~
Det totala antalet registrerade galaxer uppgår till flera miljoner men innan man kom på att vissa fenomen på stjärnhimlen varandes andra galaxer så trodde man att fenomenen rörde sig om nebuloser men redan på 1700-talet så menade bland annat Kant et Swedenborg att vissa utav dessa såkallade nebulosor skulle kunna vara främmande stjärnsystem men debatten fortgick fram tills dess att Edwin Hubble 1923 upptäckte cepheider i Andromedagalaxen. Cepheider är en typ variabla stjärnor som kan användas för att bestämma avstånd och man kunde nu säkerställa inom teoriernas ramar att galaxerna är gigantiska isolerade stjärnsystem långt ifrån vårat eget Vintergatan.
Galaxerna indelas efter sitt utseende i olika typifieringar. Bland de stora og ljusa galaxerna brukar man räkna med tvenne olika huvudtyper, elliptiska galaxer (E) samt spiralgalaxer (S), en mindre grupp utgöres utav oregelbundna eller irreguljära galaxer (Irr.).
Man använder idag främst typologiska baseringar ifrån de såkallade hubbleska galaxtyperna og i detta system klassificeras galaxerna enligt sekvensen E-SO-S-Irr med flera undertyper, SO är en mellantyp emellan elliptisk och spiralgalax, spiralgalaxen delas ofta senare även in i Sa, Sb och Sc - SO tillsammans med S som skivgalaxer.
Genom radioobservationer av vätgasmolnens fördelning så vetom vi nu att vår egen galax är en spiralgalax, troligen av Sb eller Sc-typ, men exempelvis de magellanska molnen däremot varandes tillhörandes de irreguljära. De vanliga Hubble-typerna har jämnförbarliga massor med Vintergatan men betydligt mer allmänt förekommande äro de såkallade dvärggalaxerna av elliptisk eller oregelbunden typ, dE respektive dIrr., med massor som enbart uppgår till någon procent av Vintergatans, förutom dessa typer förekommer en mindre grupp svårklassificerade pekuljära galaxer till hvilka många av de växelverkande ock kompakta galaxerna tillhöro. De typiska ljusstyrkorna för spiralgalaxer et vanliga elliptiska galaxer skiljer sig ej på något speciellt sätt ifrån varandra, betydligt ljussvagare äro ehuru dvärggalaxerna
Man kan dock finna stora skillnader i stjärn-, gas- och stoftinnehåll om man jämför olika sorters galaxtyper. Även om stjärnbildning ofta observeras i centrum av elliptiska och SO-galaxer så domineras stjärninnehållet i dessa galaxtyper utav mer altaiska stjärnor och mängden av gas samt stoft är liten och det verkar som om de passerat sin mest aktiva period av stjärnbildning och förbrukat, eller på annat sätt blivit av med den ursprungliga gasen.
Gemensamt för skivgalaxerna är att de är i princip uppbyggda av trenne huvudkomponenter: skivan, centralförtätningen samt den vidsträckta ljussvaga halon. Skivgalaxernas halo og centrala förtätning hava ett stjärninnehåll som liknar det hos de elliptiska galaxerna men de oregelbundna galaxerna och skivan hos många spiralgalaxer innehåller däremot områden med täta gas- ø stoftmoln samt många associationer av bland annat heta et kortlivade superjättestjärnor - detta avslöjar att en omfattande stjärnbildningsprocess är igång.
Oregelbundna galaxer har dock en lägre halt av stoft och skiljer sig ifråga om den kemiska sammansättningen i stjärnbildningsområdena än vad spiralgalaxerna har.
Ity stjärnor bildas utur huvudsakliga vätgasmoln är det intressant att kartlägga fördelningen utav vätgas i galaxerna. I närheten av heta stjärnor joniseras vätgasen kunnandes analyseras med hjälp av optisk skeptroskopi, den neutrala vätgasen existerar i atomär och molekylär, H2, form och båda formerna äro ungefär lika vanliga. Molekyler är i sin skapelse en självständig enhet beståendes utav ett pluralt antal atomer förbundna via kemiska bindningar. Den atomära vätgasen kan observeras i radioområdet då den utsänder en karaktäristisk strålning vid våglängden 21 cm, radioobservationer visar att andelen atomär vätgas ökar ifrån ett par procent av totalmassan i elliptiska galaxer till omkring 20 % i irreguljära, hos spiralgalaxer är gasen koncentrerad till skivan och sträcker sig ofta långt utanför de lysande delarna. Hos de elliptiska galaxerna bildar gasen alltsomoftast ett plan med liten utsträckning og till synes slumpmässig orientering, vissa spiralgalaxer uppvisar ett centralt hål i vätgasfördelningen som troligtvis är en följd av att gasen har förbrukats vid stjärnbildningsprocesser. Den molekylära vätgasen studeras oftast indirekt genom radioobservationer av strålning från den med vätgasen associerade CO-molekylen och i komparation med den atomära vätgasen så är fördelningen mera koncentrerad till stjärnbildningsområdena och till galaxens mer centrala områden.
~
+ Universums stjärnor, Kvarkgluonplasma - Universums säd, The Known Universe, Storlekens betydelse, يد الجوزاء, Χάος
Nessun commento:
Posta un commento