I Turkiet finns även romska
befolkningselement, från 35 000 till 5 000 000 nämnes som dessas antal, men här
finns även en representant för det som ibland går under benämningen mellerstaösternromani
eller domari. Domari är ej romani utan ett så kallat systerspråk till
det, båda ingår i det kluster av indoeuropeiska språk som ingår i
-indoarisk-centralindoariska-språkgrupperingen men avskiljer såpass mycket att
det inte går att benämna dem som tillhöriga samma språk. Denna domari talas av
kanske 28 000 i Turkiet, eller enligt vissa uppgifter allena av 30 personer men
detta sista äro knappast trovärdigt, men finns även i större antal talare i
Iran ock Irak samt åtfinnes även i exempelvis Syrien, Egypten, og så vidare,
och havandes sina bosättningsområden uppdelade i ett flertal olika, ibland
väldigt olika, tungomål från Indien i öster till Sudan ner i Afrika. Med
anledning utav USA’s krig i Irak finnes numera även dom i Rom.
Domari i Turkiet är uppdelat på karachiska,
beludjiska samt marashiska og talas främst i västra Turkiet.
Ideligen sammanblandas dessa felaktligen med romerna. Domari äro härstammandes
från samma område som romerna i Indien men vandringen från Indien skiljer flera
århundraden apart, domerna beräknas ha vandrat från Indien redan under
500-talet. I Indien sammankopplas domerna med folket domba hvilka äro så
lågkastliga att de faller utanför kastsystemet helt, men här kan man nog bara
sällan utmärka dem som en etnisk grupp utan snarare som en social fastlåsning,
i vissa geografiska fall verkar det ehuru vara autokton nomadisk befolkning som
ingått i denna lågkast när de kastifierats. Eftersom de varit helt orörbara
kunde dombakvinnor vara verksamma inom tantrisk sex i övningar där ingen
berörning finge ske, i andra fall har de oftast arbetat inom slakt eller
görandes de sista beröringarna utav döda i de hinduiska begravningsritualerna.
Det finns ingen standardvariant utav domari, som fallet är för romani, men det
skrives ibland inom den arabiska kultursfären samt göres så då oftast med hjälp
av arabisk skrift, givet med många arabiska og persiska inlån. Den domari man
vetenskapligt känner bäst är ehuru den palestinska domarin, även kallad syrisk
zigenarspråk, som talas utav domerna i Jerusalem, det är ehuru allena tu
hundra som parlerar på detta tungomål
Balkanromanimålet arlijanska talas av kanske 25 000-40
000. Romerna anländer till Konstantinopel under mitten av 1000-talet,
troligtvis från Armenien med tanke på alla armeniska lånord som finnes i alla
europeiska romska språk, detta kan tillikt betyda att romerna anlände som ett
resultat av seljukernas invasion av Armenien. Det första kända historiska
belägget för romsk befintlighet i Europa anförs till en georgisk munks skrift
som han skrev i Iberonklostret på Month Athos, då det 1068 är skrivet att
kejsaren Konstantin Monomachus anno 1050 önskade ta död på alla vilda djur som
fanns i den kejserliga parken Philopation i staden. Han åkallade för detta ett
sarmatiskt folk, härstammandes från Simon, magikern, kallad adsincani,
som var en erkänd mystiker – detta tar man som belägg för att det rört sig om
romer, då termen ‘adsincani’ tangerar jämt med atsinganos, Άτσίγγανοι, som är den ordinära termen, i
olika varianter, som nyttjas för romer inom det byzantiska väldet. Den grekiska
termen är för övrigt bibehållen i dagens turkiska Çingeneler. De flesta
romer i Turkiet äro så kallade muslimska romer, eller då horahane
roma ‘turkisk roma’, også stavat khorakhane, xoraxane, kharokane
samt xoraxai, hur många de verkligen äro är som sagt höljd i högsta
dunkel.
Domarierna äro ehuru ännu mer dunkla.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento