Kymriskan - walesiskan i Wales

Bland de nuvarande keltiska språken i Förenade konungadömet så är det kymriska / cymraeg / walesiska som är mest talat og den formella klassificeringen utav spåket är indoeuropeisk-keltisk-ökeltisk-brytoniskt. Omkring 530 000 anses tala detta mål, 20 % av befolkningen i Wales, og på 1970-talet skall det ha funnits 20 000-30 000 monolinguella talare som alltså icke kunde engelska. Språket är koncentrerat kring norra og västra Kymrien / Wales - det existerar ehuruväl även utanför sina gränser i staden Oswestry i England samt för ett sekel sedan så talades språket i nästan hela Kymrien plus i Merseyside og Shropshire i det angränsande England.

En språklig egenhet som kymriskan delar med övriga keltiska mål är det att man placerar verbet i början av meningarna.

Det finns ett stort intresse för att dels bevara språket samt dels för att utöka antalet talare av det, från att tidgare varit på väg ner mot dödsdomen, censusen år 2001 visade för första gången på över hundra år en ökning i antalet talare, och ännu smått mer år 2004. Språket har fått en kraftigt utökad offentlig roll de senaste decennierna och ministrar har även yppat att språket är jämställt med engelskan, hvilket är stämmande utifrån legalistiska aspekter hvilket fastslogs 1967 samt 1993. På ett mycket kraftfullt vis har man krävt bilingualitet i förhållande till allt från försäkringsbolag, banker, skattemyndigheter, bilregistreringar, med mera, 1980 valde till exempel 2000 walesare att hellre gå i fängelse än att betala TV-licensen till den anglocentrerade TV’n. I lägre instanser, i till exempel och speciellt Blaenau Ffestiniog förs juridiska processioner på kymriska om ingendera utav parterna begär annat, hvilket betyder att runt 70 procent av förhandlingarna förs på språket, men i högre instanser används tungomålet nästan aldrig, om ens alls. Nyttjandet av språket i domstolar förbjöds annars redan 1536, när Wales uppgick i England erkändes indirekt walesiskan som ett nationellt språk för Wales varhän man förbjöd det, eller mer korrektare, det nämndes explicit att engelskan var det enda gällande legitima tungomålet. Ingen som talade walesiska fick arbeta inom administrationen, språket skulle väck.

Wales og Walesiskans historik

När Romarriket cederade så bildades ett flertal kymriska kungariken, men det bör ehur påpekas att kymrerna i de otillgängliga bergsdalarna näppeligen var medvetna om den romerska närvaron ens tidigare även om Kymrien på det hela taget var ockuperat. Det sydvästkymriska riket Dyfed finge även taga emot stora influenser från irer som koloniserat området med hjälp av icke-fredliga metoder, og det oghamiska alfabetet har påträffats i området. Dessa irer kommo främst från Leinsterdynastin.

Ett antal krig emellan de olika rikena slutade så småningom vid 1000-talets mitt med ett enande under kung Gruffudd ap Llywelyn som dogh avdog anno 1063. Den kymriska splittringen gynnade normanderna som i princip togo södra delen i besittning ock kelternas riken bestodo utav Gwynedd, Powys og Deheubarth som ehuru enades under fursten Llywelyn ap Gruffudd och erkändes av England som furstedöme vid mitten av 1200-talet. England tog ehuruväl hela Kymrien i besittning genom krig åren 1277 samt 1282-83 och riket/ena har ej upplevt självständighet sedan dess, förutom under en kort period, 1400-13, då upprorsledaren Owain Glyndwr kontrollerade stora delar av landet (glyn = ‘dal’, dwr = ‘vatten’).

Under hela denna tidiga tid så hvar det kymriskan som hvar det totalt hegemoniska språket inom alla sfärer av samhället, förutom i de områdena som normanderna underkuvade där franska samt latin bleve språket för dokumenteringen, men kymriska fick fortsatt nyttjanderätt i bevisföringen. En domstolsstatus som språket bibehöll än några hundra år.

En bruker vanligtvis dele in kymriskan i fyre olike epoker og fyre olike geospråklige varianter. Urkymriskan som talades från slutet av 500-talet samt tve århundraden framåt finnandes bevarad genom inskriptioner samt namn i latinska texter, men även den äldsta walesiska litteraturen bedöms härröra härifrån, även om den nedskrevs några hundra år senare hvillket gör den en av de äldsta kvarvarande litterära traditionen i Europa. Den äldsta kända skalden är Taliesin som levde just på 500-talet men vars dikter, antagligen i antal av stortionde, äro bevarade i ett 1200-tals alster som heter Llyfr Taliesin, Talisiens bok, hans namn betyder för övrigt ‘lysande panna’.

Fornkymriskan från 700-talets slut fram till omkring 1150 åtfinnes bevarad i ett fåtal texter i, återigen, latinska manuskript. Under den medelkymriska perioden så får ehuruväl litteraturen ett uppsving, poesi ock prosa finns bevarat från denna epok som varade fram till slutet av 1300-talet. En av de mest kända dikterna, Gododdin, finnes bevarat i en handskrift från 1200-talet, men den anses härröra från 600- eller 800-talet samt vara skriven utav en bard vid namn Aneirin. Gododdin beskriver slaget vid Gododdin i södra Skottland, og omnämner även den walesiska kungen Arthur, senare tiders anglofiler har försökt kidnappa denna personlighet till att vara engelsk. Det mest kända alstret från denna epok är eljest Mabinogion som är skriven någon gång emellan 1000-1200.

Nykymriskan börjar med ett kärsamt poetiskt verk av Dafydd ap Gwilym från mitten av 1300-talet samt avslutas med en bibelöversättning från 1588, og det är denna som utgör grunden i det moderna kymriska tungomålet.

Geospråkligt sett så indelas språkklustret efter de gamla rikena med benämningarna gwyneddiska, powysiska, dyfediska og gwentiska, muntligen finnes många varianter särledes fonetiskt samt lexikalt, emedans grammatiken är ganska unison. Det finns även en fåtalig patagonisk walesiska i Argentina.

Under samma tid som Bibeln utkom så påbörjades det stora trycket från grannspråket engelska och från början av 1900-talet så har kymriskan blivit ett minoritetsspråk i sitt eget land og nu är det bara en femtedel av befolkningen som behärskar tungomålet, men under senare år så har således språket gjort stora framsteg bland annat inom massmedia, undervisning og nu senast inom rättsväsendet, samt inte minst, att många barn lär sig språket och har möjlighet till ett aktivt användande av detsamma - prestigen för språket har ökat, hvilket är en av de viktigaste aspekterna för ett språks överlevelse.

Det var främst under 1920- og 30-talen som språkpatriotrismen florerade och engelsmännen uppfattade givetvis detta som en antibrittisk handling, även om det egentligen är kymrerna som är de egentliga britterna då de tillhörde de brittiska språken som nu kallas de brytonska, tillsammans med kernewekiskan og bretonskan, og det är saesneg (‘engelska’) som ej behaver samma historiska räckvidd.

När kronprins Charles av England svorde eden som prins af Wales så svor han denna på kymriska som den förste sedan den legendariske Svarte prinsen på 1200-talet, detta skall han ovillkorligen ha kredit för. Idag är det kymriskan som har den starkaste språkliga ställningen utav alla minoritetspråk i Storbritannien, kanske tätt följt utav skotskan. Runt 400 böcker publiceras på språket årligen.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.