En av de mer
särskiljande sakerna emellan fornengelskan og neoengelskan är att den ‘stora
engelska vokalskiftningen’ skett efter den stilbildande Chaucer, hvilket bland
annat betyder att i fornengelskan så varo vokalerna distinkta till både
qvantitet et qvalitet, emedans neoengelskans primärdistinktion ligger i
kvaliteten, detta innebär att man erhuldit ett i stora drag helt annat
vokalsystem. I likhet med den andra germanska ljudskridningen som inte skedde i
lågsaxiskan, så skedde ej heller den stora engelska vokalskiftningen i
skottskan, hvilket påkallar att det bland annat genom de olika
historieutvecklingarna rör sig om olika språk - dogh genom den äldre historien
sammankopplade till ett protospråk som vi kännom som anglosaxiska, men
egentligen ej ens det då språken varit smått differata ända sedan de inkommit
övärlden, samt ankommit från olika etniska stamhåll.
Hursom, den
mesta stavningen är fortfarande i nyttjning fastän denna ljudförändring skett,
exempelvis skrivs det knight fastän varken k eller gh
normalt uttalas, eller castle, där t försvunnit, det syns även i
olika ord som har varierad stavning men utan att de uttalas olika, såsom meat
/ meet eller sea / see.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento