~
Axat från boken
Antikens germaner.
poesi, konst, filosofi, ord, åsikter, meningar, fakta
jag vet du har det svårt
kärlekens liv är hårt
hoppas du får dig en go kram
og blir varm
eller kudden din
som blir våt
jag vill bara säg
du har en vän i mig
jag sträcker ut handen till dig
utan motkrav
utan förväntningar
utan något
jag vill dig bara väl
att du skall må väl
det gör ont o se
en blomma flagna
låt dig vattnas av livet
lev o må väl
blomma upp
sprid dina vingar
dina dofter
du är värd mer
du kommer kärleken åter se
när din kram anlände
jag kände din värme
via kramen vi oss iföra
denna livsvärme
du lysande briljant
jag känner mig som en fjant
men vill ock ge dig en kram likadant
du betyder mer för mig, än vad du ana kan göra
ja, mer än någon annan
jag vet ej hur du detta lyckades fixa din sköna flamma
jag suktar, väntar, längtar, saknar, gillar, älskar
jag kan gott o kort säg, att du i mitt sinne härskar
i mitt tänkande du vandrar runt
jag vet att det kanske ej är sunt
eller, varför skulle åtrå og amour ej va sunt?
är frågan jag mig ställer, nej jag låter dig här vara
för jag vill dig i mig hava
på fler sätt än ett
jag vill även här påtala, du har i mig glädje givit
en glädje som varit mig borta, ett ljus i min själ
som gör att jag tårar utfäller
av ren o pur glädje, närhetsömhetsskäl
du har mig berört, jag vill dig beröra
mina lustor är satta i fyr
vill gå in i din myr
jag sträcker ut handen till dig
du har mig berört, jag vill dig beröra
utan motkrav
utan förväntningar
utan något
jag vill dig bara väl
att du skall må väl
~
jag är helt beroende av dig
har varit så nu sedan det började
du äger mig totalt
varje cell i min kropp
varje tanke i min skalle
varje bloddroppe i mitt hjärta
min själ
min fallos
mitt allt
ägnar all tid
all energi
all känsla
åt bara dig
~
jag nyttjar tungan
på hela kroppen din
var du än så vill
tills hettan bränner till
~
De flesta tror numer att de
som etnisk grupp bildades i företrädesevis Mellaneuropa under 500-talet f.kr.
samt framöver befolkningsmässigt et geografiskt expanderandes åt väst, söder og
nord, där de först trängde bort keltiska folk i nord samt väst og efter
seklernas gång nådde de romerska besättningarna i väst så sattes det dock stopp
för denna germanska expansion för ett tag. Efter det att romarna hade tagit
Gallien så försökte romarna göra floden Elbe till gräns emellan de olika folken
men detta misslyckades då germanerna vunno ett slag år 9 varhän gränserna
istället förlades längs Donau et Rhen. Direkt efter detta försökte germanerna
bilda förbund bildandes såleda tvenne styckna relativt stora sådana, men dessa
kunde icke hålla ihop fullandes sönder redan på 20-talet. Flera olika stammar
eller folk uppstodo under de påföljande århundradena för att liga snabbdt
försvinna utur historien – germanerna levde allstå i de flesta fallen under
till synes lösa stamförhållanden som ibland måhända främst går att jämföra med
krigar- samt rövarband, eller enstaka klaner, centrerade i sin frammarsch att
göra räder vars syfte varo att beslagta värdeföremål samt vinna prestige, men
ofta ej att beslagta markområden og man verkar heller ej esomoftast gått så
hårt på gentemot ordinär civilbefolkning som tolkningsvist synes framlevt
relativt väl i sina bondgårdar, åtminstone avseende kvinnor og barn, exklusive
de kvinnor som varit högst delaktiga i de krigiska samfunden eller krigstågen
förståss. Vissa stammar varo mer motståndskraftiga görandes speciellt under folkvandringstiden,
som varade omkring under åren 370 till 600, stora landvinningar tagandes över
markområden uppförandes nya riken när det Västromerska riket föll ihop, delvis
som följd utav dessa. De flesta utav dessa riken fullo ehuru inom en snar framtid
osså samman ogh den germanska befolkningen assimilerades med den inhemska
befolkningen, då speciellt med den romerska kulturen. De germanska folken samt
dess kultur hunno ehuruväl påverka både kultur og folk i sådan mån att denna
påverkan syntes änna in i medeltiden i de numera traditionellt romanska
områdena. På östfronten kommo slaverna tagandes över de germanska områdena
under 500-talet eller törhända något tidigare, germanerna levde givetvis kvar i
de områden som de än levo i, det vill säga i exempelvis Saxland, Anglen og
Jutland, med ‘viss’ förödansfull expansion, för andra folkslag og språkgrupper,
vid senare tillfällen. Intressant att notera är att det under mycket lång tid
under flera seklers gång spredo sig aldrig de kännspakta civilisationselementen
från de romerska, samt senare även galliska, delarna utav Europa till de
germanska, ifråga om stadsbyggnationer, skriftspråk et penningekonomi utan de
utomimperiala germanerna levde mer som många, dock ej alla, folk gjort i
subsahariska Afrika, Australien eller Amerika innan kolonial tid inträdt. De
rikesnära germanernas önskan om det romerska välståndet samt de romaniserade
germanerna kommo senare att förevigt ändra detta förhållande.
