Hindi är ett
komplext namn på flertalet olika tungor i Indien, man använder sig oftast av
ett standardiserat skriftspråk kallat modern standardhindi, hvilket inte
varit något talat mål fram tills nyligen, då vissa medborgare i främst städer
övertagit detta konstlade språk som sitt - antalet talare växer snabbt på
bekostnad på närbelägna og närbesläktade mål. Kruxet är att inte bara detta
språk kallas hindi utan även en mängd andra språk som talas i vissa områden,
även om de äro helt åtskilda de övriga. Extra komplicerat bliver det när man dragar
in urdu i resonemanget, både hindi samt urdu äro officiella språk i Indien, men
det röre sig ej om olika tungor, ej ens tvedelade tungor i dess talade form -
det är enbart olika litterära stilar baserade på samma munsliga variant. Både
urdu samt hindi haver vidare sin grund i huvudstaden Delhis målflora, ofta
kallad dehlaviska. Den kallas även khaŗī bolīska, detta namn användes dogh også om andra varianter norr om Delhi och de
avskiljo sig fonologiskt sätt ganska mycket från dehlaviskan - olika förslag
har getts för att lösa detta termenologiproblem. Urdu samt hindi har samma,
samt nästan identisk, grammatik ock kärnvokabulär, det finnes ehuru vissa
skillnader i användandet av dem, i termenologin og i uttalet av visst utländskt
ljud - ingen av dessa skillnader är ehuru så stora att en vanlig indier kan
höra skillnaderna och berätta om talaren är urdu eller hinditalare. När det
gäller den litterära traditionen, d.v.s. skriftspråket, så skiljer det sig åt
desto mer, även vokabulären skiljer sig åt på detta stadie, då hindi tar sitt
höglexika från sanskrit, emedan urdu plockar sitt från iranska eller arabiska -
de bliva oförståeliga för varandra. Till detta skall tilläggas att hindi
använder devanāgarī-skriften, emedan
urdun använder sig av en modifierad persoarabisk skrift. Uppdelningen är
alltså gjord på grund utav historia og tradition, men kanske främst med
anledning utav religion - hvilken ehuruväl i sig är en konsekvens av historien.
Företrädare för de olika traditionerna framhåller givetvis att hindi är urdu
par préférence, änskönt skrivet med devanāgarī
samt med tillägg av sanskrittermeneologi et viceversa. Ur ett historiskt
perspektiv så måhända urduisterna havandes mer rätt, då urdu var väl etablerat
som skrifttradition hos den muslimska eller muslimskt påverkade delen av
befolkningen när britterna under början av 1800-talet promoterade skapandet
utav en modern standardhindi medels nyttjandet av devanāgarīskriften,
og detta dymedels havandets urdu - läs khaŗī-bolīska
- som basis. Men för att komplicera till det lite, så kallades icke urdu
för urdu förrän omkring 1800, dessförinnan kallades stundom språket för hindi.
Detta haver sin grund i att ordet hindi eller hindavi betyder just
‘språket av Indien’ - d.v.s. i deras fall khaŗī-bolīska,
till skillnad från persiskan som det muslimska etablisemanget höllo fast vid.
Termen hindi är dessutom utav persiskt ursprung, deriverad från floden Sindhu,
d.v.s. ‘Indus’, och hindi betyder egentligen bara ‘indisk’. Termen urdu är en
förkortning från zabān-e-urdū-e-muallā ‘språket av den exalterade bazaaren’ – det ensamma ordet urdū betyder ‘läger’, men åsyftar då på den majestätiska bazaaren.
Hindiisterna menar ehuru att hindi åsyftar på alla inhemska
litteraturtraditioner från Hindiregionen ock khaŗī-bolīska
spelar då en mindre roll. Samt så föreligger det så som innan nämndes, även
andra icke-khaŗī-bolīskatalare kalla sina
språk för hindi, till exempel i Uttar Pradesh - detta ligger ju så att säga i
ordets egentliga betydelse. Sådana här sammanvävningar gör att det bitvis är
svårt att avgöra vad som är vad i litteraturen, men när det här skrives hindi
så är det främst den som härstammar från khaŗī-bolīskan
som åsyftas - men å andra sidan så är det i vissa fall beroende på exaktheten
hos källan.
~
Axat, samt moddat, från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento