Saxiskans / Lågtyskans språkhistoria

 

 

Saxiskan, språket som talas traditionellt i Saxland, d.v.s. ungefäreligen i Nordtyskland samt angränsande delar av naboländerna har en språklig historia som uppdelas enligt vanlig modell, där fornsaxiskan / ooldsassisch menas havandets talats under perioden från 700-talet till 1100-talet samt varandes i språkkontinuumsförbindning med anglo-frisiskan då saxiskan delvis delar karaktäristika med den ingvaeoniska grupperingen, även kallad nordsjögermanska. Saxarna, som varde dyrkare utav Nerthus, bodde så vitt man tidigast vet i Nordalbingien ungefärligen motsvarande dagens Holsteen / Holstein, varandes bland annat delaktiga i koloniseringen utav England under samt efter 400-talet, år 804 förlorade saxarna självständigheten og området kom att innefattas utav det karolinska imperiumet.

 

Det oldsaxiska samhället var uppdelat på fyra stammar, angrierna / angrivarierna / engern höger om Werser, västfalierna längs med Ems og Lippe, östfalierna vänster om Werser, samt då nordalbingierna i dagens Sleswig-Holsteen, men de olika stammarna eller folken varo vidare indelade i de olika klaner de bestodo utav, exempelvis så varð nordalbingierna bestående utav holsteinare, sturmarii, ditmarschfolk, samt exempelvis klanen bardi.

 

Saxarnas samhälle verkar även hava varit internt strukturerat på ett strängt hållet og åtskiljt kastsystem. Då saxerna var expansiva började de absorbera andra germanska stammar såsom cheruskerna, chamaverna och chattierna, namnet som sedermera evolverat sig till Hessen. En sed som chattierna verkar ha varit ensamma om i området var att de vid uppnådd vuxen ålder läte hår på huvud og anlete växa obehindrat framtills den dag de dödat av en fiende.

 

När Romarriket og dess litus Saxonicum föll i Sydengland under 400-talet togo sig saxer, angler og jutar sig enklare in till den brittiska ön, de som stannade kvar i Saxen bibehullo sin självständighet samt förkristna religion men varo lösligt förbundet med det Merovingiska riket. Med tanke på chattiernas sed, og att de sedan uppgingo bland frankerna, så är det väl att anmärka att merovingerna även gingo under beteckningen ‘de långhåriga kungarna’ samt att den merovingiska dynastigrundaren Mervoch var av salisk frankisk stam. Man skall heller ej förglömma langobardernas etnonym samt eventuella härutilagda saxiska härkomst.

 

Hursom, under andra halvan utav 500-talet vunno även frankerna mot saxarna i flere slag. Deras alte stamfränder anglerna från Norþanhymbra skickade under 690-talet över tvenne präster för att konvertera saxarna till kristendomen, det ginge ej särledes bra då de dräptes efter några år, vid dags dag äro emellertid de tu helgonfirade i Westfalien.

 

Karl den Store, den första kejsaren av det Heliga Romerska Riket, tog vid og efter ett trettiotvåårigt erövringskrig innehållandes minst sexton battaljer i de saxiska krigen emellan åren 772-804 som slutade med att den saxiske kungen Widukind besegrades, folken erövrades, samt tvångskristnades, redan år 772 skall Karl den Store beordrat förstörelsen utav den helige Irminsulen. Hertigdömet Sachsen skapas, samt splittras senare upp under 1200-talet men fortgår att tillhöra det Heliga Romerska Riket framtills området uppgår i Tyskland vid den statens skapelse. Delstaten Sachsen i sydöstra Tyskland har en annan historia samt skall ej sammanblandas med saxarna i Niedersachsen, det egentliga Saxarnas land.

 

Hursomhelst, under denna fornsaxiska period åtfinnes källor på språket att tillgå, den enda litterära är den 6000-radlånga diktverket Heliand som är skriven under första halvan utav 800-talet, strax efter konverteringen samt således handhavandes sägnen om Jesu lif, dessvärre är det ej alla bitar utav den som består. Några rader:

 

“Themu gi folgon sculun

an sô huilike gardos, sô gi ina gangan gisehat,

ia gi than themu hêrron, the thie hovos êgi,

selvon seggiad, that ik iu sende tharod

te gigaruuuenne mîna gôma. Than tôgid he iu ên gôdlîc hûs,

hôhan soleri, the is bihangen al

fagarun fratahun. Thar gi frummien sculun

uuerdscepi mînan. Thar bium ik uuiskumo

selvo mid mînun gesîðun.” Thô uurðun sân aftar thiu

thar te Hierusalem iungaron Kristes

forðuuard an ferdi, fundun all sô he sprak

uuordtêcan uuâr: ni uuas thes giuuand ênig.