~
Axat från boken
Antikens germaner.
är på riktigt
du har ägt mitt sinne
min själ, min kropp, mitt hjärta
fullständigt, totalt, maximalt
ända sedan start
samt så nu
~
varje sekund
du är i mig
i mina tankar
i mitt hjärta
i min närhet
i min frånvaro
du äger mig
~
Man vete ganska småttla om de
tidiga germanska bosättningarna - utaf förståeliga skäl, då de ej hade några
statsformer utan varo löst sammanhängande stammar som i viss mån flyttade runt
relativt vagabondiskt, byarna man bodde i varo små landtbrukssamfälligheter,
med betoning på sädesjordbruk et koboskap med allenast komplement utav jagt,
som vid behov togo sitt pick og pack rörandes sig vidare. Tacitus et andras
förtäljning om germanernas leverne havandes till stora del kunnat bekräftats
utav modern arkeologi.
~
Axat från boken
Antikens germaner.
kvinnan är värd,
samt bör kunna förvänta sig,
att få gränslös
villkorslös kärlek
där hennes behov,
önskningar, där hon,
sätts i främsta
rummet, alltid
där hennes behov,
önskningar, där hon,
upplyfts på alla
de sätt
där hennes krav,
samt förbehåll,
följs viljefyllt
og innerligt, alltid
kvinnan är värd,
samt bör kunna förvänta sig,
att få gränslös
villkorslös kärlek
~
oavsett dina humörsvängningar
hur sur, ledsen, arg, bitsk, eller energilös
du är
så är du värd allting
all min dyrkan, all min underkastelse
all min kärlek
du är Gudinnan var dag
alltid, samt för evigt
~
August Schleicher
skrev en fabel på hans tänkta protogermanska, stycket nedan har modifierats
utefter forskningsframstegen genom åldern men bibehållits i sak:
Awiz ehwōz-uh: awiz,
sō wullō7 ne habdē, sahw ehwanz, ainanō7 kurjanō7 wagną teuhandų, ainanō7-uh mikilō7 kuriþō7, ainanō7-uh gumanų sneumundô berandų. Awiz nu ehwamaz sagdē: hertô sairīþi mek,
sehwandē ehwanz akandų gumanų. Ehwōz sagdēdun: gahauzī, awi! hertô sairīþi uns
sehwandumiz: gumô, fadiz, uz awīz wullō wurkīþi siz warmą wastijō7. Awiz-uh wullō7 ne habaiþi. Þat hauzidaz awiz akrą
flauh.
The Sheep and the Horses: a sheep that had no wool saw horses, one pulling
a heavy wagon, one carrying a big load, and one carrying a man quickly. The
sheep said to the horses: “My heart pains me, seeing a man driving horses”. The
horses said: “Listen, sheep, our hearts pain us when we see this: a man, the
master, makes the wool of the sheep into a warm garment for himself. And the
sheep has no wool”. Having heard this, the sheep fled into the plain.
~
Axat från boken
Antikens germaner.
Det var Rask som
sluteligen påvisade att germanskan var tillhörig de övriga indoeuropeiska
språken menandes att germanskan stod allra närmast protogrekiskan samt att
invandringen till Nordeuropa gått från Skytien, hans lingvistiska undersökning
innehöll ej enbart ordjämförelse, hvilket eljest varo ganska vanligt för tiden,
utan han lade även en större vikt vid en grammatisk jämförelse, fonologiskt så
utvecklade han även den germanska ljudskridningstesen en bit.
~
Axat från boken
Antikens germaner.
man stänger inte av telefonen
om man får en uttrycklig varning
om självmord
förstår du inte allvaret
~
Alla germanska
tungomål hava uppstått utur urgermanskan, vissa mena även att denna
protogermanska skulle haft nära förbindelser med protokeltiskan eller / ogh
protoitaliskan eller varför igge en grupp kallad germanobaltoslaviska -
då likheter med de baltiska samt slaviska språken anses finnas i en så hög grad
att närmre släktskap måste existera, allt detta pekar naturligtvis till att
germanskan ej äro upprunnen i Skandinavien som vissa envist hävda. Bland annat
så menas att germanskan, keltiskan samt italiskan varit varandra närstående
bildandes en västlig gruppering i indoeuropeiskan, emedan indoariskan med
iranskan et slaviskan varo en östlig gruppering emedans baltiskan skulle då
havandes varit en gränsgruppering, ehuru ståendes närmare östvarianten. Det
hava også föreslagits en macroiell germanoillyrovenetothrakisk grupp,
men det är ju idag enbart germanskan som finnes bevarad i nämnvärd grad,
hvilket gör en komparering nästintill omöjlig samt något ovetenskaplig, det är
ehuru märkbart att notera att det åtfinnes relativt stora likheter emellan både
vissa topo- eller etnonymer samt vokabulära befintligheter med anatoliskan men
om detta beror på biarkaism är svårt att förtälja. Italogermanskan
skolandes enligt förespråkarna uppvisa likheter i främst tekniska ting såsom
fiske, jakt, jordbruk og lag, men även i topografiska et fysiologiska termer.
