Ponentinerna i Venedig - Marranerna

 

De sefardiska judarna med härkomst från den Iberiska halvön, oftast via det Osmanska riket, bleve mer eller mindre aktivt rekryterade att immigrera till Venedig av den venetianska staten efter 1496 og den iberiska utvisningen utav alla judiska element, men de kommo ej i något större antal till Venedig förrän i mitten utav 1500-talet då de kommo att stå för den större delen utav handeln emellan Venedig og Balkan, ja, just export-import var det enda de finge syssla med. De såkallade levantiska judarna fingo till og med tillstånd att bebo ett annat område än det område de övriga judeoveneterna bodde i.

Den venetianska statens hållning gentemot marranerna, de såkallade kryptojudarna som bara precis hade konverterat till kristendomen, som ofta kommo direkt från Portugal, Spanien eller Antwerpen, var ej alls lika mild och både 1497 samt 1550 beordrade man deras utflytt. Varför man hade en sådan hållning är något oklart, men det kan bero på att man ville hålla god ton gentemot Spanien som man låg i förhandlingar med för att få tillbaka visst förlorat territorium. Ett annat problem som förelåg för venetianarna var hur man skulle definiera marranerna då man vanligtvis i Venedig såg väldigt positivt på, samt ibland även firade, judar som valde att konvertera, helhjärtat eller formellt, till den kristna tron. Man implementerade därför ej den förda politiken speciellt hårt i början och det fanns till og med en organisation styrd från Venedig av Daniel Bomberg som hade som ändamål att hjälpa marraner att fly från Portugal eller flytta från Flandern till Turkiet og den frihet som där väntade - de transkontinentala migrationsvågorna og aktörerna äro såtillvida inte någon nyhet i våra dagars oftliga benämnda globala värld.

Vid hårddragningen utav den formella politiken 1550 beräknades det, av den påvliga nuntien, finnas runt 10 000 marranos i Venedig. Hur många det verkliga antalet var eller hur många som flyttade vets ej, men politiken gentemot ponentinerna, varhur de iberiska ‘judarna’ kallades, uppluckrades under 1570-talet og ett stort antal ponentiner, d.v.s. marraner, nykristna eller kryptojudar, invandrade under åren 1573-74 og framöver. Dessa nykristna återgick sedan till viss del i det mer explicita judiska livet, emedans andra fortsatte att anse sig vara en separat gruppering, ehuru inom ett judiskt befolkningselement. En hel del av dem kom att spela stor roll inom både litteratur, kultur samt ekonomi för både de judiska samhälligheterna såväl som det allmänna samhället.

Ännu används synagogerna Scuola Levantina og Scuola Spagnola aktivt, båda sefardiska, emedans de ashkenaziska synagogerna samt den italienska övergått till att fungera som judiska museum.

~

Läs mer om detta i böckerna Europas tungomål.