Reggio Calabria, eller Righi, grundades utav grekiska kolonialister år 720 f.kr., ända sedan dess har man talat grekiska i Calabrien, språket finns kvar än idag.
Språket man talar sammanblandas ofta med den salentinska grekiskan under benämningen griko, eller Κατωιταλιώτικα / Katoitaliotika (‘syditalienska’), eller Grekanika / Γραικάνικα, men det är en ogin sammanblandning då dessa tvenne språköars historik samt genealogiska koppling är helt olik varandra. Den salentinska grekiskan är medeltida attisk-byzantisk emedans den calabriska grekiskan har än för-attisk historik sträckandes bak till då 720 f.kr. Detta har språkliga konsekvenser ännu idag hörbara i det aktiva språket.
De grekisktalande i Calabrien har haft en stark påverkan på den calabriskt övriga befolkningen samtidigt som man själv assimilerats in i denna, förgörandes sin egen språkkultur, idag finnes det främst äldre talare kvar og det läres icke heller ut i skolan och verkar gå en relativt dyster framtid till mötes. UNESCO och EU erkänner ehuru den calabriska grekiskan som unik, samt starkt utrotningshotad.
Aspromonterna anses härröra från en prebysantinsk tidigantik koloni men idag finnes bara runt 50 människor som kan språket og samtidigt varandes under 35 år gamla, samt kanske omkring 2000 totalt, däremot är det många fler unga som lär sig Greklands standardgrekiska, ett språk som aldrig talats här. Aspromontehellasiskan är relativt olik den officiella hellasiskan, och enligt de flesta som forskat kring språket finnes det doriska element i talet som i vissa fall även är förekomna i just tsakoniskan, en påvisning om dess antika börd, samt essentiella fleur.
Den calabriska grekiskan har alltid varit ett talets språk och ännu framtills 1500-talet var språket väldigt vanligt i Calabrien, särledes södra, men sedan dess har den kalabriska grikon utkonkurrerats utav calabriskan som ehuru upptagit stora substratiska influenser från grekanikanskan gällande både grammatik som lexikon.
En ytterligare
distinkt sak är även att man faktiskt övergett det grekiska alfabetet någon
gång i tiden och nu istället skriver med det latinska, men det finnes ändå
mycket litet litteratur på språket. Kommunen Bova gav 1979 ut en pamflett med
titlen La Glossa di Bova og år 2005 har en grammatika utgivits på
språket av Filippo Violi, viss lokalhistoriska narrationer samt lite poesi
finnes även att tillgå, särledes från de senaste decennierna, en konsekvens
utav språkets rurala og pastorala historik, folkmusik finns det gott om även i
nutid. Två magasin skriver delvis numera på språket og regionen, samt EU, ger
visst stöd till dessa. Men standardgrekiskan håller på att ta över helt.
~
Läs mer i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento