Sicilien har en från Fastlandsitalien avskild historia vars senare del vi tittar på under Italien. Det finns givetvis en del teorier kring Siciliens tidiga historia, men en av dessa påtalar att ett folk anlände 3000 f.kr., ehuru ej från fastlandet, hvilket man skulle kunna tro, utan från västra Anatolien eller öarna där utanför. De förde med sig en kultur som var kunnig i hanteringen av brons, guld, silver samt bly, de hade osså en stadskultur samt hvaro givetvis kunniga i att bygga båtar för det öppna havet samt för längre distanser - hvilkens kunnighet de således nyttjade i migrationen från Anatolien till Sicilien. Med dessa båtar kunde de föra handel med avlägsna platser såsom dagens Frankrike et Spanien. Det bör även i sammanhanget påtalas att under Ramses III så nedtecknades namnet på ett sjöfolk som oftast benämndes shekelesh, på ugaritiska finnes även ett folk med namnet shikila - båda dessa ligger nära namnet sikeler, men det betyder givetvis inte att sikelerna kom från östra Medelhavet, utan de kan ju lika gärna slutit upp i den folkblandning som utgjorde det som kommo att kallas sjöfolken, hvilka lämnat ett vakuum i historien ifråga om vår kunskap om detta fenomen. Denna difusa sikelska narration stämmer givetvis överens med mången annan etnohistoriska ursprungsberättelser som vi havom sett häruti regionen av dagens Italien.
Sicilien var uppdelat utefter en hel del olika kulturer och en som har blivit speciellt känd för eftervärlden är castellucciokulturen som döpts efter byn där man grävde upp fynden efter kulturen. Där haver man funnit hundratals gravgårdar med fresker, hvilka hava stora likheter med befintligheter i östra Medelhavet, till exempel den minoiska kulturen på Kreta, men även med målningar hittade vid templet Tarxien på det söderliggande Malta. Dessa fynd kan givetvis anspela på vissa långtgående kontakter emellan denna ö samt andra områden i Medelhavet, även andra arkeologiska fynd stödjer en sådan kontakt, men även långtgående samhörigheter med just det Egeiska området har kunnat framvaskats. Under 1400-1200-talen f.kr. så hade mykenerna ett stort inflytande i hela regionen, i hela Medelhavet var de den hegemoniska makten, och det kan alltså vara så att Sicilen hade långtående kontakter med dessas minoiska föregångare, bland annat så skall kung Minos själv ha dött på Sicilien, men detta är ehuru ej tillförlitligt bekräftat - att mykenerna hade kontakter med ön är dock det. Men efter tolvhundratalet f.kr. så skedde en kulturell nedgång, bland annat med anledning utav mykenernas och Trojas fall, och en mörk period på omkring 500 år blev rådande på Sicilien. När hellenerna kom till området vid 700-talet f.kr. så fanns det enligt dem själva två stammar på ön, sikelerna, hvilka är de som fått ge sitt namn åt ön, samt sikanerna, Σικανοί.
~
Axat, samt moddat, från boken Europas tungomål.
Taggar: Europas tungomål, Sicilien, forntid, antiken, sikeler, sikaner, Anatolien, Kreta, minoisk, mykensk, int
~~~Tre år sedan~~~
~
Nessun commento:
Posta un commento