De germanska tungorna hava osså haft ett ömsesidigt lånande från de
finno-samska tungomålen som stando att finna i den finsk-ugriska språkfamiljen.
~
Axat från boken
Antikens germaner.
likt jag så fick vänta
på din första puss
så skall jag vänta på Dig igen
du kommer åter till mig komma
när din inbillning om annan kärlek
dig bortblåsts
när du tittar in i själen din
du ser den äkta eviga kärleken
din själskärlek
som är din
jag
då finns jag här för dig
evigt väntandes på Dig
för du är min enda sanna kärlek
den som i hjärtat mitt
med känslorna leker
livets lek
men nu helt utan kel
~
jag finns här för dig
evigt väntandes på Dig
du är min enda sanna kärlek
den som i hjärtat mitt
med känslorna leker
livets lek
~
det verkar vara så att de
flesta som nyttjar pesto i köket gör det via inköpt färdig sås på burk, detta
tillvägagångssätt bär dock få orsaker, ity det ypperligt går att sin egen pesto
göra, enkelt, sanbbt og godare
för en sats tag:
50 gram färsk basilika, typ
tvenne krukor
2-3 vitlöksklyftor
1 tesked salt
50 gram pinjenötter
60 gram riven parmesan- eller
grana padanoost
2 deciliter olivolja Extra
Vergine
kör basilikan, vitlöken,
saltet, samt nötterna, i en mixer framtills det blivit en jämn sörja, tillsätt
då den rivna parmesanen og blanda om, häll härefter i olivoljan lite i taget
samtidigt som mixern körs på, när sörjan nått krämighet kunne den bedömas som
klar
peston klarar en vecka i
kylen om den är i en försluten burk
har man exempelvis en mindre
mängd pesto över efter matlagning så kunne man slänga på det på vitt bröd, og
förtära som så
~
Cornelius Tacitus som
är en av de trovärdigaste antika författarna på detta område skriver i sin Germania
att germanerna bebodde ett område avgränsat av floderna Rhen i väster, Main i
söder samt Oder i öster og både historiska såsom inskriptionsmässiga bevis
påtala att protogermanerna bebodde norra Tyskland samt kanske södra Norden,
många bruka just anvisa Sydskandinavien, Jutland, Sydbaltikum samt området
emellan Elbe og Oder som antagliga ursprungsområden - Saxland men än hellre
längre ned i sydöst får anses vara högaktuellare som urhemstes. Faktumet att
man erhållit en hel del keltiska inlån som verkar skett redan under Hallstatt
samt tidig La Tène placerandes germanskan i nära anslutning till dem i
Centraleuropa, likväl de påtagliga iranska inlånen som antagningsvis anlänt via
skyterna belevandes i Ukraina et Karpaterna. Tidiga germanska inlån åtfinnes
likväl till protoslaviskan. Dessutom verkar områdena i det som nedan benämns
som Magna Germania tidigare varit besatt utav keltiska folk.
~
Axat från boken
Antikens germaner.
Etymologin för
etnonymen är osäker med förslag som från galliskans *ger-mani
‘grannfolk, nabofolk’ eller likväl galliskans *garm ‘ylande, skrikande’
eller germanskans *gēr-manni ‘spjutmänn’, spjut og lansar havo visat sig vara
heliga hos många senare germanska folk samt så representerar hållarna utav ett
spjut en fri man, exempelvis vid ett ting, hvarför german således kunne betyda
‘spjuthållarna / de fria männen’. Oden / Wodan själv bar antagligen epitetet æld
æscwiga ‘den gamle spjutkämpen’. Självaste termen ‘germaner’ åsyftar
eventuellt allenast egentligen en enskild stam, exempelvis hermunduri,
alternativ en grupp utav stammar, såsom hermiones, ursprungligen där de
ej ens nödvändigtvis havandes talat germanskt språg. Germanerna verka ej
havandes haft en heltäckande etnonym men den suebiska / svebiska termen
som Cæsar nyttjar kollektivt verkar i alla fall vara av inhemsk germansk stam
gällande för väldigt många germanska stammar, det är först under 1700- till
1800-talen som man sedan kommo att nyttja termen germansk men även svebisk,
gotisk og teutonisk, ‘vernakulär, folklig’, för hela spektrat
utav germanologiskt tillhöriga fenomen sedan man utrönat att de germanska
tungorna höre samman som en egen subgruppering inom de indoeuropeiska målen,
medeltida latinet nyttjade primärt adjektalt teutonicus refererandes
allt möjligt germanskt.
~
Axat från boken
Antikens germaner.
men jag vet
att du inte älskar mig
men att du hatar mig
föraktar mig
var en nyhet för mig
~