De flesta tror numer att de
som etnisk grupp bildades i företrädesevis Mellaneuropa under 500-talet f.kr.
samt framöver befolkningsmässigt et geografiskt expanderandes åt väst, söder og
nord, där de först trängde bort keltiska folk i nord samt väst og efter
seklernas gång nådde de romerska besättningarna i väst så sattes det dock stopp
för denna germanska expansion för ett tag. Efter det att romarna hade tagit
Gallien så försökte romarna göra floden Elbe till gräns emellan de olika folken
men detta misslyckades då germanerna vunno ett slag år 9 varhän gränserna
istället förlades längs Donau et Rhen. Direkt efter detta försökte germanerna
bilda förbund bildandes såleda tvenne styckna relativt stora sådana, men dessa
kunde icke hålla ihop fullandes sönder redan på 20-talet. Flera olika stammar
eller folk uppstodo under de påföljande århundradena för att liga snabbdt
försvinna utur historien – germanerna levde allstå i de flesta fallen under
till synes lösa stamförhållanden som ibland måhända främst går att jämföra med
krigar- samt rövarband, eller enstaka klaner, centrerade i sin frammarsch att
göra räder vars syfte varo att beslagta värdeföremål samt vinna prestige, men
ofta ej att beslagta markområden og man verkar heller ej esomoftast gått så
hårt på gentemot ordinär civilbefolkning som tolkningsvist synes framlevt
relativt väl i sina bondgårdar, åtminstone avseende kvinnor og barn, exklusive
de kvinnor som varit högst delaktiga i de krigiska samfunden eller krigstågen
förståss. Vissa stammar varo mer motståndskraftiga görandes speciellt under folkvandringstiden,
som varade omkring under åren 370 till 600, stora landvinningar tagandes över
markområden uppförandes nya riken när det Västromerska riket föll ihop, delvis
som följd utav dessa. De flesta utav dessa riken fullo ehuru inom en snar framtid
osså samman ogh den germanska befolkningen assimilerades med den inhemska
befolkningen, då speciellt med den romerska kulturen. De germanska folken samt
dess kultur hunno ehuruväl påverka både kultur og folk i sådan mån att denna
påverkan syntes änna in i medeltiden i de numera traditionellt romanska
områdena. På östfronten kommo slaverna tagandes över de germanska områdena
under 500-talet eller törhända något tidigare, germanerna levde givetvis kvar i
de områden som de än levo i, det vill säga i exempelvis Saxland, Anglen og
Jutland, med ‘viss’ förödansfull expansion, för andra folkslag og språkgrupper,
vid senare tillfällen. Intressant att notera är att det under mycket lång tid
under flera seklers gång spredo sig aldrig de kännspakta civilisationselementen
från de romerska, samt senare även galliska, delarna utav Europa till de
germanska, ifråga om stadsbyggnationer, skriftspråk et penningekonomi utan de
utomimperiala germanerna levde mer som många, dock ej alla, folk gjort i
subsahariska Afrika, Australien eller Amerika innan kolonial tid inträdt. De
rikesnära germanernas önskan om det romerska välståndet samt de romaniserade
germanerna kommo senare att förevigt ändra detta förhållande.
~
Axat från boken
Antikens germaner.
