Som påpekades så åtföljs den marxistiska
historiesynen, speciellt samt absolut siningen, utav pseudovetenskaplighet men
om Marx, istället för att sia om det senindustriella samhället, siat kring det
tidigindustriella samhället, d.v.s. det samhälle som Marx verkade i, så hade
detta givit en mer trolig marxst slutsats om han fortfarande hade förutspått
revolutioner - hade han gjort detta så hade hans slutsats varit åtminstone
delvis riktigare än den förlångtgående han försökte komma med. Om vi tar en liten och kort titt på
de historiska ‘fakta’ som kan åberopas för denna tanke, ehuru ej hållen av Marx självt, så kan man påpeka att
exempelvis Ryssland icke var i någon senindustriell fas utan var i den allra
första början utav den, fast den ryska militärkuppen bör nog mer ses som en
kamp mot den tsaristiska monarkin än mot liberal marknadsekonomi, som absolut
ej fanns där, och alltså icke det Marx tyckte sig se i framtiden. Kina var ett
jordbruksland och inget annat, men hade även bara precis blivit ett exklusivt
agrart land från att ha haft en livlig handel och industri samt heller aldrig
varit något feodalt samhälle.1) Marx själv ansåg att bönder var en reaktionär
klass. Kuba kan man inte heller kalla industriland utan det var ju mer en kamp
mot diktaturen där och den maffiaekonomi som skapats och tillåtits bestå. Andra
såkallade u-ländsstatskupper med socialistiska förtecken, ofta påvurmade av
quasiintellektuella i väst, kan ej heller inlemmas i de senindustriella
samhällena. Faktum är att inget senindustriellt land överhuvudtaget har
övergått genom revolution till ett socialistiskt samhälle og nu ligger till og
med oftast industrins del av BNP under de 20 % som används som måttstock för
vad som kallas industriland havandes mer og mer övergått till informations- og
tjänstesamhället i de föredetta såkallade industriländerna. Det förefaller som
om det snarare är i den tidiga fasen av industrisamhälle som risk finns för uppror
och inte i de sena, detta förefaller også vara mer logiskt då samhället genomgår
relativt stora, ehuru ej fatala, förändringar hvilket givetvis kan vara
grogrunden för instabilitet samt uppror. I ett av de tidigaste industriella
samhällena så genomgicks en revolutionär revolution av de lägsta arbetarna, Ciompi,
som under politikern Michele di Lando ledning tog makten i det
genomindustrialiserade Florens emellan åren 1379-1382 - över 150 av
arbetarrevolutionärerna avrättades dock sedan,2) Michele di Lando lade grunden
för Medicis långa makt i Florens, men gick sedan själv i exil - detta inträffade
alltså långt innan ‘modernismens’ tidevarv. Även exempelvis i Kina finnes
föregångare för den kommunistiska utopin där till exempel Mo-tzu, cirka 480-390 f.kr., starkt gick emot
kapitalakkumulation, krig, oförrätter, og så vidare, förespåkandes ett
egalitärt samhälle, i zoroastrismen drömms det även om det framtida lyckoriket
- en annan intressant liknelse är ehuruväl att det kinesiska tankestråk som ett
tag var vidt spridt ej haft så stor influens på den kinesiska tankefilosofin
genom historien, men man hade dogh stor påverkan inom områden såsom propaganda,
retorik og argumentation.3) Fenomenet strejk är heller inget nytt utan den
första dokumenterade strejken föregicks under faraoernas tid vid pyramidbyggandet
enligt de hieroglyfiska inskriptioner som finnes tillgängliga4) - en annan
strejk under de faraonska byggena gällde att sminket var slut, fåfänga är
alltså inget nytt heller5) - smink användes dels som fåfänga dels som
solskyddsmedel. Om man ej exklusivt åsyftar arbetare så finnes givetvis otaliga
exempel i historien kring revolutioner från de ‘lägre klasserna’, exempelvis i
några av de etruskiska stadsstaterna.6)
~
Fotnoter:
1) Gernet, 1997:559-560, Fairbank, 1994:102.
2) Dillard, Västeuropas och Förenta staternas ekonomiska historia,
1996:40.
3) Gernet, 1997:88-89.
4) Den kända egyptologen Hawass menar att pyramidbyggarna icke var slavar,
Hawass, i Bexar, “Statusjobb bygga pyramid”, i SvD 17 jan 1999:11.
5) se även, Puhvel, 1989:60.
6) Pallottino, The Etruscans, 1975:133.
~
Nessun commento:
Posta un commento