Iran, en mindre remsa i nordligaste Syrien öster om Eufrat och västligaste delen av Armenien, men de lever också i exil i Västeuropa och Libanon - Kurdistans geografiska utbredning är jämförbar med Frankrike hvilket kan illustrera dess omfattning. Kurdernas antal är givetvis osäkert, men en inte allt för populistisk räkning är att det i Turkiet kanske finns omkring 11-15 miljoner kurder, hvilket är ungefär hälften av det totala antalet.


Kurdisk historik i korthet
Som vanligt äro bland världens folk så är kurdernas etniska ursprung höljt i dunkel, hvilket leder till olika teorier, deras egna mytbildning oräknat. De tillhör ehuru den iranska stammen som ju bl.a. språket förtäljer, kurderna själva menar ofta att de härstammar från mederna emedan andra vill föra härstamningslinjen till kardukerna som var ett bergsfolk som omnämns i Xenofons Anabasis – hursomhelst så kom efter den arabiska erövringen under 600-talet en blandning av iranska och iraniserade folk att benämnas som tillhörande det kurdiska folket.

Kurdiska ‘stater’ har funnits i gångna tider, dessa har ehuru ej inkluderat hela Kurdistan, ett exempel är det marwanidiska riket emellan 990-1096, men man har enbart dålig kännedom om den kurdiska historien under den efterkommande mongoliska och turkmenska tiden. Under 1500-1600-talen kämpade safavider och osmaner om området, men i freden som ingicks 1639 så fick osmanerna den större delen av Kurdistan som vid tidpunkten var uppdelat på ett flertal relativt självständiga furstendömen. Osmanerna erövrade aldrig Kurdistan och de tillsatte en kurd att styra regionen under tiden krigen emellan safaviderna och osmanerna varade, denne fick ta säte i områdets huvudstad Diyarbekir. Men när freden kom i vilken det Osmanska riket dåledes erhöll större delen av Kurdistan, så ville man även införliva detta i det osmanska centralistiska förvaltningssystemet och härefter uppkom de kurdiska oroligheterna. Ottomanerna var starka nog att försöka bryta de mer eller mindre självständiga emiraternas makt i början på artonhundratalet, hvilket på vissa håll skapade viss konflikt, men det var mer deras personliga makt de eventuellt slogs för än för den kurdiska sakens skull. I och med emiratens försvinnande uppstod ett maktvakuum som då sufistiska ordnar till viss del fyllde, varvid ordnarnas shejkiska ledare i många hänseenden övertog emiraternas makt fast mer på inofficiell grund. Vissa av dessa bildade miliser och gjorde exempelvis räder i Iran och en tanke om kurdisk enighet verkar ha grundlagts. Bl.a. börjar frihetlig poesi och historia att skrivas och försök till uppror görs. I Sèvresfreden 1920 antydes klart att Kurdistan och Armenien skulle beviljas självständighet, men kurdernas nuvarande uppdelning slogs igenom 1923 i Lausannefreden, Mosuldistriktet som var en tvistefråga emellan Irak och Turkiet tillföll Irak genom NF:s försorg 1925 och nu är det det irakiska Kurdistan som innehar störst självständighet av de kurdiska områdena.

Innan den nya turkiska statens upprättande så fanns således en självständig kurdisk statsbildning, och tidigare fanns således flera, som dock införlivades i Turkiet, hvilket ehuru ej ledde till att de kurdiska statskraven försvann. För kurdernas del så är det ganska tragiskt att Sèvresfreden ej blev gällande, speciellt med tanke på att det besegrade Ottomanska riket skrivit under men ej ratifierat fördraget innan regimen föll.

Till den kurdiska statshistoriska historien skall även läggas Mahabadrepubliken som varade ungefär ett år från januari till december 1946 i det iranska Kurdistan, samt autonomin i Irak i nutid.

Kemal som appellerade för muslimsk enighet gentemot de kristna armenierna i sin agitation fick massivt stöd av kurderna, hvilket nu i efterhand skall vetas kanske inte var det bästa alternativet för dem. Hursomhelst, genom sin blodiga kamp fick Kemal omförhandlat fredsfördraget till Turkiets fördel i och med fredskonferensen i Lausanne, hvilket resulterade i fördraget från 1923 där Turkiet tillerkändes full suveränitet över östra Thrakien och hela Anatolien, inklusive de numera turkiska delarna utav Kurdistan. Vid några tillfällen erkändes kurderna som en nationell enhet från officiellt håll, men det blev snart uppenbart att Kemal var ute efter att skapa en centralistisk enhetsstat byggd på turkisk grund.

1922 avskaffades sultanatet och 1924 kalifatet, vid denna sistnämnda tidpunkt förbjöds även allt som associerades med förekomsten utav en separat kurdisk identitet, t.ex. kurdiska föreningar, publikationer, religiösa brödraskap, skolor m.m. Följden blev tvenne stora uppror, 1925 och 1927-31, som slogs ner och härefter påbörjades en massiv diskriminering av kurderna som bl.a. tog sig uttryck i deportationer, massmord och infiltrering av turkar i Kurdistan. Kurder började benämnas som bergsturkar även om de inte alls tillhör den turkiska nationaliteten. Den kurdiska kampen har sedan dess haft sina rättmätiga krav på åtminstone viss självständighet och respekt för kultur och språk.

