Marxs populistiska framtidsutsagor - Postmodernisme premillénaire LXXIV

 

Detsamma gäller som sagt Marx tes kring revolution i ett senindustriellt samhälle som han inte visste hur det skulle se ut ock alltså icke kunde ha någon som helst empiri åt eller antydningar om - det förefaller som om Marx egna pessimism fått stå över vetenskaplighet. I den populärt samt demagogiskt skrivna skriften Kommunistiska Manifestet skrives bland annat; “Med storindustrins utveckling ryckes alltså undan bourgeoisins fötter själva den grundval, på vilken den produ­cerar och tillägnar sig produkterna. Den producerar framför allt sin egen dödgrävare. Dess undergång och proletariatets seger är lika oundvikliga”1) - denna slutsats stämmer än idag icke som vi alla kan se, storindustrin har dogh tappat betydelse för stat samt människa men den har icke försvunnit og något proletariat har icke tagit makten så som förutspåtts, och tur är väl det då det är bättre att följa de mänskliga rättigheterna med bland annat demokrati som följd, en demokrati som bygger på varje individ og inte presumtiva kollektiv av sådana.2)

~

= Postmodernisme premillénaire

Fotnoter:

1) Marx & Engels, Kommunistiska Manifestet, 1978:42-43.

2) Samma uppdelning kring vetenskaplighet og ovetenskaplighet gör Larsson, 1994:47; Carey, A Beginner’s Guide to Scientific Method, 1994:103 framhåller även att samhällsvetenskaperna icke kan producera sådana totala teorier som gäller allt och alla då samhället eller det mänskliga levernet är allt för komplext för detta – det blir på gränsen till pseudovetenskap, jämfr. postmodernismen. Lundquist idealtypifiering av hermeneutiken framhåller samma icke-generella lagar som karaktäristiskt för hermeneutiken, Lundquist, 1993:42, jämfr. även här med postmodernismen.

~