 

Ooldsassisch utvecklades till middelsassisch som talades från runt 1100-talet framtills 1600-talet varandes ett lingua franca i Hanseförbundet, ett standardiserat skriftspråk utvecklades från Lübecks variant. Tungomålet nyttjades från London till Novogrod som ett lingua franca samt nedskreves i juridiska og diplomatiska dokument, vid sidan av latinet, blivandes talet i Visby, Riga, Reval, Bergen og Stockholm. Runt år 1220 skrevs den viktiga Sassen Speyghel som kom att bli gällande lag på vissa håll ända in på 1900-talet, exempelvis Anhalt og Thuringen, samt refererades till så sent som år 1932 i högsta domstolen, samt bli vida internationellt känd, redan tidigare. Sachsenspiegeln var den första juridiska dokument som skreves på ett tyskt språk istället för på latin, som den tidigare Lex Saxonum hvarde, att det fanns en latinsk variant tillikt vet man ehuru men denna existerar bara i fragment.

 

Die Sächsische Weltchronik var även den första tyskspråkiga krönikan skriven i prosa och den är skriven på medelhög- samt medellågtyska från 1200-talet, en saxisk förlutheransk inkunabel bibel finnes tillikt från anno 1494, förutom Lübecker Bibel som kom under 1530-talet. Det var medelsaxiskan som bistod de skandinaviska språken med den mängd inlåningar de erhöllo under denna tid från sina sörlänniga germanska naboer. Härefter tog högtyskan över i prestige og makt, från 1800-talet satte det stelbenta skolsystemet igång, varefter media og vidare statsutbyggelser gjort vad de kunne för att utrota saxiskt taal.

 

Man har under 1950-talet skapat en standardiserad variant av lågsaxiska för att nyttja i skrift, men i denna haver man till stora delar ej tagit hänsyn till varken fonologiska eller morfologiska särtecken hos språken utan man har eftersträvat en så tysklik ortografi som möjligt. Vissa försöker istället nu skapa en ny ortografi skapad samt utvecklad från de skriftspråk som fanns under medeltiden og därigenom försöka créa ett mer genuint skriftspråk. Språken havandes givetvis fått taga emot stora influenser från det högtyska standardspråket, men grammatiskt och ursprungligt så liknar språken främst nabospråken frisiska og hollännska.

 

De saxiska språkens officiella ställning i norra Tyskland har förbättrats den senaste tiden, men man har inte samma positiva status som är gällande i Nederländerna där ett mer aktivt stöd förekommer, 1998 så erkändes ehuruväl språket som ett europeiskt regionalt minoritetsspråk även om den tyska federala staten ansåg att språket var för stort för att räknas som ett minoritets- eller regionalspråk. Framtiden ser väll bättre ut än på länge även om alla myndigheter ej varo speciellt intresserade av att följa proklamationen, andra såg däremot positivt på direktiven og gator och liknande byter namn, samtidigt som barn i de lägre skolåldrarna får språket i undervisningen.

 

Det kan vara uppemot 10 miljoner människor som förstår olika former utav lågsaxiska men väldigt få talar, skriver eller klarar av att läsa på språken, även siffran 2 miljoner anses vara för högt, som numera är erkänt som regionalt språk i minst 8 länder i Tyskland och det är absolut inte omöjligt för denna språkgrupp att återta sin gamla position som ett språk som kan nyttjas i alla hänseenden. Detta speciellt med tanke på antalet passiva talare, men tiden är kort även för detta språk då passiva talare snabbt blir icke-talare som sedan heller ej förmedlar vidare något saxiskt tal till nästföljande generation. Den passiva språkförmågan hålles som tur väl även uppe genom att lågsaxiskan inte sällan figurerar i radio og i tidningarnas värld, ja, språket håller måhända till og med på att återfå sin position som ett vardagligt talat språk och man kan ju hoppas att språkrörelsen är stark nog att även med kraft föra in saxiskan i de flesta av de befintliga domänerna. I Schleswig-Holstein förstår i princip alla språket emedan hela 50 % anser sig kunna tala lågsaxiska mycket väl och man har infört tysk-saxisk bilingualism på vissa dagis. Just detta land har ju ej enbart tyska samt saxiska som hemmahörande språk - högtyska är ehuru invandrat og påyvlat - utan även frisiska og danska och man vill att barnen skall exponeras för alla dessa språk, hvilket kan öppna vägen för större förståelse språkgrupperna emellan i framtiden.












~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.