Efter att den turkiska förbudslinjen påstartats grundas den kurdiska organisationen Azadi, ‘Frihet’, och i februari 1925 skedde det första upproret. 1925 års uppror spred sig dock aldrig bland de kurdiskbefolkade områdena och en av de stora anledningarna till detta var att upproret var begränsat till zazakitalande. Upproret gav dock den turkiska staten en förevändning att aktivt ta itu med det de såg som det kurdiska problemet och flera tusen mördades och flera hundra byar raserades. Kemal införde enpartisystem och regimmedlemmar talade rasistiskt om kurderna som de menade skulle utdö själva p.g.a. ihållande mentala och kulturella fattelser. Det andra upproret skedde vid Ararat och slutade även det med turkiska massakrer en masse på civilbefolkningen. Det massiva förtrycket ledde till en lugnare period under trettio år, men Kurdistan kvarhölls som en militär zon framtills 1966. En alltmer påfallande urbanisering togs vid i de kurdiska områdena under 1950-1960-talen och man kan säga att det var bland de nya urbana kurderna som den nya frihetsrörelsen för kurderna uppkom, speciellt bland de som utbildat sig.

Den militärkupp som skedde 1960 ledde till Turkiets dittillsvarande mest liberala konstitution med yttrandefrihet och fri press, men när kurderna började påpeka den kurdiska frågan, och dessutom ibland på kurdiska, ändrades detta kvickt och kurder arresterades emedans deras publikationer indrogs. I likhet med situationen i andra länder så splittrades stora delar av befolkningen, inklusive kurderna, i de olika ideologiska genrerna och en relativt öppen kamp uppstod. De flesta kurderna rörde sig i vänsterfalangerna då de flesta turkiska högerrörelser även var mer eller mindre nationalistiska emedans vissa, t.ex. de ‘Grå vargarna’, var direkt rasistiska, hvilket dock ej hindrade en mindre del kurder att ingå i rörelserna, men flertalet tillät sig ingå i vänsterrörelser som även emotgick det traditionella kurdiska samhällslivet. Att en konflikt skulle utbryta var uppenbart och den kan sägas ha startat i och med den massaker, med över hundra döda, som de Grå vargarna utförde på alevitiska kurder 1978 och som sedan efterföljdes av en tjugomånaders lång dödskarusell som först stannade upp efter att nära 4000 människor dödats.

1984 gjorde Partiya Karkari Kurdistan eller PKK, ‘Kurdistans arbetarparti’, sig kända genom attacker på två arméposteringar dödandes 24 soldater. PKK med sin marxist-leninistiska ideologi såg sig som fiender, till den turkiska staten, högern, den turkiska vänstern för dess ovilja att erkänna kurderna, men framförallt till den kurdiska markägarklassen och det var gentemot dessa familjer man påbörjade sin blodiga kamp. Under årens gång har man dock tonat ner sin vänsterfanatism till fördel för en kamp om kurdiska rättigheter. Denna omvändning har varit till fördel för PKK-rörelsen då en stor del av kurderna ej såg med blida ögon på deras blodiga kamp mot hela kurdiska familjer, d.v.s även indirekta fiender, men man märkte ganska snabbt att den turkiska staten var än mer förtryckande än PKK i sin kamp om herraväldet, hvilket ledde till att många fler blickade åt PKK’s håll och till att PKK härmed fann sig nödgade att omvärdera sina prioriteringar till fördel för kampen om kurdernas kollektiva rättigheter.

Mer fredliga partier som verkat öppet till fördel för den kurdiska frågan har ideligen kriminaliserats och även om det varit juridiskt legitimt att publicera sig på kurdiska har det de facto varit illegitimt. Bl.a. har de som så gjort förföljts och förtryckts och även ofta arresterats för separatism eller så har de helt enkelt mördats, t.ex. de 17 journalister på tidningen Ozgur Gundem som existerade i knappt två år. Kurder har framtills nu istället kunnat publicera sig i Europa, där det även finns en kurdisk TV-station med bas i Bryssel, London og Stockholm. Då Turkiet har insett sin ohållbara hållning gentemot den stora kurdiska minoriteten om de någonsin skall ha en chans att komma in i den Europeiska unionen, så har man på senare tid mer än tidigare börjat beakta kurdernas kulturella rättigheter, men tiden får utvisa huruvida dessa rättigheter implementeras.

För kurderna, precis som alla andra minoriteter, skulle det vara en stor fördel om Turkiet får komma in i EU.

~

Anatolien, Kurdistan, Transkaukasus, ingår i boken Europas tungomål.

Om Turkiet se även mina:
• Turkiet - Eurasiens kärnland
• Den Heliga Ligan - Öst och Väst, insieme
• Armenierna i Turkiet

Andra om: Kurdistan, kurder, kurdiska, Turkiet, politik, språk, minoriteter, etniciteter, sorani, kurmandji, zazakiska, EU, PKK, int