Att det är en saktfärdig förändring av den mänskliga
naturen som sker visar sig ju när man undersöker tungomål som under en längre
tid varit isolerade från omvärlden, till exempel de australiensiska språken som
antagligen havandes varit isolerade de senaste 50 000 åren, enligt vissa rön
måhändeligen mer än 100 000 år - dessa
språk skiljer sig likväl ej i väsentlig grad från andra språk, detsamma gäller
för de starkt hotade andamaniska språken. Men å andra sidan så är ju 50 000
jeeran ingenting i jämförelse med de flera hundratusen år som det antagligen
har funnits tungotal i någon mer avancerad grad på denna jord. Det torde ej
heller vara så att australiensarna i sin isolation utvecklade sitt eget språk
som på grund utav slump eller fysiska förutsättningar utvecklades ändock till
ett liknande mål utan språkförmågan måste ha funnits innan de begov sig ut på
vandringar både till lands og till sjöss, till den nya kontinenten, då en
relativt välutvecklad kommunikation är en av de viktigaste förutsättningarna
för att kunna företa en tocken resa, tänker man sig. Det skall nämnas att det
var kortare sjöavstånd på den tiden då havsnivån var lägre - detta gör i sin
tur att det är problematiskt att finna de tidigaste lämningarna efter
bosättningar ock dylikt efter de tidigaste immigranterna, men gällande
avståndet så är det väl att anmärka att redan Erectus togo sig till Kreta.
Detta får man alltid ha i åtanke när man läser olika tidsangivelser angående
den mänskliga erövrelsen utav den australienska kontinenten. Hursomhelst,
relativt irrelevant för denna skrifts agenda. Om vi blickom tillbaka till
ursprungskontinenten för våran art så anses khoisanspråken utav de flesta
paleolingvister vara den äldsta formen utav språkträdet ännu i livet med ålder
om runt 100 000 år, i sådan jämförelse är kontakterna med neandthertalarnas
språk för några tiotusentals år sedan en relativt nylig händelse, särledes när
vi dessutom vet att de levde jämnsides varandra under flertalet tiotusenåriga
år alstrandes barn tillsammans.
~
Läs mer om detta i boken Eurasiens språkfamiljer.
Nessun commento:
Posta un commento