Nordiska inlånen i Engelskan

Under vikingatiden så bosatte sig många nordmän i nordvästra og nordöstra England, det varo främst danskan som genom Danelagen fick fäste i östra England emedans norrmän bosatte sig i västra delen av landet, norskan kom även till norra Skottland og öarna där utanför, givandes bland annat det nu utdöda språket norn.

Vad avser de engelska områdena så ledde detta till ytterligare variationssplittring och de nordgermanska målen har lämnat många spår efter sig, även om de inflyttade individerna samt deras ättlingar relativt snabbt övergav sitt språk bland annat med anledning utav att språken var ganska lättförståeliga vid tidpunkten, hvilket försvårar en språkbevaring men underlättar även en språktransferering, samt folklig assimilering - förutom i ett fall. Om man tittar på en karta så ser man ganska lätt en mängd ortnamn som haver sin hemvist i Norden, hvilket bland annat kan förklaras av faktumet att flertalet nordmän som begav sig till det nya landet blev jordägare og därigenom kunde påverka, omedvetet eller icke, namnen på bygden, bland annat finnes det många -thorpe- samt -by-namn. Även vanliga engelska ord har sin härstamning i nordmännens språk, exempelvis give og egg som då kommer från ‘giva’ og ‘ägg’, eller knife, fellow, sky samt smile, även andra inlån reflekteras i ord som husbonda ifrån ‘husbonde’ och som även åtfinns i det vanligare husband samt lagu, i varianter i Skottland og Nordengland finnes dale, fell ock beck, synligen ifrån ‘dal’, ‘fjäll’ ock ‘bäck’. ‘Give’, ‘egg’ o ‘them’ heter på genuina varianter yive og ey, eller de ytterst vanliga orden they, them, och their som bytt ut hīe, heom og heora.

Det föreligger en synbar skillnad emellan den normandiska inflytelsen og den nordiska, det nordiska inflytandet finnes främst inom de vardagliga orden, emedans latinet samt romanskan främst påverkat det ‘finare’, det politiska og akademiska språket, extra synbart är det då även nordiska lånord funnes inom det juridiska området innan romanskan tog över på det området, ett exempel är bylaw som ehuru för ovanlighetens skull bibehölls, dock med kraftig förminskad betydelse. I annat fall försvann germanska ord som æþeling för ‘prince’ och wuldor för ‘glory’, men orden king ock queen behölls, även om de flesta andra administriella termer förbytts till franska såsom royalty, reign, rule, advise, justice, state, nation, judge, prison, punish, command, country, court, govern, parliament, people, baron, count, duke, marquess, et cetera.

Förutom att nordgermanskans inlåningar kom underifrån, och romanskan överifrån, så är det generella att vikingarnas ordvarianter trängde ut inhemska varianter som varit befintliga emedans romanskan istället kompletterat engelskan med förekomster som tidigare ej varit förekomna i den engelska tungan, förutom naturligtvis en hel del ord där man ehuru esomoftast istället ej utkonkurrerat utan bigrundat mångfald av ord, varvid dagens engelska är att beteckna som ett relativt bredt språk.

Anledningen till detta står antagligen att finna i att de nordiska orden ändå varit relativt lika, alla byggda på likstämmiga germanska varianter, emedans de latinska orden är av annan grund, därvid ej på samma sätt utkonkurrerandes de olika orden, samt naturligtvis med anledning utav stratskillnaderna.

Förutöver norn samt den vikingmedeltida utvecklingen så har det även skett en strid ström av invandring från alla nordiska länder till Storbritannien under de senaste 1500 åren, särledes märkvärt de senaste århundraden og dessa har då talat isländska, färöiska, norska, danska samt svenska i dess olika former, inklusive de standardiserade varianterna. I de allra flesta fallen har befolkningselementen integrerats inom någon generation, förutom de nämnda historiska influenserna man haft på främst de lokala engelska tungomål i främst Danelagen samt de norska skottländska områdena, lutheranskskandinavisk kyrkoverksamhet har funnits sedan 1600-talet.

Nordiska minoriteter finns samt verkar alltjämt i Storbritannien samt England, men deras överlagsamma påverkan bedömes numera vara minusklisk.

~

Om detta kan man läsa om i min bok Europas tungomål.

DN