~
Det äldsta funna indoeuropeiska ordet som hitentills funnits är av speciellt intresse för skandinavisk, samt allmänindoeuropeisk, religionshistoria, og för alla som haver ett intresse för ord, med poesi.
Problematiken med det mystiska ordet uppkommer dessutom i Nationalencyklopedins ordbok som ej låte ordets intressanta historia framkomma ens det minsta.
Sejden, ordet i ordboken, har ju ej allena sina rötter i den fornskandinaviska kulturen utan är även det absolut äldsta erkända indoeuropeiska ordet som hitentills återfunnits i skriftliga sammanhang, og haver så gjorts i det hettitiska ordet išĥiul som betyder ‘fördrag’ havandes hittats i assyriska brev, med roten išĥiya ‘binda’. Bundet ner i bronsåldern.
Ordet kommer från det rekonstruerade protoindoeuropeiska ordet *seH(2) ‘binda’ og finnes exempelvis i vediskans ásāt ‘han band’, litauiskans siẽti ‘bind’ samt även i fornnordiskans seiðr ‘lina, rep; magisk’, den sistnämnda betydelsen har ordet fortfarande i svenskans sejd, exempelvis sejda ‘trolla’, som enligt Nationalencyklopedins ordbok har omdiskuterat ursprung og ej ankommit till svenskan förrän år 1712 e.Kr. Att det är det äldsta verifierade indoeuropeiska ordet vi havom beskaffen med, nämnes så ej, 1900 f.kr. snarare.
I de svenska orden framkommer även att någon slags knytning till sång, synes bland annat i sejdsång, i Heggstad, Gammalnorsk ordbok (1930:566) finnes förutöver de vanliga seiða ‘gjera trolldom (seiðr), trolla, seida’, även under seiðlæti ‘låt, song, som dei bruka når dei seidde’ samt seiðr ‘eit slag trolldom (med song)’.
Hettitiskans išĥamai- betyder även ‘sång, melodi’, cf. sanskritens sāman- ‘sång’, og ordet går tillbaka till ‘binda’ (se Puhvel, Hittite Etymological Dictionary, part 1-2, 1984:394-395), orden plus andra förekomster visar på “a special ritual poetic speech in Proto-Indo-European culture”, (Gamkrelidze & Ivanov, Indo-European and the Indo-Europeans, 1995:733).
med skaldens sång sejdades det sammanbundet men ack ståtligt svirande, i shamanismens spår
~
för den vetgiriga finnes följande att läsa med:
Neu, Der Anitta-Text, från 1974 (S. 132), i övrigt om ordet kunde man tittat i Puhvels etymologiska verk, Hittite Etymological Dictionary del 1-2 (1984:398-403). Se förövrigt även exempelvis, Kienast, “Überlegungen zum Recht der altassyrischen Urkunden aus Kleinasien”, i Carruba et al (a.c.d.), Atti del II congresso internazionale di hittitologia, 1995:226, Oettinger, “Pluralbildungen und Morphologie hethitischer Neutra auf -ulli, -alli, -ul, -al”, i Carruba et al (a.c.d.), 1995:319 med Anm. 21, och Otten, “Ein Althetitischer Vertrag mit Kizzuwatna”, i Journal of Cuneiform Studies, 5:130.
Ett shamanistiskt ursprung föranspelas häruti min skrivelse, samt dessa.
~~~Ett år sedan~~~
090711 - Homo sapiens biblica femina I-III.
~
Andra shamaner om: shaman, shamanism, religion, sejd, indoeuropeiska, svenska, hettitiska, kultur, ord, poesi, etymologi, Turkiet, assyriologi, hettitologi, filologi, int, SvD
Det äldsta funna indoeuropeiska ordet som hitentills funnits är av speciellt intresse för skandinavisk, samt allmänindoeuropeisk, religionshistoria, og för alla som haver ett intresse för ord, med poesi.
Problematiken med det mystiska ordet uppkommer dessutom i Nationalencyklopedins ordbok som ej låte ordets intressanta historia framkomma ens det minsta.
Sejden, ordet i ordboken, har ju ej allena sina rötter i den fornskandinaviska kulturen utan är även det absolut äldsta erkända indoeuropeiska ordet som hitentills återfunnits i skriftliga sammanhang, og haver så gjorts i det hettitiska ordet išĥiul som betyder ‘fördrag’ havandes hittats i assyriska brev, med roten išĥiya ‘binda’. Bundet ner i bronsåldern.
Ordet kommer från det rekonstruerade protoindoeuropeiska ordet *seH(2) ‘binda’ og finnes exempelvis i vediskans ásāt ‘han band’, litauiskans siẽti ‘bind’ samt även i fornnordiskans seiðr ‘lina, rep; magisk’, den sistnämnda betydelsen har ordet fortfarande i svenskans sejd, exempelvis sejda ‘trolla’, som enligt Nationalencyklopedins ordbok har omdiskuterat ursprung og ej ankommit till svenskan förrän år 1712 e.Kr. Att det är det äldsta verifierade indoeuropeiska ordet vi havom beskaffen med, nämnes så ej, 1900 f.kr. snarare.
I de svenska orden framkommer även att någon slags knytning till sång, synes bland annat i sejdsång, i Heggstad, Gammalnorsk ordbok (1930:566) finnes förutöver de vanliga seiða ‘gjera trolldom (seiðr), trolla, seida’, även under seiðlæti ‘låt, song, som dei bruka når dei seidde’ samt seiðr ‘eit slag trolldom (med song)’.
Hettitiskans išĥamai- betyder även ‘sång, melodi’, cf. sanskritens sāman- ‘sång’, og ordet går tillbaka till ‘binda’ (se Puhvel, Hittite Etymological Dictionary, part 1-2, 1984:394-395), orden plus andra förekomster visar på “a special ritual poetic speech in Proto-Indo-European culture”, (Gamkrelidze & Ivanov, Indo-European and the Indo-Europeans, 1995:733).
med skaldens sång sejdades det sammanbundet men ack ståtligt svirande, i shamanismens spår
~
för den vetgiriga finnes följande att läsa med:
Neu, Der Anitta-Text, från 1974 (S. 132), i övrigt om ordet kunde man tittat i Puhvels etymologiska verk, Hittite Etymological Dictionary del 1-2 (1984:398-403). Se förövrigt även exempelvis, Kienast, “Überlegungen zum Recht der altassyrischen Urkunden aus Kleinasien”, i Carruba et al (a.c.d.), Atti del II congresso internazionale di hittitologia, 1995:226, Oettinger, “Pluralbildungen und Morphologie hethitischer Neutra auf -ulli, -alli, -ul, -al”, i Carruba et al (a.c.d.), 1995:319 med Anm. 21, och Otten, “Ein Althetitischer Vertrag mit Kizzuwatna”, i Journal of Cuneiform Studies, 5:130.
Ett shamanistiskt ursprung föranspelas häruti min skrivelse, samt dessa.
~~~Ett år sedan~~~
090711 - Homo sapiens biblica femina I-III.
~
Andra shamaner om: shaman, shamanism, religion, sejd, indoeuropeiska, svenska, hettitiska, kultur, ord, poesi, etymologi, Turkiet, assyriologi, hettitologi, filologi, int, SvD
Nessun commento:
Posta un commento