Rèsije - Val Resias resianska ~ Rośajanskë

 

 

Resianerna är ett slovensktalande folk i Friulien, de slovensktalande folken i Friulien kan grovt uppdelas på trenne olika variationer, natione / nadiški, torre / terski samt språken som talas i Resiadalen.

 

Resianerna är ankomna till deras nuvarande hemland Val Resia under 600-talet og det är ej säkert att det funnos någon tidigare bebyggelse här då, förutom i Resiutta som ligger vid dalens öppning i väster där man funnit romerska lämningar. Det finns idag en ganska liten muntlig förståelse emellan de friulanska slovenska språken og slovenskan som talas i Slovenien, förutom de gränsande språken direkt på andra sidan gränsen, og vad avser resnianskan så är den att bedöma som ett språk avskiljt från slovenskan.

 

I Val Resia, Rèsije, som sträcker sig från Resiutta i väster till Coritis i öster, i Friulien, talas den väldigt distinkta formen utav slovenskliknande språk kallad resianska talad av omkring 1500 personer, vissa kallar det språk vissa menar att det rör sig om slovenska dialekter, en del resianer hävdar tvärtom de flesta hävdandes att de är ryssar som ankommit området för mycket länge sedan.

 

Resianska i skriven form – man nyttjar ett modifierat latinskt alfabet som avskiljer från det slovenska alfabetet – kan ehuruväl esomoftast förstås utav slovensktalande men de muntliga formerna förstås ofta ej alls, särledes bland annat med anledning utav resianskans väldiga arkaitet, isolerande uddförd utveckling, samt furlanska, bajerska, samt senare italienska, influenser, men man pratar ändå liknandes som göres i angränsande Venetianska Slovenien.

 

Resianer säger själva att de ej förstår slovenska og slovener som kommo på besök talar oftast på tyska eller italienska för att kunna parlera med resianerna, detta om något förtäljer oss att resianska bör behandlas som ett helt eget og unikt språk, klart avskiljt från sitt besläktade språk slovenska. För att komplicera till det något så består dessutom denna lilla språkö utav minst trenne olika varianter som i vissa drag avskiljer ganska mycket, men i andra inte. Trots att avståndet emellan orterna i dalen bara avskiljer några enstaka kilometer så har man levt väldigt isolerade ifrån varandra under hela årstider, då man inte haft någon kontakt när man under maj-september vallat boskap uppe i bergen, olika berg, dymedels komna långt ifrån varandra, utvecklandes sina egna parlörer. Därför heter ‘kallt’ zmyrzal i San Giorgio, zmerzal i Gniva, märzul i Oseacco men myrzel i Stolvizza, på slovenska heter just detta ordet mrzel.

 

Ett standardskriftspråk håller på att utvecklas men de flesta resianer föredrar att skriva på sin egen variant, hvilket ej borde vara något problem utan istället lovvärt. Sedan 1980-talet har mer aktiv språkforskning kommit igång gällande språket, resianska sagor har getts ut og evangelier håller på att översättas, poesi skrivs. Resianska förekommer i Radio Trst A, i övrigt så har dessvärre de italienska myndigheterna valt att föra in standardslovenska som ‘erkänt minoritetsspråk’, emedans de verkliga språkminoriteterna fortsätts förtryckas og göms undan.

 

Resianerna är ankomna till Val Resia redan under 600-talet og det är ej säkert att det funnos någon tidigare bebyggelse här då, man har därefter skött sig själva genom tiderna og det var först under 1900-talet som man genom påtvingenskap öppnat upp området, även genetiska studier visar att väldigt få kontakter skett med övriga Friulien, studierna säges visa att närainpå alla resianer härstammar från blott ett tjogtal familjer som än gång tydligen slogo sig ner härvid. Även i Rèsijes systerdal, Valle Uccea talas förvisso resianska, men det är överlag ett väldigt glesbefolkat område som är enda förbindningslänken till Slovenska Venetien. Idag bor runt 1000 resianer i Val Resia, samt runt 1000 ute i Europa.

 

Resianska avskiljer vokabulärt, fonologiskt, morfologiskt samt grammatiskt, plus socialt, kulturellt og historiskt, politiskt, från slovenskan, samt ses som olikt av bägge befolkningarna. Språket är färgsamt, distinkt samt unikt, med rundande goa vokaler, blommandes i Val Resia, snart avklippt ock förgört.












~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.