Prefonologisk samt Postfonologisk negation - Postmodernisme premillénaire XVII

Förutöver det pregrammatiska samt presyntaktiska stadiet så menar Bickerton att det även långt bak må ha funnits ett prefonologiskt stadium hvilket än idag kan ses hos små bebisar som äro i precis startgropen för att yttra ljud, sedan ord, men gör detta på ett sätt som mer påminner om hela ordyttringar utan distinkta fonetiska element ihopsatta, varhän han menar att kommuniceringen utav symboler då varit förekommande som oanalyserade helheter, en totalitetens tungotal. Exempelvis att man haft vissa ljudförmedlingar vid olika skeenden, men att det varit effektiviserande att sedan evolutioneras fram till mer og mer artikulering et vokabulärisering, individer med mer eller djupare språkförmåga har intagit central, ledande, roll, haft effektivare leverne, samt båð härigenom erfått mer avkomma, stadigvarande.¹ I ett senare postfonologiskt skede så kunne man närainpå förutsätta att ej ens ett rudimentärt protospråk hade klarat av att vara funktionabelt om det allenast behade termer för entiteter samt beteende direkt åsyftandes, utan mer abstrakta refereringar bör relativt kvickeligen havandets utvecklats. Inte minst lokaliseringsreferenser et kvantifiering, båð dessa kunð likväl bin, en annan sådan grammatisk elementering är negationen som är ett synnerligen elementärt samt basalt förmedlingskoncept, spörjandet likväl.² Att fråga, vara undrandes, samt säga nej, äro basaliteter i mänskligt varande. Angående negationerna kan man via barnspråk samt pidginspråk förstå att det antagningsvis är så att ‘nej’ som ett svar är mer basalt förekommande än ‘icke, an-, non-, ej’ framställt som en negation i en mening, men densenare likväl utvecklad från den första.³ Även tidigare hominida former – hvilka man nu än avser – som talat protospråkliga målformer har således med största sannolikhet ej varit helt barskrapade avseende grammatiska element. Vissa menar även att det finnes intermediära stadier emellan protospråk samt modernt tal men som redan påpekades så äro gränserna ändå diffusa samt relativt oforskningsbara, med vetskap om huru enkelt vi egentligen kunnom återgå till protospråksformer genom bland annat exemplena givna ovan så emotsäger påvisningarna detta, det är antagningsvis en mutering som ligger till grund för utvecklingen som troligtvis skett exakt samtidigt när muteringen för Homo sapiens skedde, ellersomtänkt, det är just denna mutering som åtminstone delvis är evolveringen utav arten, så som vi definierom oss.⁴ Härefter har ingen förändring skett.

 

Fotnoter:

1) Ibid:144-145.

2) Ibid:181-184.

3) Ibid: 181-182.

4) Ibid: 177-181, 187-188, 190, 196.

~

= Postmodernisme premillénaire



~~~Fem år sedan~~~

- Qvinnans betjänter

~

DN